19-åriga Ann bad om skjuts efter dansen – försvann spårlöst

Krim: Brutala Bodommorden i Finland

Ann Wollbrant bodde hemma hos sina föräldrar i Kode i Bohuslän. På kvällen torsdagen den 6 juni 1974 åkte hon, som så många gånger förr, till folkparken i Kungälv för att dansa och träffa vänner.

Hon var på gott humör när hon gav sig i väg, somrigt klädd i vit galonjacka, kjol och vita stövlar, och det hade hon anledning att vara. Dagen därpå skulle hon delta i skolavslutningen och få sitt avgångsbetyg från gymnasiet. Den 8 juni skulle hon och en väninna flytta in i en lägenhet i Göteborg, där hon fått arbete.

Hon anlände till folkparken runt 20.30. Under kvällen sågs hon av flera vittnen, hon dansade mycket med en ung man i sin egen ålder. Hon sågs också stå ensam vid dansbanan vid några tillfällen.

Efter parkens stängning såg folkparkens föreståndare Hans Heintz henne utanför entrégrindarna. Han kände igen henne, för hon kom ofta till parken och dansade. Nu satt hon på en bänk och tycktes vänta på någon, uppgav Heintz.

Det var sista gången hon sågs till. Ändå dröjde det flera dagar innan någon förstod att hon försvunnit spårlöst.

Hennes föräldrar trodde att hon helt enkelt rest tidigare än planerat till Göteborg och inte förrän hennes blivande rumskompis ringde och frågade om de visste var Ann var förstod de att något var fel.

Det fanns ingenting som tydde på att hon skulle ha försvunnit frivilligt och området där hon senast synts till finkammades med hundar och helikopter.

En efterlysning gick ut i pressen och under flera danskvällar bevakade polisen folkparken och delade ut frågeformulär som man delade ut till besökarna. Särskilt intresserad var polisen av att få kontakt med den man som dansat med Ann vid flera tillfällen under kvällen. Men när de fick tag i honom visade det sig att han inte hade något med hennes försvinnande att göra.

En fot i en lövhög

I slutet av juli hittades hennes jacka och en av hennes stövlar fyra mil från folkparken där hon försvunnit. Kläderna låg slängda invid strandkanten på Långholmen, en dryg kilometer nordväst om Skåpesundsbron, som förbinder öarna Orust och Tjörn.

– Vi kan inte direkt påstå att Ann mördats men vi arbetar efter hypotesen att ett grovt våldsbrott begåtts, sa polismästare Göran Andersson till Svenska Dagbladet efter att fyndet gjorts.

Efter att klädfynden gjorts söktes området av och ett 30-tal röjdykare genomsökte ett brett område kring Skåpesundsbron. Men man hittade ingenting. Inte heller de tips som kom in till polisen gav något.

Inte förrän den 24 augusti, alltså drygt två månader efter försvinnandet, då ett kvinnolik hittades vid en ödegård på Råssö, i södra delen av Orusts kommun.

Kroppen påträffades av en slump när ett äldre par, som var ute och promenerade, fick syn på en skrumpen fot som stack fram ur en lövhög.

När polisen kom till platsen kunde de snart konstatera att de funnit den försvunna Ann. Hennes nakna kropp var täckt av löv och hade mumifierats i den torra miljön. På platsen hittades även en ring som tillhörde henne.

Hade blivit strypt

Den första undersökningen gav inga ledtrådar i hur hon dött eller om fyndplatsen också var mordplatsen. Vid den grundliga rättsundersökningen konstaterades att hon blivit strypt. Och det par som funnit henne kunde ge polisen viktig information.

Maken hade tidigare arbetat på en ungdomsvårdskola i Göteborg och hade ibland tagit med sig sina elever till Råssö för att bada. På senare år hade han fått veta att en av hans tidigare elever hade köpt en sommarstuga i området, inte långt från ödehuset där Anns kropp hittades.

Mannen var 33 år gammal och bar på ett tungt bagage från barndomen. Han hade vuxit upp med en gravt alkoholiserad far och när han var liten hittades fadern död i en park. Året därpå dog modern i TBC och tillsammans med sin bror hade han då vuxit upp på barnhem.

Han hade dock hanterat situationen bra, utbildat sig till målare och startat en egen målerifirma i Göteborg och han hade också gift sig och fått två barn.

Men i början av 1970-talet hade han börjat spåra ur alltmer. Firman gick dåligt, han började dricka, och äktenskapet sprack. När polisen granskade honom upptäckte de att han begått en rad sexualbrott mot kvinnor och tidigare dömts till sluten psykiatrisk vård.

Erkände direkt

Nu hade den misstänkte gärningsmannen ringats in och den 28 augusti greps han i sin lägenhet i en Göteborgsförort och han bröt samman och erkände direkt. Samma dag gav han sin version av vad som hade hänt den där sommardagen i juni som blev Anns sista.

Gärningsmannen hade sett Ann stå utanför folkparken strax efter midnatt, för att lifta hem. Han stannade då och förklarade att han var på väg till sin sommarstuga på Råssö och erbjöd sig att släppa av henne hemma i Kode på vägen.

Men under färden föreslog han att hon i stället skulle följa med honom till stugan. Hon gick med på det, men om det var frivilligt eller under hot berättade han inte.

Väl i sommarstugan på Råssö började han dricka kopiösa mängder vodka och försökte även få Ann att dricka. Men hon vägrade och bad honom i stället att skjutsa hem henne. Annars, sa hon, skulle hon anmäla honom till polisen.

Han blev rasande och slog Ann så hårt att hon föll omkull. Då satte han sig över henne och ströp henne med sina bara händer.

När han upptäckte att hon var död lät han kroppen ligga kvar och fortsatte att dricka.

Först dagen därpå forslade han hennes döda kropp till den gamla ödegården, placerade den bakom ett uthus och täckte den med löv. Sedan klädde han av henne och lade hennes kläder i en säck, tillsammans med en sten och slängde alltsammans från Skåpesundsvägen innan han återvände hem.

Den 11 april 1975 dömdes Ann Wollbrants mördare till minst fem års internering.

Rätten var dock inte enig – ordföranden ville att mannen i stället skulle beredas plats på psykiatriskt specialsjukhus. Han frigavs redan efter ett par år och fortsatte att begå brott mot kvinnor.

1978 dömdes han till sluten psykiatrisk vård för grov misshandel och frihetskränkande otukt och 1981 till skyddstillsyn för bland annat misshandel och olaga hot. Tre år senare dömdes han till ett och ett halvt års fängelse för frihetsberövande otukt och 1991 fick han sju års fängelse för grov våldtäkt och sexuellt tvång.

Gärningsmannen avled 2007.