Skånska mord - Nils avrättades efter mordet på hustrun
– En sorglig och fruktansvärd historia, säger Petra Nyberg som berättar om mordet i debuten ”Missgärningar”.
När Skåne marknadsför sig för turister så handlar det om böljande rapsfält, långa sandstränder, lummiga pilealléer och ”mad, möen mad och mad i rättan tid”. Samtidigt är det få landskap som är så förknippade med ond bråd död som Skåne. Åtminstone historiskt. Hur skulle Jan Hemmel annars få idén att göra en hel tv-serie om det med gedigna insatser av Ernst-Hugo Järegård som mördare? Skulle det gå att göra med Dalsland, med Blekinge eller Närke? Tja, kanske men poängen är att det inte har gjorts. Nu lägger Petra Nyberg ännu ett skånskt mord till handlingarna i sin bok ”Missgärningar” (Lava förlag). Ett föga omskrivet mord med alla ingredienser. Passion, svek och till och med gift.
– Historierna om Yngsjömörderskan och änglamakerskan Hilda Nilsson i Helsingborg kände jag ju till men den här var helt okänd, säger Petra Nyberg som dels har ett ”makabert” intresse för true crime och dels jobbar som arkivarie på Landsarkivet i Lund.
Intresset och yrket kan förklara hur hon hittade historien.
– Det finns en databas över avrättade i Sverige som jag var inne på. Där stod några rader som fångade mitt intresse om fem personer som dömts till döden. Det var ganska kortfattat men fick mig att vilja veta mer.
Domen var avkunnad i Torna härad 1849 så arkivarien visste var hon skulle leta för att hitta mer. Berättelsen var ”något i hästväg”.
– Den innehöll allt.
Barnen Jöns och Elna bevittnade mordet
En av de första källorna i pusslet är notisen om ett ”ohyggligt mord” som ägt rum natten mellan den 8 och 9 januari i Revinge nära Lund 1849. Läsaren får inte veta den mördade kvinnans namn men hon är gift med dragonen Nils Grahn. Mördaren beskrivs, i sin tur, som svartklädd och lång till växten. Han har slagit fru Grahn upprepade gånger i huvudet med ”ett slagträ”. Därefter har han stulit diverse kläder, vad pengar som fanns och Grahns häst och vagn innan han försvunnit från platsen. Tidningsnotisen berättar också att nämnda häst och vagn senare hittats övergivna i Malmö.
Grahns fru hette Klarna Larsdotter. Hon var 27 år när hon blev ihjälslagen inför ögonen på sina barn, sonen Jöns, 3 och dotter Elna, 6.
Länsman Holmgren i Dalby måste ha kliat sig i huvudet. Då, precis som idag, ligger det nära till hands att titta efter förövaren i offrets absoluta närhet. Men dragonen Grahn hade alibi. När hustrun slogs ihjäl var han hos svärföräldrarna i Veberöd. Men då, precis som idag, snackas det på bygden. Det var välkänt att Nils haft fruntimmer vid sidan av hustrun förr. Det sades också att han hade en pågående affär med Botilla Lassesdotter.
– Nils hade blivit vän med hennes pappa Lasse, de hade spelat kort och druckit brännvin ihop, säger Petra Nyberg.
Sammansvärjningen
Av vad hon kunnat läsa sig till i protokollen, i och mellan raderna, så fastnade Nils för Botilla efter att han bjudits hem till Lasse. Och känslorna var ömsesidiga. Det verkar inte som att de bemödade sig allt för mycket om att hålla förhållandet hemligt.
De åkte på marknad i Malmö tillsammans trots att alla visste att Nils hade fru och två små barn hemma. Karna beklagade sig över att Botilla kom till hemmet under förevändning att passa barnen när det var uppenbart att hon var där för att vänslas med Nils.
Enligt obduktionsprotokollen var Karna gråhårig och hade dåliga tänder redan vid 27 års ålder. Grannar och bekanta beskrev henne som gudfruktig, hederlig och underdånig. Kvinnokarlen Nils var blond och blåögd.
– Det stod om honom att han var väldigt hård och stolt. Han beskrevs som stursk, säger Petra Nyberg som tolkar det som att Nils var en man med gott självförtroende. Van att kunna göra som han vill och komma undan med det.
Botilla tolkar hon mer som en bortskämd dotter. Och det framgår också av motivet och planeringen av mordet.
– Botillas mamma var ju involverad. Dottern ville gifta sig med Magnus och mamman ville ha kvar henne i socknen. Då involverar de Cecilia, en kvinna som bodde på fattighuset i Veberöd. Cecilia var känd som en klok gumma, förtrogen med gifter, dekokter och sådant och frågade om inte hon kunde förgifta Karna.
Cecilia går med på upplägget. Men antingen är hon inte så vass på gifter som ryktet gör gällande eller så har hon ingen lust att medverka till mord. För hon rekommenderar outspädd malört i Karnas kaffe men det är för klent.
– I stora mängder kanske det hade funkat men det ger också en väldigt besk smak.
När giftplanerna faller samman är det ändå Cecilia som finner på råd. Från sin låga position i samhället känner hon en del löst folk som skulle kunna tänka sig att ta betalt för ljusskygga uppdrag. Bland andra småtjuven Jöns Nilsson som suttit på fästning för sina brott. Det är han som dyker upp hemma hos Karna den där januarikvällen, knackar på och avslutar hennes liv. Mordvapnet är den typen av borr som ofta efterfrågas i nutida korsord, en navare. Jöns Nilsson får enligt uppgift 12 riksdaler för jobbet och behållningen av det han lyckas stjäla.
Det är Botilla som först faller till föga av de sammansvurna. Inför rätten i Dalby häradsrätt berättar hon om ränkerna som smitts för att hon och Nils skulle kunna leva tillsammans utan Karna.
– Nils hade föreslagit att de skulle bege sig till Köpenhamn och starta ett nytt liv där men hon ville vara kvar i sin miljö, säger Petra Nyberg.
– Det är så lättvindigt. Det kanske kostade lite att skilja sig på den tiden men det var görligt.
Missgärningsbalken
Fem personer dömdes till döden för mordet på Karna. Hennes man Nils, älskarinnan Botilla, den inhyrde mördaren Jöns, fattighjonet Cecilia och Botillas mamma Maria.
Botillas pappa Lasse undrade inför rätten varför hans fru skulle dömas till döden. Hon hade ju inte mördat någon.
– Domaren förklarade att alla skulle dömas lika, säger Petra.
Det är i den passagen som bokens titel får en förklaring.
– Förra brottsbalken heter Missgärningsbalken. I den heter det att ”Den som hjälper någon annan ska dömas lika som den som utfört mordet”.
Nils Grahn avrättades på galgbacken i Dalby den 8 maj 1850. Då var han 30 år och några månader gammal. Efteråt ska de män och kvinnor i den månghövdade publiken som plågades av fallandesjuka ha störtat fram för att dricka av hans blod, enligt Skånska Correspondenten.
” I den tron att genom detta medel blifwa befriade från sin sjukdom”.
Jöns slapp stupstocken. Han tog sitt liv i häktet sex dagar innan avrättningen. Botilla, Cecilia och Maria benådades och fick straffen omvandlade till fängelse.
Barnen Jöns och Ella, som sett sin mor bli ihjälslagen, togs om hand av morföräldrarna i Veberöd.
– Jag har följt dem för att se var det blev av dem. Dottern gifte sig och fick familj. Det visar sig att hennes hennes barnbarns barnbarns dotter bodde på samma gata i Oxie där jag växte upp. Vi lekte ihop. Sonen emigrerade till Tyskland men jag har tyvärr inte hittat var det blev av hans släktingar.
Det verkliga mordet på Karna är en av tre sammanflätade berättelser i ”Missgärningar”. De andra två är dock fiktiva. Nu brottas Petra Nyberg med den andra delen i vad som är tänkt att bli en trilogi. Även här är det gruvliga historiska mord som skildras. Här är kärleksparet i Blekinge som mördar kvinnans make och ena barn och ett skånskt misstänkt mord från 70-talet.
Mordet är visserligen historiskt men ligger så pass nära i tiden att det finns släktingar i livet som kan beröras.
– Det väcker en del etiska spörsmål, säger Petra Nyberg.