Här är redaktionens värsta fobier – tvingas ta medicin: ”Jag låter galen”

4 vanliga misstag du gör med brödrosten

Fobier är mer än bara stark rädsla. Det är en intensiv upplevelse som kan ta kontroll över både kropp och tanke. För den som lever med en fobi handlar det inte om att “vara lite rädd”, utan om en plötslig och kraftfull reaktion som kan slå till även när faran egentligen är obefintlig.

Kanske du kan relatera till någon av Allas-redaktionens värsta fobier?

”Älskar djur men att klappa en nakenkatt blir bara skevt”

”Magsjuka och allt som har med kräk att göra. (Blev lite bättre när jag fick barn men fortfarande sjukt obehagligt, jag vägrade att kräkas under hela graviditeten). Har jag sett en kräk sitter den fast på näthinnan i flera veckor.

Höjder. Får otrolig svindel av att vara på flyg eller typ andra läktaren i Globen. Vissa konserter har jag behövt lyssna på från trapphuset om jag slarvat och råkat få biljetter för högt upp.

Nakenkatter. Älskar djur men att klappa en nakenkatt blir bara skevt.”

Louise

”Skakar som ett litet barn och sover knappt”

”Har fobier för flera saker men det är inget som min kropp reagerar så starkt på som när jag är utomlands och ser små geckoödlor, speciellt när de är inne i hotellrummet. Jag hulkgråter och skakar som ett litet barn och sover knappt om nätterna. Varje gång påminner min kille om att de inte är farliga – men han verkar inte förstå att det är just en fobi. Jag vet att de inte är farliga, men kan inte rå för min reaktion och mina känslor.

Första gången jag som vuxen stötte på dem var på en resa i Costa Rica. Jag hade precis kommit ut ur duschen och såg en liten rackare springa in bland våra lakan i sängen. Jag skrek i panik och tvingade min kille (under hot) att ringa till receptionen och be dem komma och ta bort den. Naturligtvis ville han inte alls göra det, men efter mycket arga skrik gjorde han det. I andra sidan luren sa dem; ”Sir, do you know which country you are in?”. Hotellpersonalen kom inte och jag gick som på tå hela resan. Tur att jag bara stöter på dem utomlands vill jag säga!”

Amanda

Slutade att vara rädd för kackerlackor efter hjälp av vännen

”Tidigare var jag fobiskt rädd för kackerlackor, tills jag hamnade på ett riktigt kackerlackshotell i Thailand som fullkomligt invaderades av stora kackerlackor på nätterna. Min första tanke var: FLY! Men istället tog jag hjälp av en vän som nyligen hade gått i KBT för sina fobier. Hon gav mig en massa tips så under veckan som jag bodde där utsatte jag mig för kackerlackorna. Till sist låg jag på golvet med en riktig bamsing tio centimeter framför mig. Det funkade, idag känner jag ingenting när jag ser en kackerlacka. Är fortfarande rädd för höjder, men antar att jag bara måste tackla den rädslan med. Får bli takläggare eller något...

På senare tid har jag även lyckats utveckla en fobi för kopparödlor, tack vare min katt, eller på grund av, kanske jag ska säga... Hon har dille på kopparödlor och gillar att ta in dem för att leka med. Jag hatar när hon håller på med något under mattan och man lyfter på den och ser en ormliknande sak som dessutom släppt sin svans, som lever ett eget liv. Det är ju tydligen en överlevnadsgrej för dem att släppa svansen som distraherar deras förövare. En gång tog hon in en snok som såg ut som en huggorm. Hann snabbgoogla skillnaden mellan snok och huggorm innan jag vågade närma mig den...”

Angelica

”Får grov panik av ormar”

”Jag har alltid tyckt, så länge jag kan minnas, att ormar är fruktansvärt äckliga. Jag klarar absolut inte av det djuret överhuvudtaget. Usch! Får grov panik av tanken på att vara nära en orm.”

Beatrice

Rädd för råttor och möss efter incidenten hos mormor och morfar

”Hade en katt när jag var liten som var en stolt och duktig jägare. En sommarmorgon hos min mormor och morfar gick jag ut barfota på farstubron och klev i något slajmigt. Tittade ner och såg till min fasa att jag klivit i ett halvt uppkäkat muslik. Det var verkligen ett trauma och sedan dess är jag paniskt rädd för råttor och möss. Kan inte ens kolla på den tecknade filmen Ratatouille.”

Eleonor

”Livrädd för getmannen”

”Jag har spindelfobi. Ju större en spindel är desto läskigare, speciellt de som är håriga och som har klor. Med åren har jag tvingat mig själv att kolla på videos där spindlar slåss mot varandra, vilket har lett till en konstigt fascination av djuren. Nu är de både läskiga och imponerande.

Min konstigaste fobi är att jag är livrädd för getmannen, ett skräckinjagande väsen som lever djupt inne i de svenska skogarna. Skräcken kommer ifrån att jag har lyssnat på poddar om hur den har satt skräck i folk som av olika anledningar har befunnit sig i en skog. Jag själv rider ofta i skogen och när mörkret börjat falla får jag alltid extra bråttom hem för att undgå ett eventuellt möte med getmannen.

Jag har även flygfobi, riktigt grov sådan som lett till att jag fått medicin utskriven av läkare. På planet sitter jag alltid halvt i koma där jag försvinner in och ut från drömmar om hur planet störtar. Fobin har blivit bättre med åren då jag har gjort en del längre flygningar på egen hand, men än i dag får jag ångest månader i förväg om jag har en resa inplanerad.”

Amanda A

Fobi för sjöjungfrur: ”Jag låter galen”

”Ja, det här låter ju lite galet. Men min största fobi är, håll i er nu… Sjöjungfrur! Men, de finns ju inte, säger säkert någon nu. Visst, men bara tanken på dem får mig att vilja krypa ur skinnet. Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån, men jag tror min rädsla började i samband med att jag som barn såg Disneys Lilla sjöjungfrun. Mitt fyraåriga jag tyckte visserligen Ariel var otroligt vacker – en tanke som jag dessvärre omarbetat genom åren. Det är något med kombinationen av fjällig fiskstjärt och människa, och det där långa håret som sveper omkring nere i det avgrundsdjupa som får mig att rysa.

Påverkar det här mig i min vardag? Nej, inte särskilt mycket vågar jag påstå. Med undantag på sommaren när man ska ta ett dopp i en mörk djup sjö. Som vana ligger jag mer eller mindre alltid raklång som ett streck i vattnet, fötterna alltid vid vattenytan, allt för att en förmodad hungrig sjöjungfru ska ha så lite träffyta som möjligt om hon kom på tanken att dra ner mig till botten.

Okej, jag låter fortfarande galen inser jag. Men min fobi för sjöjungfrur kan faktiskt likställas med ett par riktiga fobier. Terafobi är rädslan för just monster som inte finns. På det har vi talassofobi, vilket är en irrationell rädsla (check) för djupa hav och sjöar (check) och bland annat de okända varelser (stort check på den) som kan finnas där under ytan. Och eftersom stora delar av världshaven fortfarande är outforskade så kommer jag fortsätta ligga raklång i vattnet nästa gång jag tar ett dopp.”

Jakob