En lektion i hur man INTE ska pruta på en marknad i Tunisien
Som vän av ordning tycker jag om tydlighet. Så som priser i en butik, till exempel, så man kan fundera över om ett köp är värt det eller ej. Så ser det sällan ut på en marknad, var i världen du än befinner dig – speciellt inte i Tunisien. Priset kan variera stort beroende på hur bra du är på att pruta. Min guide från turistbyrån säger direkt ”De kommer lägga sig fånigt högt så kan du lägga dig fånigt lågt, sen förhandlar ni”. Bara tanken på detta ger mig ångest – trots att jag frestas av dofterna från kryddor och sötsaker, av glimret från skinande lampor, smycken och mjuka läderskor.
Jag är i medinan, den gamla stan, i Tunis, ett område skyddat som ett världsarv av UNESCO. Här bor 100 000 människor, jobbar och gör sina dagliga inköp bland handlarna i den stora täckta marknaden. Som nyfiken journalist utskickad för att skriva ett resereportage är en av sakerna man är nyfiken på prisläget. Det kommer att bli mitt fall.
Priset för parfymen blir dyrare – inte billigare
En guidad tur i medinan avslutas som de ofta gör hos en handlare där man absolut inte behöver köpa något. Vi ska bara lukta lite på olika eteriska oljor. Jasmin till exempel är Tunisiens nationalblomma. Oljan utvinns här sen skeppas den till staden Grasse i Frankrike där den utgör basen i olika lyxiga parfymer. Blomman är grundstommen i Diors klassiska parfym J’adore, jasmin och apelsinblomma doftar också i Lancômes La vie est belle. När försäljaren börjar prata om apelsinblomma som ska vara bra mot ”stress, huvudvärk … och svärmor” kan jag inte hjälpa att dra på smilbanden och dessutom köpa en liten flaska.
De kostar 30 dinarer, cirka 90 kronor, men eftersom vi kommer med just vår guide så får vi dem för 25. Guiden säger åt oss att skynda och jag blir direkt stressad och försöker inte ens pruta. Det bästa jag gör är att ändå hålla mig till en flaska när försäljaren föreslår en krånglig flerköpsrabatt. Sen kommer det. ”Ooooj, jag har tyvärr ingen växel”. Det är klart han har. Och annars har en butik bredvid det. Men jag orkar inte bråka och går ifrån mitt första köp med bravuren av att ha lyckats betala 5 dinarer mer än originalpris.
Bra jobbat Tove.
Det går utför med onödiga inköp
Sen går det utför. Två dagar senare är jag i kuststaden Hammamet, känd för sina långa stränder och kristallklara vatten. Deras medina är byggd inom murarna för ett andalusiskt fort från 1100-talet. Den är mindre men försäljarna är mer intensiva. Jag vill ha kylskåpsmagneter, hamam-handdukar och kanske någon fin keramikskål. Men framför allt har jag ett mål: En Fez. Vilket jag så klart inte kommer hitta eftersom de hattarna kommer från staden Fez i Marocko. Men det finns en liknande, lite lägre version som används här.
Jag hittar en och lyckas, chockerande nog, förhandla fram ett rimligt pris (enligt mig). Men nej nej, det var inte klart där, nu måste de visa allt annat i butiken hur mycket jag än försöker säga att hatten var allt jag ville åt. Och nej, det räcker med en, jag behöver inte tre likadana hattar. Det är här nyfikenheten blir mitt fall. De säljer hela limpor cigaretter. Helt galet för en svensk. Försäljarna ser direkt att min blick vilar några sekunder för länge på tornet med cigarettförpackningar och dumt nog är jag så klart nyfiken på hur mycket de kan kosta.
Han försöker pracka på mig tiopacket medan jag försöker backa undan och säga att jag inte vill ha dem. ”Men hur mycket vill du betala?”. Inget, jag vill inte ha dem. Han sänker priset gång på gång, stoppar limpan i min påse med hatten och jag ger tillbaka den. Efter ett tag är han nere på ca 150 kr och jag ger upp.
Jag kliver ur butiken med en fejk-Fez och 200 cigaretter. Det roliga i kråksången? Jag röker inte… Men någon släkting får en annorlunda julklapp. Och det var ett bra pris.
Veckans sämsta deal väntar
Dags för hamam-handdukar. Okej 15 dinarer är ett pangpris men jag försöker få ner det och misslyckas. Går och kommer tillbaka och försöker få två för 20. Misslyckas. Inser nu att kvinnan i affären fattat att jag verkligen vill ha dem, hon kommer inte vika sig. Jag kommer tillbaka ett par minuter senare och betalar originalpris. Fail.
Senaste från Allas
Sen är det dags för resans obligatoriska kylskåpsmagnet. Jag har gått förbi stånd där de säljs för en dinar, men jag vill ha en lite stabilare i formen an kapsylöppnare och en lite större magnet. Jag hittar dem till slut men lyckas efter en kort och tydligen usel förhandling inte komma ner till mindre än 13 dinarer, det vill säga cirka 45 kr. ”Det är ju dyrare än i Gamla stan” tänker jag och lämnar stolt butiken för att i stället köpa magneter på flygplatsen.
Där fanns så klart magneter. Med ett mycket sämre utbud för priset av 60 kronor. Styck.
Psst! Håll utkik på webben och i tidningen Allas för ett längre resereportage från soliga Hammamet i Tunisien!