Jag övernattade på Sveriges mest hemsökta plats – på natten märker jag plötsligt att dörren står öppen

Därför firar vi Halloween

Huset ser spöklikt ut från utsidan och jag tittar upp mot fönstren, kan jag skymta ett ansikte?

Vi står på gården och väntar på värden Philipp som ska ge oss nycklarna. Här står även Marja Blom med sin kompis Lars. Hon berättar att hon har övernattat på prästgården tidigare, för sex år sedan bodde hon här, i rummet som kallas för Gråterskornas rum, med sin man. Det var på midsommarafton.

– Vi hade hela huset för oss själva då och mitt i natten vaknade jag och såg en gestalt vid min mans sida av sängen, sedan var det någon tog tag och drog i mina fötter, berättar hon.

Som om inte det vore nog; när de gick på upptäcktsfärd i huset och precis skulle sätta fötterna över tröskeln till rummet som kallas för Rosa rummet for den redan öppna dörren emot dem. Marja och hennes man fick spjärna emot med händerna när dörren pressades mot deras kroppar. Efter några sekunder släppte trycket och allt var som vanligt igen.

När jag vaknar igen är det becksvart i huset

Vill bli motbevisad

Jag ryser till medan jag lyssnar på Marjas berättelse och ber en stilla bön att inte några andar ska visa sig för mig i natt. Hade jag varit i Marjas ställe skulle jag ha frusit till is, kissat på mig, blivit galen och sedan, som kronan på verket, dött av skräck! Nej, spöken finns ju inte, intalar jag mig själv. Eller? Vad var det egentligen Marja hade varit med om? Går det ens att förklara?

Raimo Esala, 44, tillsammans med sonen Vincent Ringblom, 16, från Österbybruk:

Vad förväntar du dig?

– Det är ju ett gammalt hus så jag förväntar mig väl att det knakar och brakar lite, säger han. Skulle jag ha varit här ensam, då kanske det hade varit en annan sak men när det är så mycket annat folk runt omkring så kan man nog inte förvänta sig så mycket, säger Raimo.

Har ni med er några spök­apparater?

– Vi har hyrt den stora boxen med spökutrustning, men vad det egentligen är kan nog Vincent förklara bättre.

– Det är en apparat som läser av elektromagnetiska fält och en apparat som upptäcker vibrationer, när något kommer nära antennen börjar det låta och lysa. Och så fick vi med slagrutor, de är som två pinnar man ska gå runt med och ställa frågor, när de korsar varandra betyder det att man får svar, säger Vincent.

Värden Philipp dyker upp och ger oss nycklarna. Han går igenom förhållningsregler och brandsäkerhet innan han tar bilen hem igen. Jag räknar alla som ska bo här i natt, vi är tio personer – huset var fullbokat men två personer fattas, de som hade bokat Gråterskornas rum. Kanske fick de stora skälvan och ändrade sig?

Jag och mina vänner installerar oss i Expeditionen – rummet på nedervåningen där vi ska sova i natt. Här finns tre enkelsängar och gamla möbler från tiden huset var en prästgård. Sängkläder finns inte så jag har med mig sovsäck, underlakan och kudde.

I Röda huset, byggnaden intill prästgården, finns köket. Vi går dit och äter vår inköpta ”mat” som mest består av chips, läsk, ölkorv och nötter. Alkohol är förbjudet. Här träffar jag Raimo Esala som är här med sin fru, son och en kusin till sonen.

– Vi åkte hit för att grabben alltid har velat komma hit, själv tror jag inte på sånt här. Fast det är ju spännande och det skulle bara roligt att bli motbevisad, säger han.

Vid sju på kvällen är det nattsvart ute, här finns inga gatlyktor. Vi tar fram ficklampor och pannlampor och går en promenad. Det är nästan hörbart tyst ute och alldeles stjärnklart, jag ser både lilla och stora Karlavagnen, och efter tag även Orions bälte. Det är magiskt.

Prästgården – 150 år i år!

Vackert belägen invid Borgsjön i Jämtland ligger byn Borgvattnet. Här finns en gammal prästgård som sedan länge är känd för att vara Sveriges mest hemsökta plats. Gården blev klar 1876 och prästen Per Johan Strindberg flyttade in.

Därefter bodde flera präster på gården men det var först 1927 som märkligheterna startade. Då ska prästen Nils Hedlund vittnat om hur hans tvätt rycktes loss från torklinan på vinden. Många tror att det kan ha varit Nils avlidna mor Märta, som orsakade händelsen. Märta avled efter en ­förlossning på prästgården. Eftersom marken var för ­frusen för att gräva en grav, sägs kroppen ha förvarats en tid i det som i dag kallas för Gula Rummet.

År 1930 berättade prästen Rudolf Tängdén att han sett en grå kvinnofigur i matsalen och 1936 sa prästen Otto Lindgren att han hört fotsteg och dörrar som öppnades på gården – trots att han var där ensam.

1947 fick länstidningen ­Östersund höra talas om ­spökerierna och intervjuade Erik Lindgren som då var präst i Borgvattnet. Han berättade för tidningen om hur han hört både märkliga ljud och fotsteg. Han kände sig ofta iakttagen. En gång när han satt i gungstolen på nedervåningen ryckte något kraftigt till i stolen. Det fick honom att slungas framåt och falla till golvet. Han satte sig i gungstolen igen – då hände samma sak igen.

Snart fick huset ryktet om sig att vara ”Sveriges mest hemsökta hus”.

I dag ägs prästgården och det intilliggande vandrarhemmet av LaxTon Ghost Sweden, som kallar sig ett svenskt ­paranormalutredningsteam.

Läs mer om prästgårdens historia på www.borgvattnet.eu/historik/

Det blinkar i mörkret

Från övervåningen hörs röster och vi går upp och tittar. Ungdomarna har gått in på vinden, den där prästen Hedlund sägs ha varit med om märkliga händelser för nästan hundra år sedan. När de kommer ut ser de lite skärrade ut, deras spökutrustning som ska läsa av elektromagnetiska fält har gett utslag! Jag gläntar på dörren och känner ett kallt vinddrag. Vinden ser onekligen kuslig ut, och apparaten som står kvar där inne i mörkret lyser och blinkar i alla färger...

Vi midnatt orkar jag, trots idogt te- och läskdrickande, inte hålla mig vaken längre, jag somnar och sover gott i den sköna sängen. När jag vaknar igen är det beck­svart i huset. Jag hör djupa andetag från sängarna intill där mina vänner ligger, nu sover alla. Jag är kissnödig och kan inte somna om. Det är bara att knöla sig ur sovsäcken och gå ut i hallen till toaletten.

Dörren står vidöppen

När jag öppnar dörren och släcker lampan efter mig på toaletten tycker jag mig se en skugga vid trappen: Det var säkert var bara kombinationen ljus och mörker som spelade mig ett spratt intalar jag mig själv och fortsätter att gå mot sovrummet.

Jag trevar efter dörrhandtaget men upptäcker snabbt att dörren står vidöppen! Jag som var så noga med att försiktigt stänga till den när jag gick ut. Kanske har någon av mina vänner gått upp till toaletten på övervåningen, tänker jag. Men väl inne hör jag de välbekanta andetagen igen. Båda sover djupt. När jag lyckats snubbla mig fram till min säng tar jag upp mobilen och kollar vad klockan är: 03.03. Jag påminns om vad Marja sa tidigare: Spöktimmen är från klockan 3 till 4 ...

På morgonen dagen efter får jag en pratstund med Maria Molander, hon har övernattat ensam i Rosa rummet, det som ligger vägg i vägg med ”vårt” rum Expeditionen.

– Mitt i natten vaknade jag av att det stod en kvinnogestalt med kroppen riktad mot väggen, säger hon och pekar.

Maria Molander, 48 år, från Ånge:

Varför åkte du hit?

– Jag har haft en dragning hit i flera år. Jag kände till det här stället via youtube och LaxTon ghost Sweden och när jag såg det rosa rummet på hemsidan tänkte jag på min mormor som är död och bokade det. Jag kände inte den där oron som många andra känner i det, utan bara lugn. Jag blev inte ens särskilt rädd när jag såg kvinnogestalten vid den andra sängen som stod vänd mot rummet intill.

Kommer du att åka hit igen?

– Absolut! Jag kommer tillbaka när det öppnar igen nästa år, men då tänker jag bo i ett annat rum, antingen Blå rummet som ligger precis ovanför Rosa rummet eller kanske Kammaren här på nedervåningen.

Det verkar som att den gestalt hon såg var riktad precis mot den sida av väggen där jag låg och sov på andra sidan.

– Och tidigt i morse hörde jag tassande utanför min dörr, det lät som om en hund, men när jag öppnade var ingen där, säger hon.

En spökhund hade jag kunnat överleva, men en kvinnogestalt mitt i natten? Absolut inte!

Det är en makalös vacker morgon. Skog och mark är täckta av frost och solen som just har gått upp tittar fram mellan trädtopparna. När vi kör hemåt dansar älvorna på Borgsjön och jag tänker att hit vill jag komma igen.