Jag har fått nog av tidsoptimister – det är ni som har fel
Einstein må ha sagt att tiden är relativ och visst känns en SL-minut som tre – men klockan är samma för oss alla.
Allas redaktör Tove Björnlundh ryter ifrån mot tidsoptimister.
Jag läste en artikel på hälsosajten Må bra med rubriken Tidsoptimist möter tidspessimist – så undviker ni konfliker. ”Äntligen!” tänkte jag medan ett överlägset leende spred sig över läpparna. Äntligen ska tidsoptimisterna få lära sig veta hut! Eller i alla fall få lite konkreta tips på hur man avkodar en klocka. Kanske lära sig att man inte teleporterar sig mellan plats A och plats B utan att den promenaden faktiskt tar tid. Kanske skulle de få tipset att börja räkna baklänges. Ska man vara framme klockan 10 och resan tar 30 minuter? Då ska man, hör och häpna, inte börja borsta tänderna 09.30. 09.25 knyts skorna.
Men tji fick jag! I stället läste jag att vi tidspessimister är neurotiska och att vårt konstanta planerande och vår tendens av att leva i framtiden kan stjäla tid från saker som relationer och återhämtning. Bah! Humbug!
Frustrationen uppstår i väntan på den andra
Det som stjäl tid från tidspessimisters återhämtning är frustrationen av att vänta på någon annan. Det som förstör relationer är att andra tidsoptimister behandlar oss som att deras liv och tid är värd mer än vår. De vill lata sig i soffan lite längre och bryr sig inte om att deras kamrater får stå och frysa arslet av sig i nån gatukorsning.
En gång skulle jag och två kompisar mötas vid tunnelbanan för att handla middag till kvällen. Efter 15 min ringer vi vän X (du vet vem du är!). Hon meddelar då att hon är sen för hon inte visste vad hon skulle ha på sig. Sen förstår vi att hon fortfarande inte klätt på sig. Hon bor 40 min bort. Det har gått 20 år. Jag litar fortfarande inte på att hon ska komma i tid och jag kokar när jag tänker på detta (är också fullt medveten om att min långsinthet inte är hälsosam).
– Det kan kännas som ett maktutövande när man får stå där och vänta på den här personen, men ofta är det ju inte alls avsikten, förklarar psykologen David Waskuri i Må bra.
Han berättar att vår läggning kan bero både på arv och miljö. Adhd kommer ofta med tidsblindhet. Kanske har dina föräldrar visat mycket skam när de kommer sent eller tvärt om inte lagt så stor vikt vid det.
Själv minns jag mornar då mamma fullkomligt kastade in oss i bilen innan hon körde oss till skolan. En gång hade hon så bråttom att hon slängde igen dörren innan jag kommit in och klämde min arm. Sedan dess föredrar jag att ha god tid på mig när det gäller transporter.
– Konflikter uppstår när de olika perspektiven krockar, men också när man inte är så medveten om hur man själv fungerar, så att man inte kan självreglera när det går lite överstyr, förklarar han.
Tiden är inte en gråzon
Psykologen tycker att man ska välja sina strider och inte lägga så mycket moral i detta. Men det här är väl en av de få gånger som vi faktiskt kan göra det? Världen må bestå av gråzoner men inte klockan! Det är svart eller vitt, det är inte olika perspektiv på tiden. Ska vi ses 15 och jag är där men du är 20 min sen så har jag rätt och du har fel.
Jag har absolut förståelse för att livet händer och att man kan missa en buss. Men ärligt talat, händer det här varje vecka så är det inte ”livet” – det är du.
Psykologens lösning är att inte fultolka den andres avsikter och vara tydlig med sina egna behov och upplevelser och känslor det skapar hos en när den andra ständigt är sen.
Man ska absolut välja sina strider. Jag väljer denna.
Här kommer därför mina egna, ej psykologiskt underbyggda, tips för att hantera en ständig tidsoptimist.
1. Är deras mönster tydligt, kommer de kanske alltid 15 min sent? Säg då att ni ska träffas 15, men satsa själv på kvart över. Du kommer så klart komma dit senast tio över med lite ångest, men kanske sparar du några minuters frustration.
2. Gör dina egna beräkningar. Du vet var din vän bor och har så klart redan räknat ut hur lång tid det tar för hen att gå till bussen samt kollat buss-sträckan på google maps. Messa eller ring så du vet att vännen faktiskt lämnat huset innan du går hemifrån.
3. Ta konflikten. Fråga varför hens tid är viktigare än din? Fråga varför ni bestämmer en tid om hen ändå inte tänker dyka upp då? Förklara att du faktiskt har bättre saker för dig än att vänta på andra.
4. Skaffa nya vänner. Ibland stämmer devisen ”lika barn leka bäst”, vi som kommer i tid får i alla fall leka mest.
