15-åringarna samlade in jättesumma till flickhem i Laos: ”Går att göra skillnad”
– Det går att göra skillnad om man bara bestämmer sig, konstaterar de.
Det var under en resa med familjen till Laos för drygt två år sedan som Tyra Holmbergs sociala engagemang väcktes.
Morfar Maths är sedan många år engagerad i organisationen Touk for Life, som driver ett hem för flickor i åldrarna sju till 17 år. Dit kommer flickor som råkat illa ut i livet och som annars hade haft små chanser att klara sig. Trots att Tyra då bara var 13 år bestämde hon sig för att hjälpa flickorna.
– Vissa av dem hade flytt från bordeller, andra hade utnyttjats i sina hembyar innan de kom till hemmet och jag kände att jag bara måste göra någonting för dem, säger hon.
Tyra och hennes mamma Lina började planera för en insamling och en resa tillbaka till Laos. Målet var att återvända till flickhemmet och även till en dövskola i huvudstaden Vientiane, som också drivs av Touk for Life.
Samlade in 100 000 kronor
När Tyra berättade om sina planer för klasskompisarna Ebba Pettersson och Elsa Granlund hakade de på direkt. Tillsammans skapade de en egen receptbok och ett kortspel med olika diskussionsfrågor som de tryckte upp och sålde.
De for ut till företag runt om i bygden med godis och hembakade kakor och insamlingen resulterade i en rejäl slant, närmare 100 000 kronor.
Med dessa pengar kunde drömmen om att resa till Laos bli sann och det var tre nervösa flickor som gick ombord på planet.
– Det kändes overkligt, man visste inte alls vad som väntade, men samtidigt var det tryggt att ha med Tyras mamma och morfar, de skötte allt det praktiska, säger Ebba.
Efter 17 timmar på resande fot kom de äntligen fram. Första anhalten var dövskolan Hands of Hope. Tjejerna hade köpt en studsmatta till eleverna för pengarna.
– Det finns knappt studsmattor där nere så det första vi fick göra var att visa hur man skulle hoppa. De var så försiktiga i början, säger Elsa och ler.
Färden fortsatte sedan vidare mot flickhemmet i byn Phong Hong. Resan blev en upplevelse i sig. Tyra, Ebba och Elsa fick sitta på flaket till en stor pickup och med fladdrande hår i ett moln av rött vägdamm såg de berg, floder och risfält susa förbi.
– Det var väldigt annorlunda. Vi fick väja för getter, hundar och kor och alla stirrade på oss när vi passerade, berättar Tyra.
Glädjetjut vid presentutdelningen
Väl framme möttes de av 18 förväntansfulla flickor och de båda föreståndarna: Samuel Olofsson från Sverige och hans laotiska fru Touk.
Gården består av ett större boningshus, ett stall med grisar och höns samt ett litet gästhus. Tjejerna visades runt och vänskap uppstod direkt.
– Vi visste att flickorna hade varit med om riktigt hemska saker och trodde att det skulle märkas på dem, men så var det inte alls. De var jätteglada och utåtriktade, säger Ebba.
Efter en gemensam middag var det dags för presentutdelning. För de insamlade pengarna hade Tyra, Elsa och Ebba bland annat köpt var sin väska till flickorna och fyllt dem med pyssel, pennor och klistermärken. Alla fick också var sin bok, en hårborste, godis och begagnade kläder som delades ut under flickornas jubel.
– Det var otroligt hur glada de blev för kläder som vi inte ville ha, de skrek rakt ut. Så hade vi knappast reagerat i Sverige om vi hade fått begagnade kläder, konstaterar Ebba.
Flickorna har inte någon som helst makt över sina liv
En annan sak som slog 15-åringarna var hur stort ansvar flickorna måste ta för sysslorna på gården. De äldre tar hand om de yngre och i ett rullande schema turas de om att städa, laga mat, tvätta kläder och vattna odlingarna och ta hand om grisarna.
– Det förvånade oss först att de fick jobba så mycket, men Samuel förklarade att i Laos måste man lära sig att ta hand om sig själv tidigt och det är viktigt att kunna sköta en gård. Det hade vi inte tänkt på, säger Tyra.
Såldes till bordeller
Under vistelsen besökte de också en närliggande by för att dela ut mat. De välkomnades in i familjernas hem, där fattigdomen var påtaglig.
– I den här byn är det vanligt att föräldrarna säljer sina flickor till bordeller. Det var fruktansvärt att se flickorna och veta att de inte har någon som helst makt över sina liv och det kändes skönt att komma tillbaka till flickhemmet och träffa de som faktiskt hade blivit räddade, säger Tyra.
En av dessa flickor är Pim, i dag 13 år gammal. Hon växte upp i en liten by med en missbrukande pappa. När hon var åtta år såldes hon till en bordell för motsvarande 10 000 kronor. Så småningom lyckades hon fly och kom då till Samuel och Touk.
– De köpte Pim fri. I dag går hon i skolan och mår bra, berättar Tyra.
Vill inspirera andra
När dagarna på flickhemmet led mot sitt slut tog de ett varmt avsked och det är egentligen först nu, när det har gått en tid, som 15-åringarna till fullo förstår vad de har upplevt.
– Där och då var det så mycket att man knappt hann tänka, men nu känner man en stor tacksamhet över allt man har. Bara en sådan sak som att inte behöva betala för att gå i skolan, sådant tar man bara för givet här hemma, säger Ebba.
Det största vi kunde göra för dem var att bara finnas där
En annan sak som de aldrig glömmer är flickornas genuina glädje över att få besök.
– Vi hade ju planerat att hjälpa till på gården och måla, städa och feja, men vi insåg snabbt att den största hjälpen vi kunde ge var att bara vara där. Att bli deras ambassadörer och föra kunskapen om dem vidare, säger Tyra.
15-åringarna vill gärna inspirera alla som har ett intresse av att hjälpa andra, att faktiskt göra någonting konkret av det.
– Vill du hjälpa så ska du göra det, det kommer att löna sig både för dig själv och den du bestämmer dig för att hjälpa, säger Ebba.
Flickornas föräldrar är både rörda och stolta över sina döttrar.
– Tjejerna har verkligen kämpat för det här. De har stått i ur och skur och sålt grejer, de har packat godis, kontaktat företag och sedan genomfört den här resan. Hjärtat har hela tiden funnits där och viljan att hjälpa andra. Det är stort, säger Ebbas mamma Lina Holmberg.