Ylva: Jag fick en dotter till på äldre dar – det bästa beslutet jag tagit

Idag ska jag skynda mig hem från jobbet, sätt hunden i koppel och bege mig ut för att handla. Strunt i dammsugningen, det är viktigare att gästrummet blir färdigt med rena sängkläder och att rödvinet hälls upp.

Jag väntar varken besök från en ny man eller jämnåriga vänner utan från min bonusdotter Anna. Hon kommer inte längre så ofta, men när det sker gläds jag åt att skämma bort henne.

Så jag ska göra lasagne och blanda sallad och duka fint. Även om det bara blir vi två ska jag ta fram de finaste glasen och vika servetterna snyggt. Jag vet att vi kommer att ägna hela kvällen och en bit av natten åt att uppdatera varandra om vore respektive liv.

Det har gått elva år sedan Anna för första gången kom in i mitt liv och mitt hus. Då var hon sjutton år och kom till Sverige från Finland som utbytesstudent. Jag hade länge haft en önskan om att få en ­utbytesstudent. Vid den tiden hade mina egna barn flyttat hemifrån och jag var helt uppfylld av tanken på att få en ung person i huset som kunde ge mig en fläkt från den stora världen och en annan kultur.

Lite överraskad blev jag dock, när jag fick veta att jag skulle bli värdfamilj till en flicka från Finland. Det var inte direkt vårt grannland jag hade haft i tankarna.

Men Anna kom och fick snabbt en plats i mitt liv och mitt hjärta och blev på alla sätt en källa till glädje. Vi fann varandra nästan omedelbart och i efterhand har jag förstått att det verkligen var tur. Från andra familjer, som har öppnat sitt hem för en utbytesstudent, har jag nämligen hört, att det inte alltid har varit lika lätt.

Annat blev det hos oss. Anna blev en del av vår familj och jag tränade upp hennes svenska och lärde henne att spela yatzy. Mina vänner var lite förundrade över att jag ville ha en tonåring hemma, när de egna precis hade flyttat hem­ifrån.

De var också lite bekymrade över om jag borde ta på mig ansvaret för en främling. Men de visste också att min längtan efter nya upplevelser var stor. Idag talar de alla fortfarande med glädje om ­Annas tid hos mig och när hon skulle resa hem efter sitt utbytesår hos mig hade vi en stor avskedsfest.

Hon flyttade tillbaka till Sverige

Det bästa med det hela var att när Anna åkte tillbaka till Finland för att ta studenten hade hon bestämt sig för att återvända till Sverige för att studera. Hon bor nu i en av våra universitetsstäder och är färdig med sin utbildning.

Eftersom min son och hans familj bor i samma stad har hon fått ett nära förhållande även till dem och är en högst uppskattad barnvakt. Båda mina barn ser henne som en fin bonussyster och när Anna och jag har umgåtts klart den här gången åker hon hem till min dotter. De två vill nämligen gärna ha lite egentid.

Under loppet av elva år har jag fått en kull med barnbarn och för dem är hon självklart moster eller faster Anna, en uppgift som hon tar mycket seriöst.

Så bra kan det nämligen bli när man bestämmer sig för att öppna upp sin värld för nya ­intryck och människor från ­andra länder. Även om Finland inte ligger långt bort har jag aldrig tidigare intresserat mig för det landet eller dess invånare. Det ändrade Anna på.

Mitt år med Anna i huset gav mig och de mina något unikt som vi fortfarande har. Där­emot har jag aldrig senare vågat ta emot en ny utbytesstudent, för jag tror inte att jag skulle ha sådan tur en gång till.Idag är jag både mormor och farmor, men jag ser fram emot att bli bonusmormor den dagen Anna blir mamma. Det har vi nämligen bestämt. Hon har lyckligtvis en riktigt bra familj i Finland, men jag har träffat dem och vet att de gläder sig åt att Anna också har fått en bonusfamilj.