Gravida Anna hittades död på påskafton – gåtan som fortsätter förbrylla

Krim: Brutala Bodommorden i Finland

Det var en kall och snöblaskig morgon i Småland den 11 mars 1906. På gården Gåtahult i Östra Torsås hade den vackra 26-åriga pigan Anna Johansdotter bråttom iväg för att njuta av sin lediga dag. När hennes husbonde, den 65-årige Carl Helge, undrade vad hon hade för planer svarade hon bara svävande.

– Man vet väl aldrig vart det bär …

Så tog hon hatt och väska och vandrade raskt iväg mot järnvägsstationen.

Carl och hans hemmavarande son, den 22-årige Bror glömde henne snabbt när den äldste sonen, snickaren Johan, kom på besök. Han var 36 år, änkling och hade en liten gård i närheten. Karlarna satte sig att dricka kaffe och blandade friskt brännvin i muggarna.

När kvällen kom sa Bror att han tänkte gå och besöka sin fästmö, en välbärgad bonddotter. Det snöade och ruskade så mycket att Carl avrådde men Bror gick i alla fall.

När sonen kom hem igen vid midnatt trodde Carl först att det var Anna som kom.

– Är hon inte hemma än? sa Bror och lät förvånad.

Så tillade han.

– Åja, hon kommer väl.

Jag har väl för fan annat att göra än att hålla efter pigor

Carl Helge

Men det gjorde pigan aldrig och efter en vecka så gick husbonden till kronolänsman Bergstedt. När Bergstedt undrade varför Carl dröjt så länge med att anmäla försvinnandet fräste han:

– Jag har väl för fan annat att göra än att hålla efter pigor.

Anna Johansdotter var gravid

Så gick veckorna fram till långfredagen som inföll i mitten av april. Gudsfruktan påbjöd att alla höll sig hemma i stillhet det dygnet. Ändå såg bönderna kring Gåtahult ett ekipage ute på vägarna som förmodligen tillhörde familjen Helge.

Påskaftonen den 14 april gick två små pojkar för att fånga gäddor nära en järnvägsbro några kilometer från stationen Hovmantorp. Plötsligt fick pojkarna se en kvinna som låg otäckt stel och stilla på sluttningen mot vattnet. Det var Anna.

Hatten och väskan var borta men kläderna var prydliga och ansiktet friskt och rosigt.

Den döda fördes till sockenstugan i Hovmantorp för att undersökas. Läkaren konstaterade att Anna fått ett våldsamt slag i huvudet, förmodligen från en fyrkantig hammare. Hon var också gravid i tredje månaden.Läkarna ansåg att Anna varit död i ungefär en månad men att kroppen förvarats mycket kallt och skyddats mot skadedjur.

Så vad vet vi närmare om Anna Emilia Johansdotter och hennes sista dag i livet?

Hon kom från ett fattigt hem i socknen Väckelsång och hade tidigt tjänat som piga. Hon fick en dotter, lilla Ruth Ingeborg, utom äktenskapet och som många andra kvinnor i samma situation lämnade hon barnet hos sina föräldrar och tog arbete på annan ort. Anna hade jobbat ett halvt år i Gåtahult innan hon försvann.

På sin lediga dag tog hon tåget till Växjö där hon träffade vänner. Anna besökte en basar med en väninna och berättade för henne att Bror lovat att möta henne vid Hovmantorp.

Så hade Anna hemlighetsfullt tillagt:

– Det är en till som han skall möta.

Vem denne mystiske andre var finns det olika teorier om.

Var det en sanndröm?

Efter att man upptäckt Annas döda kropp såg man avtryck från herrskor som ledde till liket och på en åker i närheten hittade man en svart teatermask. Hade den något att göra med mordet?

Snart pekade byskvallret ut Carl och hans söner som inblandade i pigans död. Bror skulle vara far till Annas barn och var rädd att förlora sin rika fästmö. Tillsammans med Johan hade han därför dödat Anna och gömt henne under Johans ladugård.

På långfredagen hade de forslat kroppen till Hovmantorp och placerat liket på en plats där det snabbt skulle bli upptäckt. Myndigheterna anordnade ett urtima ting i Ingelstad dit flera hundra upprörda människor kom och Bror häktades.

Bror fördes till Växjö för att ställas inför rätta. Han var en vacker karl och stadens unga kvinnor trängdes vid fängelset för att få en skymt av honom.

Rättegången tog sin början i november och åklagaren kallade in ett helt osannolikt vittne. Det var Alfred Gustafsson, en åkeriförman från Växjö som var känd som en nykter och saklig person. Han hade aldrig varit i Östra Torsås och kände heller ingen därifrån.

Alfred berättade att han haft en märklig dröm två nätter i rad. Han såg en ung kvinna gå på en stig mellan två män. En av dem liknade Bror. Den andre var kortare, kraftig och hade mustasch. Så utan förvarning slog en av männen Anna i huvudet varpå hon skrek:

– Herre Jesus, låt mig leva! och föll ihop överväldigad av smärta.

Alfred såg sedan männen gå fram till en byggnad, ta loss en planka och sedan stoppa in ett föremål och spika igen.

När Alfred pratat klart tog åklagaren till orda och berättade att myndigheterna tagit med Alfred till Gåtahult. Där har han upptäckt stigen som han sett i drömmen, en stig som ledde till Johans gård.

När Alfred fick syn på Johan kände han igen honom som mustaschmannen från drömmen.

Misstänkte mördaren tog sitt liv

Det påstods att den svarta teatermasken tillhörde Johan och i mars 1907 så häktades även han och anklagades för delaktighet i mordet. Bägge bröderna nekade men den 27 juli 1907 dömdes de ändå till tio års straffarbete vardera.

Tre dagar efter domen bröt Bror samman. Gråtande förklarade han för fångvaktarna att han skådat in i helvetet och att hans döda mor förebrådde honom. Nu var han redo att bekänna allt.

Inför fängelseprästen, fängelsedirektören och rättens ordförande tog Bror ensam på sig skulden för Annas död.

Han hade träffat henne vid järnvägsstationen kvällen den 11 mars och blivit rasande när hon berättat att hon väntade hans barn. I vredesmod hade han knuffat till henne och hon hade ramlat ner på järnvägsrälsen och dött av smällen i skallen. Panikslagen hade Bror forslat kroppen till kanalen där den senare blev funnen.

Natten efter bekännelsen hängde sig Bror med ett rep han tvinnat i hemlighet. Då han tagit sitt eget liv förvägrades han att få vila i vigd jord.

Efter broderns bekännelse hoppades Johan att bli frigiven. Men Brors utsaga var på flera sätt orimlig, till exempel kunde Annas huvudskada inte uppkommit genom en smäll mot järnvägsräls. För Johan återstod segdragna juridiska turer innan Högsta domstolen bestämde att han skulle försättas på fri fot ”i brist på bevis” som det då hette.

I omgivningens ögon var han dock även i fortsättningen stämplad som en mördare. Var det en rättvis uppfattning?

Mordet har fortsatt fascinera

Gåtahultsdramat har fortsatt att fascinera genom åren och en stor svart gravsten vid Hovmantorps kyrka håller mysteriet vid liv. Stenen restes av okända någon gång innan 1925 och där står bland annat ”Blef mördad av sin fästeman Bror Helge från Gåtahult Ö. Thorsås”.

Enligt historikern Jörn Svensson som skrivit boken Anna Johansdotters död restes stenen för att vilseleda och förvirra. Svensson menar att den verklige gärningsmannen var en son till prästen i Hovmantorp. Han hade gjort Anna med barn och mördade henne för att slippa ta ansvar. Pappa prästen skulle sedan ha orkestrerat domen mot Johan och Bror.

En annan enklare förklaring är att myndigheterna var så övertygade om brödernas skuld att de var beredda att tillgripa tvivelaktiga metoder för att få dem dömda.

Två märkliga omständigheter är värda att nämna i sammanhanget. År 1926 hade Johan Helges gård övergått i andra händer och den nye ägaren hittade en kvinnokam instucken i ladugårdsväggen. Annas kam?

Ytterligare några år senare hittades en handsmidd hammare i en åker. Kan det ha varit mordvapnet?