Här låg Sveriges hemliga koncentrationsläger – höll fångar på obestämd tid

5 kvinnor som skrivit historia

På en liten höjd vid en skogsdunge längs med riksväg 50 i den idylliska hälsingebyn Rengsjö tronar nu gula gårdar. Annat var det för drygt 80 år sedan då koncentrationslägret Berga låg på platsen.

I dag är det över två meter höga taggtrådsstängslet borta sedan länge, spåren är raderade och historien nästintill bortglömd. Det är få som vet vad som pågick här, och på 13 andra ställen i Sverige, under slutet av 1930-talet till mitten av 1940-talet.

– Här satt frihetsberövade personer på obestämd tid utan rättegång, förklarade Tobias Berglund för Hemmets Veckotidning under en intervju.

Han var forskare och lärare i historia vid Uppsala universitet och författare av boken Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga (Natur & Kultur), skriven tillsammans med journalisten Niclas ­Sennerteg.

Bokens titel får många att studsa till. Svenska koncentrationsläger – har det funnits? Det hör väl ändå till Nazityskland?

Nej, faktum är att ordet koncentrationsläger har funnits längre än så.

– Det börjar med att britter använder ordet i boerkriget, i Sydafrika i slutet av 1800-
talet, och det handlar egentligen om ”concentration”, alltså engelska för att samla ihop. Det man gjorde då var att samla ihop motståndarens civilbefolkning i läger för att de inte skulle kunna hjälpa sina egna soldater. Ett uppsamlingsläger. Då var det inte ett kontroversiellt begrepp på något sätt, klargjorde Tobias och fortsatte:

– Tyskland hade ju kolonier före första världskriget och där kopierade man konceptet som britterna hade använt när de stred mot sina olika stamfolk och då blev det ”konzentrations­lager”, alltså ett tyskt begrepp.

Vad som sedan hände under andra världskriget i Nazitysklands förintelseläger har gjort begreppet koncentrationsläger problematiskt.

Men här i Sverige användes ordet koncentrationsläger alltså innan det blev kontroversiellt.

– Ett koncentrationsläger är en plats dit man förs, inte för någonting man har gjort, utan för vem man är, sa Tobias.

Läger för kvinnor

I Sverige fanns 14 koncentrationsläger, eller interneringsläger som de också kallas, drivna av Social­styrelsen. De var enskilt belägna och få visste att de existerade.

Uppskattningsvis var sammanlagt 3 000 utländska personer
internerade, personer som Social­styrelsen ansåg hota rikets säkerhet. De satt inspärrade på lösa grunder, som att de var politiskt aktiva kommunister (senare även nazister) eller att man misstänkte att de skulle bedriva spionage, även om det inte fanns några som helst bevis för att de faktiskt skulle det.

Det fanns ett läger för kvinnor.

– Ett enda läger var inte politiskt drivet och det var kvinnolägret, sa Tobias och fortsatte:

– Det låg i Skåne och kriterierna för att hamna där var, och nu citerar jag i myndighetspromemorian, ”övererotiska och arbetsovilliga kvinnor”. Den tidens värderingar. Så det var kvinnor som hade kommit till Sverige och kanske betett sig promiskuöst när de fick an­modade arbeten till exempel.

Lägret i Rengsjö värst

Bergalägret i Rengsjö i Bollnäs kommun, sticker även det ut i historien. Där satt utländska fångar från årsskiftet 1942/1943 till 1945, då lägret revs. Internerna var främst från Danmark och Norge med ett kriminellt förflutet. Totalt hade lägret plats för 80 utländska interner och tog emot ”svårare disciplinfall”.

– Berga var extra hårt, sa Tobias.

Vaktchefen Dag Bergman rekryterades till lägret.

– Han hade tjänstgjort i en annan typ av läger tidigare och ansågs väl ha hårda nypor och rekryterades då till det här värsta lägret.

En extra dimension i historien om Dag Bergman är att han var storebror till en viss Ingmar Bergman.

– Dag var naziansluten, sa Tobias och fortsatte:

– Han gjorde saker som var helt absurt, kollektiva bestraffningar. Hade någon vandaliserat eller gjort någonting med stängslet, då fick alla indragen mat.

Enligt Tobias utsatte han internerna för ”ren pennalism”.

– Det värsta han gjorde, vilket är helt sanslöst, var att han beslutade att vaktkonstaplar skulle komma in och väcka alla nattetid, varje timme och lysa alla med ficklampor i ansiktet.

Det låter som tortyr?

– Ja, det är ju faktiskt tortyr.

Bergman byttes ut

I samma veva som kriget började vända och Sverige tog avstånd från Tyskland byttes Dag ut.

– Han blev ett problem. Då bytte man ut honom till en person som inte hade den här pennalismen, även om det var hård regim.

Dag var inte kvar när 33 fångar rymde från Berga i november 1944. Innan dess hade svenskar knappt haft någon aning om vad som pågick bakom stängslen på 14 platser runt om i Sverige. Det rådde totalt fotoförbud och sekretess.

Den 16 november 1944 hade
33 fångar fått nog av behandlingen på lägret i Rengsjö och det kom att bli den största protestaktionen i de slutna utlänningslägrens historia.

Det som fick droppen att rinna över var att en intagen kvällen innan skvallrat på några medfångar som hade smugglat in pengar som de använde till pokerspelande. Kontanter var strikt förbjudna i lägret.

När vaktstyrkan skulle kropps­visitera fångarna utbröt tumult. En av de intagna ska då ha sagt att ”han vistats två och ett halvt års tid i ett tyskt koncentrationsläger, men att han aldrig utsatts för en sådan behandling som i Rengsjö”, går att läsa i Tobias bok.

På natten snackade fångarna ihop sig och på morgonen när de skulle släppas ut för att utföra sina sedvanliga straffarbeten tog de tillfället i akt och rymde, alla intagna utom två.

– Det var bara sju vakter, så de hade ju numerärt övertag, säger Tobias.

Fångarna marscherade mot Bollnäs som en protestaktion.

– Tanken var att de skulle kontakta lokalpressen och berätta om vad det var som försiggick och kräva att få sin rätt.

Svenska myndigheter fick ”skrämselhicka”, enligt Tobias. Tåget stoppades av militär, nio polismän och landsfiskalen, halvvägs till Bollnäs. Efter 30–45 minuter av förhandling lovade internerna att återvända till lägret – på ett villkor: att svenska myndigheter skulle utreda förhållandena på Bergalägret.

Under tiden tipsades Helsing­lands Folkblad i Bollnäs av en av vakterna om vad som försiggick. Det gick inte längre att dölja vad som skedde bakom lykta dörrar, även om artiklarna i lokalpressen inte ledde till några större skriverier i rikspressen. Svenskarna levde på den här tiden under devisen ”en svensk tiger”, man skulle hålla tyst om svenska angelägenheter.

Kanske var det också därför de svenska koncentrationslägren snabbt föll i glömska när det sista revs 1946?

Sekretessen släppt

De flesta som satt i lägren flyttade efter krigsslutet tillbaka till sina hemländer, och i dag är de troligtvis avlidna. Rösterna från de som skulle kunna vittna om förhållandena i lägren har tystnat.

År 2008 kom Tobias Berglunds bok Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga ut. Då hade den 50-åriga sekretessen släppts och Tobias doktorerade i historia. Hans handledare tipsade honom om de avhemligade dokumenten.

Efter att den här intervjun gjordes har ­Tobias Berglund avlidit