Anna hade ett hemligt förhållande med sin son – röjde undan svärdottern

Krim: Brutala Bodommorden i Finland

Hanna Johansdotter, 21 år, hade fått besök av en friare! Hanna var ung och söt och bodde på en välmående gård i den lilla byn Norra Björstorp i Skåne. En präktig hemgift gjorde henne till ett gott parti och fadern Johan Olsson som var häradsdomare och kyrkvärd var en ansedd person i bygden. Hanna skulle med andra ord inte sakna kavaljerer, det fanns säkert många unga män som ville älska henne i nöd och lust.

Beundraren hette Per Nilsson, var 26 år och kom från byn Yngsjö två mil bort. Han hade tidigare friat till andra unga kvinnor, men ingen hade velat dela hans liv på den gård där han bodde med sin mor Anna Månsdotter, 47 år och änka sedan ett par år.

Anledningen var just Anna som ansågs vara elak och ondskefull. Sonen Per sades dessutom lyda minsta vink från modern. Henne ville ingen kvinna i Yngsjö ha som svärmor.

Men i Norra Björstorp kände man inte till Annas rykte som satkärring och Hanna blev förtjust i Per. Han var lång och stilig, hade ett vänligt och försynt sätt och vacker sångröst och han kunde spela dragspel. Nog skulle Hanna kunna göra ett bättre parti, men hon tackade ja till frieriet. Kanske var det kärlek vid första ögonkastet den där dagen 1888 då Per kom på besök?

Klagade över bristen på samliv

När den nyförlovade Hanna första gången träffade sin blivande svärmor Anna ångrade hon sig. Hon ville bryta förlovningen, men övertalades att inte göra det.

Snart hölls ett storslaget bröllop på gården i Norra Björstorp och Hanna flyttade hem till Per och Anna som bodde kvar på gården fast det sagts att Anna skulle flytta tillbaka till sin egen mor Anna Tufvesdotter.

Anna var elak mot sin nyblivna svärdotter och vad värre var, verkade det inte som att Per älskade Hanna. De sov i samma säng, men något samliv hade de inte trots att tiden gick. Hanna var olycklig och grät mycket. Hon undrade vad som var fel och varför hennes make inte var intresserad av ett kärleksliv med henne. De hade ju gift sig för att bilda familj och för att få en arvinge till gården.

Hanna besökte bygdens kloka gumma, Grave-Karna, som lovade att väcka den ovillige makens lust med hjälp av trollkonster. Hanna hade med sig ett örngott som Grave-Karna förtrollade och förhoppningsfull återvände Hanna hem.

Trolleri eller inte, kort därefter kysste Per henne. Hanna berättade glädjestrålande för grannen Hanna Pers att hon nog kunde få Per att älska henne trots allt. Äntligen såg livet ljusare ut för den olyckliga Hanna. Men föga anade hon vad som väntade ...

Per erkände mordet

Följande dag, den 28 mars 1889, hittades Hanna död på gården. Det såg ut som om hon hade fallit i källartrappan och brutit nacken. Men det som först verkade vara en tragisk olyckshändelse misstänktes sedan vara mord då röda märken på Hannas hals upptäcktes.

Hanna obducerades av provinsialläkaren och misstankarna bekräftades – Hanna hade blivit strypt.

Efter fem dagar bröt Per ihop och erkände gråtande att han hade dödat sin unga fru. Han ströp henne tidigt på morgonen i sängen och slog henne sedan med en mangelrulle i huvudet. Därefter klädde han på henne och bar ner henne i källaren för att arrangera den påhittade olyckan. På förmiddagen hittade han sedan tillsammans med en granne den döda Hanna i källaren.

Anna förnekade all inblandning i mordet och påstod att hon hade sovit hemma hos sin mor under mordnatten.

Mor och son hade förbjuden relation

Trots det häktades både mor och son och den 13 april var det dags för rättegång vid häradsrätten i Kristianstad. Per erkände på nytt mordet och sa att det var en inre röst som sagt åt honom att mörda Hanna eftersom han inte älskade henne längre.

Rättegången fortsatte över sommaren och i slutet av augusti erkände Anna att hon ensam strypt Hanna. Per var inte ens i samma rum när mordet utfördes.

Nu avslöjades också ett helt annat motiv, nämligen att mor och son hade en kärleksrelation. Det incestuösa förhållandet skulle ha inletts när Per bara var 15 år. Det sades att Anna inför bröllopet hade förmått sonen att lova att aldrig ha sexuellt umgänge med sin fru. Trots att han höll sitt löfte kunde Anna inte tåla svärdottern och hat och svartsjuka skulle ha fått henne att mörda Hanna.

En annan teori var att Hanna hade överraskat sin svärmor och sin make i sängen och hotat att avslöja vad de höll på med. Förutom att incest var brottsligt hade det varit en stor skam och skandal om det kom ut på bygden och för att förhindra avslöjandet mördade Anna sin svärdotter.

Anna Månsdotter avrättades i vitt

Både Anna och Per dömdes till döden för mordet på Hanna, men Pers dom omvandlades sedan till livstids straffarbete. Man la skulden på hans mor och menade att hon hade förlett honom.

Anna Månsdotter blev den sista kvinnan i Sverige att avrättas. Anna ansökte förgäves om nåd hos kungen men vägrade ändå att be om Guds förlåtelse hos den präst som var hennes själasörjare i fängelset.

Klädd i vit långklänning halshöggs hon den 7 augusti 1890 på länsfängelset i Kristianstad. Landets siste skarprättare Anders Gustaf Dahlman höll i bilan.

Per avtjänade sitt straff på Långholmen i Stockholm. Där ansågs han vara en mönsterfånge, utbildade sig till bokbindare och ledde psalmsången under söndagarnas gudstjänster.

På julafton 1913 benådades han efter 24 år i fängelset. Per, som då var 51 år, flyttade tillbaka till sin hemtrakt och försörjde sig som bokbindare fram till sin död. Han avled i tuberkulos och blodförgiftning 1918.

Innan sin död besökte Per sin hustrus grav i Brösarp. Gravstenen står kvar än i dag med texten: ”Minne öfver hustrun Hanna Johansd * N Björstorp 13/3 1867 Mördad af sin man Per Nilsson och hans moder i Yngsjö 28/3 1889 Sv Ps 480 Den arma qvinnans böner och tårar rörde dem alls intet.”