Därför väljer allt fler skolor bort klassiska traditionen: ”Sänker självförtroendet enormt”

Doften av vårgräs och ljudet av skratt på skolgården – men också magknip och nervösa blickar. Nu ifrågasätts en av skolans mest kända traditioner.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto

5 skäl att träna utomhus

Brand logo
5 skäl att träna utomhus

Kön är lång – men snart är det din tur. Pulsen ökar och nervositeten slår till. Snart måste du fatta ett beslut: vilket rack ska du ta? Det långa basebollracket som de coola killarna använder, det avlånga platta racket eller den runda platta som ses som tönt‑rack?
Tänk om du missar bollen helt.

Bara en person framför nu. Gulp.

För många av oss är skolans brännbollsturneringar ren nostalgi: doften av vårgräs, skrapet av koner och ett klassfoto i solen efteråt. Men för andra, mindre aktiva och inte lika självsäkra, innebar slagmomentet ren skräck.

Nu väljer allt fler idrottslärare att ta bort klassikern ur undervisningen.

”Sänker självförtroendet enormt”

Idrottsläraren Pierre Jakobsson i Nyköping berättar att han slutat använda brännboll på sina lektioner.

– Människor är inte dumma heller, utan de märker att det här är någon som inte idrottar och man vet nästan att den här personen inte kommer att träffa bollen. Vad gör utelaget då? Jo, då kryper de närmare, säger han till TV4 Nyheterna.

Han beskriver att det är just den där tystnaden, när alla blickar riktas mot eleven med racket i hand, som kan sätta sina spår.

– Det måste sänka självförtroendet något enormt. Det ska man försöka undvika, framförallt som professionell pedagog, säger han.

En tradition i förändring

Brännboll har funnits i svensk lekkultur ända sedan 1700‑talet och blev vanligt i skolundervisningen i början av 1900-talet – en vårtradition som generationer delat sedan dess.

Men i dagens klassrum handlar idrott allt oftare om deltagande snarare än tävlan. Enligt rapportering från P4 Sörmland har flera skolor helt slutat spela brännboll av hänsyn till elevernas trygghet.

Kritikerna menar att spelet förstärker skillnaderna mellan dem som tränar på fritiden och dem som inte gör det. Känslan av att stå där, ensam inför bollen, kan lätt flytta över till hur man ser på all fysisk aktivitet.

Enligt Folkhälsomyndigheten rör sig 6 av 10 svenska ungdomar mindre än rekommenderat och bara 4 av 10 når upp till den dagliga nivån av fysisk aktivitet. Forskare menar att just press och prestationskänsla i skolan kan bidra till minskat intresse för rörelse.

Det är också något som Svenska idrottslärarföreningen känner igen, men de vill inte utesluta brännbollen helt.

– Alla kan känna sig utsatta i situationer såsom när man ska stå på engelskan, svenskan eller spanskan och hålla ett tal framför andra. Frågan är om vi vill träna på det för att möta framtiden, säger föreningens ordförande Jennie Nobelius till TV4 Nyheterna.

Så kan brännbollen räddas

I stället för att ta bort brännbollen föreslår Svenska idrottsföreningen nya varianter: “sommarboll”, “mjukboll”, eller regler som minskar passiviteten i utelaget. Där kan elever själva välja bollar och redskap vilket gör att pressen blir mindre.

– Vi måste skapa förlåtande miljöer generellt. Där man får missa en boll, vara klumpig i gymnastik, dansa fel eller ha simdyna, säger Jennie Nobelius.

Det ligger något i det. Brännbollen behöver kanske inte försvinna – bara förändras. I stället för nervositet och blickar som följer varje slag kan den stå för rörelseglädje och gemenskap. Det ser vi redan på Brännbollsyran i Umeå, där tusentals vuxna samlas varje sommar för att springa, skratta och spela tillsammans. Då lever brännbollen vidare – på sitt eget sätt.