Äventyraren Lena Wilderäng: ”Jag åkte till fronten i Ukraina”
Ett tag var äventyr hennes levebröd, men nu hjälper hon krigets offer i Ukraina. Boken Solroseffekten: att hjälpa krigets Ukraina är Lena Wilderängs senaste bok.
Höga berg, lutande segelbåtar och inte helt ofarliga isbjörnar får Lena Wilderäng, 41, att känna att hon lever på riktigt.
Hon är en modern äventyrare som triggas av att utforska det nästan omöjliga. Men oavsett om hon är hemma eller ute på resa så vill hon vara förberedd och kan det mesta om prepping – hur man planerar för det oväntade och hur man överlever i svåra situationer.
– Framförallt är jag intresserad över hur man kan påverkas av information. Vad är sant och vad är olika sätt att försöka påverka dig till att göra eller tänka på ett speciellt sätt. Det är inte lätt att avgöra, men blir viktigare och viktigare.
Lena Wilderäng är född i Ryssland
Lena, som innan hon gifte sig hette Padukova i efternamn, kom till Sverige från Ryssland tillsammans med sina föräldrar, sin storasyster och lillebror när hon var tretton år gammal. Familjen hade bott i en förort till Moskva.
– Min mamma och pappa jobbade som forskare inom biokemi och biofysik. Men 1996 flyttade vi till Göteborg där mina föräldrar fick forskningskontrakt på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, berättar Lena Wilderäng.
Hon ville inte flytta till Sverige då, men i efterhand kan hon säga att det var det bästa som hänt henne. Efter gymnasiet började hon på systemvetarprogrammet och lärde sig mycket om programmering. Hon levde sedan ett ganska rastlöst liv som IT-konsult med många resor och uppdrag innan hon hittade sin nya väg i livet.
– Jag har alltid varit intresserad av äventyr, och 2009 pratade jag med en kompis som i flera år hade planerat att segla jorden runt, utan att komma iväg, säger Lena.
Lena Wilderäng
Ålder: 41 år.
Bor: På en gård i Sätila, Västergötland.
Familj: Maken Lars Wilderäng, 53, författare.
Aktuell med: Boken Solroseffekten: att hjälpa krigets Ukraina.
Hon fick veta att han behövde en person till i besättningen. Och kanske var det just den knuffen som behövdes, för Lena tackade på en gång ja till att ingå i besättningen, trots att hon inte hade någon tidigare erfarenhet av segling.
– Sedan ägnade jag ett år åt planering och förberedelser. Jag sålde även allt jag ägde och gick till sjöss 2010.
Under tiden fram till avresan läste hon till kustskeppare.
– Jag skulle ju resa med en kompis som kunde segla, men när vi gav oss iväg kunde jag nog mer än vad han kunde.
Det första äventyret ledde till att Lena köpte en båt och fick styra sin egen skuta. Resan gick i Karibien, genom Panamakanalen över Söderhavet och vidare till Vanatu i Melanesien. Allt i hennes egen takt.
Så småningom återvände Lena till Stockholm. Hon började ägna sig åt isklättring och det var både farligt, jobbigt och roligt. Tre rätt med andra ord enligt Lenas syn på livet.
Får se drömmar besannas
Med tiden tog hon ett definitivt beslut att satsa helhjärtat på sin nya passion. Att arbeta inom IT-branschen var ett avslutat kapitel – hon ville istället jobba som professionell äventyrare. Vilket innebar att hon inte enbart kunde åka på äventyr som pushade henne framåt och utmanade henne personligen.
Det skulle bli för tufft för de grupper hon planerade att ha med sig på sina äventyrsresor. Det var genom att visa andra, lära ut sina vildmarkskunskaper och fungera som guide som hon skulle få inkomster.
Gruppresorna, med aktiviteter som bland annat klättring och segling, blev en ny utmaning i sig med människor som skulle möta sina egna gränser och våga tänja på dem med Lenas hjälp.
– Att se deltagarna skrika ut sin glädje med tårar i ögonen när de lyckats nå sina mål var mer fantastiskt än jag någonsin hade trott. Jag får se drömmar bli verklighet! Drömmar som de haft hela livet, men inte vetat att de kunde besanna, berättar Lena och tillägger:
– Att släppa begränsningarna som man har satt upp för sig själv är ett stort steg!
Släppte bok om prepping tillsammans med maken
Samtidigt vet Lena att noggranna förberedelser och planering utgör den nödvändiga grunden för att både våga och lyckas med sina äventyr. Det var också på det sättet som hon blev intresserad av prepping – eller krisförberedelsekap som hon kallar det. Ett område som växer i intresse efter hand som världen förändras allt snabbare.
– Det handlar om att överleva vid eventuella krig, kriser eller annan katastrof. För mig handlar det inte så mycket om att ha konserver i lager eller en låda med utrustning, utan mer om att ha kunskapen som behövs. Veta hur man tar sig igenom olika situationer, förklarar Lena.
Kunskapen skaffar hon sig minst lika mycket hemma på gården i Sätila i Västergötland, som ute på resor. Här i myllret av betande får, mysiga katter och böljande marker lever hon sitt andra liv ihop med maken, författaren Lars Wilderäng. Här kan hon påta i trädgården, koka sylt eller måla.
Jag är intresserad av hur information kan utnyttjas i ett samhälle vid en kris
De har slagit ihop sina gemensamma erfarenheter till en bok om prepping som heter Är du förberedd? (Lava).
– Lars har föreläst och skrivit om ämnet i många år och jag har bidragit med mina praktiska upplevelser. Jag har kanske mer internationella kunskaper om överlevnad och är genom min bakgrund och mina utbildningar intresserad av hur information kan utnyttjas i ett samhälle vid en kris, säger Lena.
Besteg Kebnekaise med minimal utrustning
Att även fortsätta med egna äventyr är viktigt för att hon ska kunna utmana sig själv. Det kan till exempel vara att bestiga Kebnekaise utanför turistsäsong och med minimal utrustning.
– Alla sa att det var omöjligt, men jag gjorde det. Det handlar mest om det mentala. Framförallt när jag mötte andra som grå i ansiktet vänt om och var på väg ner från berget. De var arga, besvikna och sa att det inte gick. Då tvivlar man naturligtvis, säger Lena.
När hon sedan lyckades blev glädjen desto större.
– Jag försökte hela tiden hitta lösningar och tog det lugnt. Det viktigaste var att inte ge upp även om det gick långsamt framåt.
Efteråt blev det ännu mer klart för henne att det mesta är möjligt. I alla fall om man lyckas hålla sig frisk och mentalt stark.
– För mig handlar det om att växa som person. Om man aldrig går över sina bekvämlighetsgränser så dör man lite, stagnerar som människa. Jag vill bli den bästa person jag kan bli.
Ihop med andra galna blir jag normal
Att till exempel segla i Arktis trots att hon inte alls gillar kyla var tufft.
– Jag har seglat runt Färöarna, Svalbard, Grönland och på platser som varit obebodda. Då är det ofta ihop med andra som är lika galna som jag. Då blir jag normal i den gruppen ...
Mötte isbjörn på nära håll på Grönland
Lena har även jobbat som guide i dessa trakter och det kräver att man är beväpnad som skydd för isbjörnar.
– Det handlar om att skrämmas, skjuta varningsskott i luften, men en del isbjörnar är listiga och det har hänt att man har behövt döda en isbjörn. Det leder alltid till en stor utredning och undviks så långt det går, säger Lena.
Hon har själv varit utsatt för hotet från en isbjörn och klarat sig.
– Runt halv sju på morgonen, ombord på en båt utanför östra Grönlands obebodda kust hör jag någon skrika ”Lena, Lena, en isbjörn!” Jag sover alltid med mitt vapen och de brukar skratta åt mig på grund av det, men inte efter detta tillfället, berättar hon.
Någon riktig fara blev det aldrig, men klösmärken från björnen fanns kvar på båtskrovet efter att isbjörnen försökt att klättra upp.
– Det var krafs, krafs och sedan ett stort plums när den föll tillbaka i vattnet, minns Lena. Det var bara tur att både isbjörnen och besättningen klarade sig.
Riskfyllt uppdrag i ryska Kysjtum
Ibland händer det också att Lena tar på sig uppdrag som innebär att hjälpa en enskild person. Det ledde till att hon hamnade i Kysjtum, som en gång tillhörde Sovjetunionen och var centret för en kärnkraftsolycka 1957, och som hemlighölls fram till Sovjets fall 1989.
– Jag var expeditionsledare åt författaren Anna Fock som skulle skriva en bok om olyckan och behövde få se området. Jag hjälpte till med översättning, tog bilder och mycket annat.
– Vi hade med oss en geigermätare eftersom området fortfarande inte var sanerat och vid floden fick vi utslag som var så starka att om vi stannat längre hade vi kunnat bli sjuka, berättar Lena.
Även runt det arktiska Ryssland har hon seglat förbi ubåtsbaser och andra hemlighetsfulla platser som passar hennes intresse för spänning.
– Det är många oförglömliga resor.
Men hennes liv förändrades till viss del efter att hon träffade och blev tillsammans med Lars 2016.
– Innan var det bara kör och skit i allt. Numera har jag hemlängtan för första gången när jag är ute och reser och ser glädjen i att bara vara här med honom, förklarar Lena.
Kärlek på toppen – friade till maken Lars Wilderäng
Nu har de även rest och gjort äventyr ihop, seglat till Lofoten och klättrat uppför Kilimanjaro bland annat.
– Kilimanjaro kändes kanske inte som världens utmaning, men jag krävde att få bära mina grejer själv i alla fall och det gjorde också alla andra i min grupp. Kilimanjaro kan lätt bli turism och inte äventyr. Vårt val ledde till att vi blev en stor sevärdhet lokalt. De var inte vana vid att de inhyrda bärarna gick bredvid och vi kånkade på 20–30 kilo själva, ler Lena.
Väl uppe på toppen friade Lena och Lars sa ja!
Ett annat äventyr var att gifta sig och att fatta alla beslut som hör ihop med det.
Lena är en mångsidig kvinna och vill inte hamna i ett fack. Hon har ett ryskt militärfordon i garaget som hon mekar med, hon gullar med katterna, uppskattar att jobba kreativt med måleri och driver flera företag.
– Jag brukar säga att om inte dina drömmar skrämmer dig, då är de inte stora nog. Man måste våga släppa taget och leva på riktigt!
Jag har pausat äventyren lite
Sedan några år tillbaka arbetar hon som brandman och har tillfälligt lagt äventyrandet på hyllan.
– Jag pausade äventyren lite när fullskaliga ockupationskriget i Ukraina började, och körde volontärsinsatser i Ukraina istället, säger Lena Wilderäng.
Där transporterade hon begagnade ambulanser och brandbilar till fronten. Mer om det kan man läsa om i hennes nya bok Solroseffekten: att hjälpa krigets Ukraina.