Cykelpiloterna ger äldre äventyr i vardagen: ”Jag känner mig lycklig och levande”

Cykling utan ålder: En glädjefylld utflykt för Barbro

Regnet öser ner över Uppsala, men cykelpiloterna låter sig inte stoppas. De samlas även denna dag utanför lokalen på Röda Korset, innan de trampar vidare till ett äldreboende, där en entusiastisk grupp väntar på att få följa med på cykeltur. Och i dag får även Allers följa med ut på Uppsalas gator.

Lars Lindin, en av piloterna, förbereder omsorgsfullt allt inne i cykelförrådet, och går igenom att allt är på plats. En viss oro hänger i luften tillsammans med de mörka molnen: kommer utflykten verkligen att bli av i regnet? Tänk om den blir inställd? Men det är knappast ett alternativ. Cykelgänget vet att många väntar på att få komma ut, och de beslutar att trotsa vädret, och köra som vanligt.

– Vi kör i ur och skur. Vi är alltid redo, säger Kjell Undén, som håller ihop gruppen och ansvarar för rekryteringen.

I dag är det han som tillsammans med Lars och Inga-Lill Nordin kör turerna. De packar cykelhjälmar och regnkappor, och kontrollerar en extra gång att allt är i ordning. Färden går till boendet Attendo Norra, där de har ett gott samarbete.

I vanliga fall brukar de ta med fika, men i dag får picknickplanerna ändras på grund av vädret.

– Vi kör en lite längre tur i stället, cirka 30 minuter, säger Lars och sätter sig på cykeln.

Det märks att han har rutin. Han är inne på sitt tredje år som cykelpilot, och förklarar att detta är det roligaste han vet. Cykelutflykterna förgyller fritiden sedan han blev pensionär.

– Jag är 79 år, och det här ger mig så mycket glädje. För mig är det kärlek att få ge något till de äldre. Många kommer inte ut om inte vi tar med dem på en cykeltur, säger han, och ber mig ta på regnkappan och sätta mig på sätet där framme.

Plats för fem personer

Han styr vant genom staden, medan regnet öser ner. Ljumma droppar piskar mot kinderna. Någon vinkar åt oss, och nästan överallt där vi passerar, eller stannar för rödljus, möts vi av leenden. Cykelpiloterna har blivit ett välkänt och uppskattat inslag i stadsbilden.

Att känna vinden mot ansiktet, se staden glida förbi och bara luta sig mot tilliten till Lars bakom styret, är trots gråvädret befriande, och faktiskt även fridfullt.

Lars och Kjell trampar gemensamt mot boendet. Där väntar ytterligare en cykelpilot, Inga-Lill. Hon har, tillsammans med personalen, börjat förbereda utflykten.

Vi tar in på en smalare väg upp till boendet, och när vi susar fram, missar jag att ducka när min axel stöter emot en buske. Vattnet från grenarna sköljer över mig.

– Nu fick du en gratisdusch, säger en av de äldre när vi kommer fram till utegården, och skrattar gott.

– Men lite regn skadar inte, säger en annan.

De har väntat på den här stunden och är absolut redo för avfärd. Att få komma ut betyder mycket, och regnet tycks inte bekymra någon. De ser fram emot dagens äventyr.

Totalt kan fem personer följa med ut, tack vare att boendet har en egen cykel. Arbetsterapeuten Linnea vill följa med, hon ska köra två av de boende. Hon är också enhetschef, och initiativtagare till konceptet att både erbjuda en populär aktivitet och ge äldre möjlighet att komma ut.

– Utan Linnea och hennes driv hade vi inte kunnat göra det här. Vi kan göra detta tack vare kontakten med henne, säger Kjell.

Helt ideellt arbete

Regnkappor och hjälmar tas på, filtar breds över säten och läggs över benen, för att hålla värmen. Alla cyklar har bälten, som spänns fast som en extra säkerhetsåtgärd.

– Det känns underbart att få uppleva det här. Jag är så glad att få den här möjligheten, säger Helena.

Hon är 97 år gammal och ser fram emot turen.

– Jag känner mig levande och lycklig. Det är en ynnest att få komma ut och uppleva naturen, att få göra något annat. Dagen blir glädjefull.

När alla är fastspända och redo rullar cyklarna i väg som ett litet tåg genom staden. Jag har fått låna en cykel från boendet.

Turen går genom regnvåta kvarter. I början är det tyst, men snart börjar småpratet. Man pratar med varandra och med cykelpiloterna. Vi stannar vid en plats, där ett minne väcks till liv hos en av de äldre.

– Där har jag minsann dansat när jag var yngre, säger Göran, och bubblar av glädjeskratt.

– Just det här är så berikande, det som gör att jag vill fortsätta med detta. Att se, och få ta del av, deras glädje och dela minnen med dem, säger Inga-Lill, som även hon har varit cykelpilot i tre år.

För henne betyder uppdraget mycket. Att se och uppleva de äldres lycka är oerhört värdefullt, en stark drivkraft:

– Det här är inte betungande, inte alls. Tvärtom, det är win-win. Jag har arbetat som sjukgymnast hela mitt liv och mött många äldre. Mina föräldrar var föreståndare på ett äldreboende, så det har varit en stor del av min uppväxt att finnas nära till hands och möta äldre människor. Det är något som finns djupt i mig.

Att vara cykelpilot ger ingen ekonomisk ersättning. Allt arbete sker ideellt. Lönen består i samtalen med de äldre, glädjen i att göra en annan människa glad, och att få se tacksamheten i deras ögon.

– Under de år vi hållit på har vi träffat många, och fått fin kontakt. Man lär känna varandra, och under en cykeltur delas många tankar.

Kjell berättar att hans roll är att rekrytera cykelpiloter, samordna turerna och se vilka boenden som står på tur.

Vill ge tillbaka till de äldre

Cykelturen fortsätter genom regnet, fylld av skratt, samtal och glädje. En av de äldre ropar:

– Helt underbart! Jag har aldrig åkt cykel på det här sättet i regn. Jag känner mig levande.

Just den känslan – att få känna sig levande och kunna bli unga på nytt för en stund – är drivkraften för cykelpiloterna.

– Varför skulle inte vi ge tillbaka till de äldre som har byggt upp samhället? Men det skulle inte gå utan våra cykelhjältar, påpekar Kjell.

Efter ett kort stopp på ännu en plats, rullar det lilla tåget vidare medan ”passagerarna” i vagnarna småpratar. Lars berättar att studier, bland annat vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, visar att den här sortens upplevelser både främjar matlusten och ger bättre nattsömn, och hos många vaknar livsglädjen.

Tillbaka på boendet får de äldre hjälp ner från cyklarna och tillbaka in, av personal som stått redo att göra en insats. Tacksamma ord hörs, man utbyter leenden och glädje över stunden.

Allt sker lugnt och organiserat, och Linnea, som också samordnar turerna, lyfter fram personalens betydelse. Utan dem skulle det här inte vara möjligt.

Hon pratar med Inga-Lill, som tar upp sin kalender. Nästa vecka ska hon komma tillbaka och ge de äldre en ny upplevelse, men nu är dagens uppgift slutförd, och cykelpiloterna rullar återigen mot Röda Korsets lokaler. Där avrundas dagen med gemensam fika medan man diskuterar turen.

Röda Korset, som startade verksamheten i Uppsala 2016, är en av flera föreningar i Sverige som erbjuder cykelturer.

Ett ansvarsfullt uppdrag

I dag finns totalt 23 cykelpiloter knutna till verksamheten, även om inte alla cyklar samtidigt. Den yngsta är 18 år. Att få nya volontärer är sällan svårt, intresset finns.

– Och vi tar gärna emot fler som vill bli cykelpiloter, försäkrar Kjell.

Samtidigt är det inte bara att anmäla sig. Uppdraget innebär ansvar, och rekryteringen sker med omsorg.

– Det här är ett viktigt uppdrag. Man ska vilja hjälpa en medmänniska, och ha rätt intentioner. Vi är noga, vem som helst kan inte bli cykelpilot, poängterar han.

För Inga-Lill handlar engagemanget om att ge tillbaka. För Lars är det glädjen och tillfredsställelsen i mötet med de äldre. Vintertid försöker gruppen också ordna luciatåg, där cyklarna får vara med, till stor uppskattning.

Det finns även vissa praktiska utmaningar. Cyklar som går sönder, till exempel. Därför är man alltid minst två ute tillsammans, för att kunna hjälpa varandra om något händer. Att cykla tryggt och säkert är avgörande.

– Det är elcyklar vi har, men ibland kan det bli tungt ändå. Vi cyklar i trafiken, och måste hela tiden läsa av omgivningen, och köra försiktigt, understryker Kjell.

Så är det dags för Lars, Inga-Lill och Kjell att bege sig hemåt. De säger hej då till varandra, efter en dag fylld av betydelsefulla möten, samtal och skratt, samt regn. Känslan av stolthet och tacksamhet över att ha kunnat ge livsglädje dröjer sig kvar.

Då vi på Allers tackar trion som velat dela med sig av livet som cykelpiloter, svarar Kjell:

– Tveka inte att höra av dig om du blir nyfiken. Ju fler vi blir, desto fler kan vi ge glädje och mening i vardagen. Och: det finns inget dåligt väder!