Här är Medelhavspärlan där du får mer för pengarna

Resa med hund i sommar? Här är reseexpertens bästa tips

När jag lämnar Sverige i oktober har höstmörkret redan smugit sig på och dagarna blivit kalla. Axlarna sjunker lite när jag sex timmar senare kliver ut från ­Tunis flygplats och ser att termometern visar 25 grader.

Efter en timmes bussresa är jag framme på hotellet i badorten Hammamet, Tui blue Palm beach. Jag visas ner i matsalen och väljer en skuggig plats på terassen med utsikt över en turkosblå pool. Axlarna sjunker ännu ett snäpp.

Efter resan är jag så hungrig att jag först bara upptäcker ett av två rum med mat. När jag redan är mätt ser jag raden av tajingrytor och lokala specialiteter. Tur att jag har fler dagar framför mig.

Hammamet är en gammal fiskeby med en liten medina från 1400-talet. Försäljarna på marknaden är på hugget, men gillar du att pruta kan du hitta bra priser på allt från ­hamam-handdukar till porslin och mattor. Är du dålig på att pruta kommer du att komma därifrån med en massa prylar du inte ­visste att du ­behövde!

I dag är Hammamet en levande badort dit både turister och tunisier åker för att simma i det klarblå Medelhavet. I centrum av stan finns butiker, restauranger och mängder av kaféer. Tunisien är ett muslimskt land och kafékulturen med starkt kaffe är viktigare än alkohol. Men på hotell och restauranger finns både lokala och internationella vin- och ­ölsorter.

Golfbanor och spa lockar turister

Hammamet är en rikare del av Tunisien. Längs hela kusten finns fina stränder och många besökare lockas av golfbanor och spa-hotell. De är kända för thalassoterapi – en spaform med anor från 1700-talet då man reste till havet för få frisk luft och lindra luftvägssjukdomar.

På mitt hotell erbjuds en uppsjö av behandlingar.

Hichem är guest manager hos Tui och har över 25 års erfarenhet i turistbranschen. Han guidar bland hamam, hot stone-massage, lerinpackningar och just ­thalassoterapi.

– Man använder det salta havsvattnet, sjögräs och lera i olika behandlingar. Det kan handla om att duscha med vattenstrålar som massage eller inpackningar med lera eller sjögräs som innehåller många viktiga mineraler, säger han och förklarar populariteten:

– Det ska vara bra för reumatism och artros, speciellt jacuzzin med havsvatten.

Jag väljer en avslappnande helkroppsmassage och söker mig sedan ner mot havet. Jag behöver bara runda poolen och en liten bar så brer stranden och Medelhavet ut sig framför mig. Jag slår mig ner på en solstol, njuter av ljudet av havets lugna vågor och känner mig som en kurortsresenär från 1700-talet. Axlarna är så sänkta de kan bli.

Nästa dag söker jag mig längre bak i historien. Ända tillbaka till före år 0, till Karthago och det romerska riket.

Tunisien har ett rikt kulturarv. För över 3 000 år sedan började fenicierna bosätta sig längs kusten vid dagens ­Tunis och redan 800 f Kr grundades staden Karthago. Just den stad och stormakt som romerske senatorn Cato avslutade varje tal med att hota med orden: ”För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.” Han vann till slut – staden ödelades 146 f Kr.

Men lämningar finns kvar. Vid hamnen öster om Tunis är Karthago i dag en exklusiv statsdel. Mellan villorna är historien bevarad. Här finns Antonius badhus, massor av mosaik och en teater. Jag styr stegen mot Byrsa. Där ligger feniciska bostadshus, senare romerska lämningar och en otrolig utsikt ut över hamnen.

Vackra Sidi Bou Said kallas Den blå staden

I närheten av Karthago, på en kulle vid kusten ligger den blå staden, Sidi Bou Said. Gatorna kantas av jakarandaträd. Den lilla staden med kullerstensgator, små gränder och prunkande bougainvillea i starka färger är vad ungdomar kallar en Instagram-­destination och vi andra kallar bildskönt. Här strosar jag omkring och njuter av utsikten innan jag slår mig ned för lunch på La villa bleue, ett litet hotell och restaurang med stans bästa utsikt.

Jag äter brick (friterad filodeg fylld med tonfisk och ägg), fisk och couscous och dricker lokalt rosévin gjort på druvorna syrah och grenache gris. Förrätterna ligger runt 100 kronor och varmrätterna på 200–250 kronor. Det här är ett fint ställe, på ett vanligt kafé får du en pizza för en 50-lapp.

Tunisien är ett billigt land för turister. Kaffe, läsk och färskpressad juice kostar under 15 kronor på kafé och en kortare taxiresa går på runt 15 kronor.

Nästa dag lämnar jag det lugna hotellområdet för storstaden och en dag i ­Tunis. Trafiken har sett relativt lugn ut i landet, så pass att man verkligen skulle kunna hyra bil och köra runt själv, har jag tänkt. Ända tills vi är på väg till Tunis mitt i morgonrusningen och vägen plötsligt blir en åtta filer bred bilkö. ”Insha’allah!” utbrister vår guide från Tunisiska turistbyån – inte för första eller sista gången. Det betyder ungefär ”om Gud vill” och ska visa sig vara ett användbart uttryck då dagens schema kastas om gång på gång av oförutsedda händelser, som att skaka hand med en turistminister och bli ­indragna på ett tunisiskt ­Skansen.

Tunis medina är ett Unesco-världsarv

Målet är den stora medinan i Tunis. Det är ett Unesco-­världsarv uppbyggt kring ­Zitounamoskén, med över 1 300 år på nacken. Här bor och arbetar runt 100 000 personer. Vår grupp leds runt av guiden Moncef Achouari från turistorganisationen Wildyness. Han förklarar hur medinan, gamla stan, är uppbyggd runt den stora moskén. I en cirkel närmast den ligger butikerna med de ”fina” jobben som smycken och hantverk. I nästa ring kommer lite vanligare yrken och ju längre bort man kommer desto högljuddare och smutsigare blir jobben.

– Jag ska berätta en stor hemlighet, säger han allvarligt och garvar sen.

– Allt som säljs i medinan är inte äkta varor. Men. Smycken, guld och silver som säljs inne i butikerna ska vara äkta, det som står utanför kan vara vad som helst. Be om ett äkthetscertifikat.

Medinan har växt under alla år. Under det ottomanska styret byggdes palats. Det sägs att det finns fler ­romerska kolonner här än i ­Karthago. Många hus är vita med blå dörrar – det ska hålla myggen borta och den vita färgen är bättre för värmen.

– Dörrarna är medinans historia. De svarta nitarna kallas berbertatueringar och har olika symboliska betydelser.

Vi avslutar turen med ett besök på Senteurs d’andalouise som har gjort eteriska oljor sedan 1745. Jasmin är landets nationalblomma. Man destillerar oljan här, sen skeppas den till Grasse i Frankrike och blir basen i kända parfymer som Diors J’adore.

När försäljaren börjar prata om apelsinblomma som ska vara bra mot ”stress, huvudvärk … och svärmor” kan jag inte hjälpa att dra på smilbanden åt gubbskämtet och köpa en liten flaska. Eftersom jag är sämst på att pruta lyckas jag komma därifrån med att ha betalat fem dinarer mer än utgångspris.

Medelhavsmat med mycket kryddor och färg

Lamia Temimi driver Sawa taste of Tunisia, som specialiserar sig på mat-turism. Hon tar med oss till Jamila El ­Kamel som driver Villa Maamoura, en bit norrut längs kusten. Det är hennes familjehem, en vacker vit villa, som gjorts om till hotell. De håller i events, yogaretreats och matlagningskurser.

– Smakinfluenserna kommer från Spanien, Italien, Frankrike och Malta. Maten är inte så afrikansk utan mer Medelhavsinspirerad med mycket röda rätter och tomatsås, förklarar Jamila.

Hon har bott i Paris och jobbat med mode. När hon ärvde gården kom hon tillbaka till Tunisien för att satsa på hållbar odling och småskalig turism. Det är en annan sorts lyx än att jobba dygnet runt i höga klackar springandes mellan modevisningar.

– Mat är också lyx för mig, även om det är streetfood. Lyx är att sova gott, äta gott och höra fåglarna på morgonen.

Vi svidar på oss förkläden och sjalar. Arbetande kvinnor bär ofta dessa sjalar med blommönster. Med van hand hjälper Lamia mig på med scarfen och fixar till sin egen. Jag frågar om den här knytningen är ett traditionellt sätt att bära scarf för kvinnor i Tunisien.

– Nej, jag såg några svarta amerikanska kvinnor på tv bära den och tyckte det var snyggt, säger hon med ett skratt och tvättar händerna inför matlagningen.

Traditionella rätter av couscous

Vi bakar flatbread och ­Jamila sätter oss i arbete med att hacka grönsaker till shakshoukan, en traditionell rätt som spridit sig över världen där man steker lök, paprika och tomater och avslutar med att knäcka ägg i.

Couscous är den mest kända rätten, och det refererar inte till själva grynet som vi säger hemma, utan det är en maträtt som ofta serveras med lamm och grönsaker. Harissa, en chilibaserad puré, finns överallt, som smaksättare i maträtter och som sås till vad du än äter.

Tillbaka i hotellets lugn försöker jag smälta intrycken. Tunisien känns verkligen utomlands. Det är en del av Medelhavet men inte lika tillrättalagt som de vanliga turistorterna på den europeiska sidan. Det är fullt med skräp längs bilvägarna där herdarna vallar kor och getter. Alla röker och plötsligt knatar en sköldpadda över vägen, samtidigt som man i bakgrunden hör ett böneutrop från moskén.

Och det är alldeles, alldeles underbart.

Nästa gång, insha’Allah, vill jag spela golf eller äventyrsturista i Sahara och besöka öknen där delar av Star wars spelades in.