Ida Högström var medberoende: ”Det som hände hemma fick man inte berätta för någon”
– Jag tror inte att jag någonsin blir helt frisk, för det sitter så väldigt djupt i mig, säger hon.
Empati, frustration, förakt. Konstant magont. Att ständigt vara på sin vakt, redo att anpassa sig till varje ny situation.
När Ida Högström ska beskriva sin uppväxt med en anhörig som led av en beroendesjukdom är det ett virrvarr av känslor som dyker upp i minnet.
– Att växa upp med beroendesjukdomen så nära inpå har präglat mitt liv väldigt mycket. Först och främst eftersom det är hemligheternas sjukdom. Det som hände hemma fick man inte berätta för någon. När man pratar om att växa upp i familjer med missbruk brukar man säga att finns outtalade regler om att inte tala, inte känna, inte lita. Så var det för mig också, säger hon.
Ida har i dag hunnit fylla 37 år. Hon är nybliven mamma och bor med sin familj i Stockholm, där hon är egenföretagare och framgångsrikt driver Medberoendepodden sedan ett antal år tillbaka. Hon håller också i föreläsningar och kurser om medberoende. Men att komma till en punkt där hon kände sig nöjd och glad med sin tillvaro har tagit henne flera år. Den destruktiva barndomen satte djupa spår i henne under lång tid.
Blev expert på att känna av stämningar
Ida säger att hon under uppväxten blev en ”mästerkameleont”.
– Jag blev expert på att känna av stämningar och på att anpassa mig till dem. Det var för att ingen skulle komma på hur det var där hemma, men också ett sätt att försöka bli omtyckt. Anpassningen gör att man hela tiden känner av vilka reaktioner ett visst agerande ger, det var konstant en fråga om att läsa av och vara på det sätt som jag trodde att andra ville att jag skulle vara.
Ingen kunde ana något för jag blev så skicklig på att dölja det
Ida berättar att hennes anhörig också hade en bipolär sjukdom som kom och gick i skov.
– Det gjorde att vi kunde ha ganska normala perioder hemma också, men det tyckte jag nästan var jobbigare för då gick jag hela tiden och väntade på när nästa katastrof skulle komma. Det var konstigt nog tryggare när allt var kaos.
Berättade aldrig vad som pågick hemma
Att ständigt gå runt och bära på hemligheter väckte också en skam hos Ida, både över situationen och över sig själv.
– Beroendesjukdomen kan göra en person ganska kall och elak. Det blev ett slags självförakt som gick i arv till mig kan man säga. Så som min vuxna anhörig såg på sig själv, så började också jag se på mig själv.
Ida minns den konstanta smärtan i magen och hur hon aldrig kunde veta vad som skulle hända när hon kom hem från skolan. Att leva i en ständigt pågående kris tog på krafterna. Men i skolan var det aldrig någon som frågade henne hur hon hade det. När hon klagade på magont gjordes i stället en allergiutredning.
– Det här var en tystnad och en skam som jag bar på länge. Ingen kunde ana något för jag blev så skicklig på att dölja det. Det är jättemånga som har hört av sig i efterhand och sagt att de inte hade någon aning om att jag hade det så här och det är ju också det sorgliga, att så många liksom jag går runt och tror att ingen annan har det så här. Fast vi vet att var femte barn växer upp i ett hem med missbruksproblematik.
Kvinnor och alkohol
I en enkät på allas.se som besvarades av drygt 4000 personer svarade 35 procent av de som dricker alkohol att de någon gång har försökt dra ner på sin alkoholkonsumtion. Över hälften svarade även att de har gjort saker ”på fyllan” som de sedan har ångrat. Du läsa mer om alkoholproblem, hur man hjälper en anhörig och mycket mer under #kvinnorochalkohol.
Befriande att till sist få berätta
Det skulle dröja ända tills Ida hade fyllt 25 år innan hon vågade berätta om sin trasiga uppväxt. I flera år gick hon i terapi.
– Det var en enorm frigörelse att få berätta, för skammen jag kände hade bara vuxit sig större under alla de här åren. Så att spräcka bubblan var först jätteläskigt och sen läkande.
Men även om det var befriande att berätta, var det något som skavde hos Ida. Hon fann sig ständigt i olika vänskaps- och kärleksrelationer med personer som tyngdes av problem som Ida i sin tur försökte lösa. När hon inte lyckades kände hon sig ofta bitter och började fundera på varför just hon var en sån magnet för den typen av människor. I dag säger hon att hon levde i en offerkofta, att hennes destruktiva uppväxt blev ett kort i rockärmen hon kunde dra fram och skylla andra saker i sitt liv på.
Insåg att hon var medberoende
Det var först när hon hörde talas om begreppet medberoende och började rannsaka sig själv som hon kom till nya insikter. Men inledningsvis var hon skeptisk.
– Det var en bekant som sa att jag nog var medberoende, men jag viftade bara bort det – det var ju inte mig det var fel på. Men så blev jag medbjuden till ett tolvstegsmöte för medberoende och alla som satt och berättade sin historia kunde lika gärna ha berättat om mig. Till sist gjorde jag själv de tolv stegen. Den första tiden gick åt till att inse hur sjuk jag faktiskt var i mitt medberoende.
Att förstå att jag var medberoende blev en total livsförändring
Ida insåg så småningom att det enda hon egentligen hade makt över var sig själv. Allt det hon tidigare hade ägnat så mycket tid och energi åt att försöka fixa, stod egentligen bortom hennes kontroll och var upp till någon annan att åtgärda.
– Det var befriande att inse att jag ägnade mig åt en massa beteenden som varken gjorde mig harmonisk eller lycklig. Att förstå att jag var medberoende blev en total livsförändring och jag började må så mycket bättre efter det.
Försöker kontrollera omvärlden – men missar sig själv
Ida beskriver medberoende som ”en mental besatthet av människor och problem”, precis på samma sätt som en alkoholist är besatt av alkohol.
– För många som är medberoende går den största delen av ens vakna tid åt att tänka på sin anhörigas beroende eller andra problem, och på eventuella kriser som kan komma. Man lever som om man är styrd utifrån. Det som är lite ironiskt är att man gör allt för att försöka kontrollera omvärlden – vilket inte går – men är totalt ansvarslös gentemot sig själv. Man säger till andra att de behöver ta hand om sig, men bortser fullständigt från sig själv. Många som är medberoende kraschar till sist av utmattningssyndrom eller blir sjuka på annat sätt.
Medberoende är ingen regelrätt diagnos
Medberoende är inte en diagnos i medicinska termer. Det ses snarare som ett tillstånd som kan orsakas av alkoholberoende eller psykisk ohälsa hos en anhörig, och där den drabbade ständigt anpassar sig till andras vilja och krav. Ida tycker att det är synd att det i dag inte går att få diagnosen medberoende.
– Det hade varit lättare om diagnosen fanns, för då tror jag att anhöriga hade fått betydligt bättre hjälp av samhället. I dag är den hjälpen ganska minimal, mycket handlar fortfarande om att sitta och prata om den anhörigas beroendeproblematik och då kommer man inte åt grundproblemet. Man kan ifrågasätta huruvida begreppet medberoende är rätt för en sådan diagnos. Vi arbetar nu med ett alternativt begrepp som vi tycker säger mer om problematiken, nämligen anpassningssyndrom.
Jag har senare i livet sökt den här anknytningen som jag inte fick som barn i andra relationer
Anpassar sig till det dysfunktionella
Ida är i dag med i en grupp som vill starta ett nytt forskningsprojekt kring medberoende. Enligt de som är engagerade i gruppen – exempelvis Fred Nyberg, professor emeritus i biologisk beroendeforskning – handlar medberoende om en anknytningsstörning som uppstår i barndomen.
– En förälder ska tillgodose barnets behov, men om det finns ett beroende med i bilden gör det ofta att föräldern är så upptagen av sig själv att de egna behoven går före allt. Då överger barnet sin egen jag-utveckling, hittar överlevnadsstrategier och börjar anpassa sig till den dysfunktionella situationen.
När Ida ser tillbaka på sin egen historia känner hon att det troligtvis är det som har hänt henne.
– Jag har senare i livet sökt den här anknytningen som jag inte fick som barn i andra relationer. Min bild har varit att jag ska fixa och lösa allting, att det är så en relation ska vara. Om man däremot växer upp med trygghet lär man sig att man har rätt att få sina egna behov tillgodosedda också.
Medberoende drabbar inte alla anhöriga
Ida poängterar att alla anhöriga inte blir medberoende och att det inte går att sätta likhetstecken mellan de två. Personer med ett medberoende tenderar att hamna i liknande situationer om och om igen, även när de bryter upp från en destruktiv relation.
Kvinnor och alkohol
I en enkät på allas.se som besvarades av drygt 4000 personer svarade 35 procent av dem som dricker alkohol att de någon gång har försökt dra ner på sin alkoholkonsumtion.
Över hälften svarade även att de har gjort saker ”på fyllan” som de sedan har ångrat.
På allas.se kan du läsa mer om alkoholproblem, hur man hjälper en anhörig och mycket mer under #kvinnorochalkohol
– Många beskriver att de i ett kärleksförhållande ofta får en barn-förälderrelation till sin partner. Man ska ju kunna ge och ta i en relation, men här blir det ofta fel för personer med medberoende som inte tar ansvar för sina egna behov. Har du haft en trygg uppväxt har du en sund syn på var du börjar och den andra slutar, och då går man inte in i ett medberoende lika lätt. Jag har träffat många som har jobbat med sitt medberoende och som efter det kan leva tillsammans med en person som har ett beroende på ett fungerande sätt.
”Lever i ett tillfrisknande”
Att vända sitt fokus inåt och börja ta ansvar för sig själv är det första steget ut ur ett medberoende, enligt Ida. Själv började hon ta det ansvaret för åtta år sedan, men även om hon har kommit en lång bit på vägen vet hon inte om hon någonsin blir helt fri från sitt medberoende.
En av de bästa grejerna med förlåtelse är att man blir fri
– Jag tror inte att jag någonsin blir helt frisk, för det sitter så väldigt djupt i mig. Men jag lever i ett tillfrisknande, jag tar dagligen hand om mig själv så att jag inte behöver leva i mitt medberoende. Mina bästa dagar då var sämre än mina värsta dagar nu och det är viktigt att påminna sig om ibland. I dag kan jag känna mig glad och lycklig på riktigt och jag tycker om mig själv.
Känner inte längre något agg
Hon tror att en viktig pusselbit i hennes tillfrisknande är att hon har släppt bitterheten.
– Jag känner inget agg i dag. Förut såg jag det som att min anhöriga valde att vara på det här sättet, jag hade en väldigt dömande blick och kunde inte förstå att hen var sjuk. I dag kan jag till och med vara tacksam för att jag har den här erfarenheten, då den har fått mig att finna vägen in i tillfrisknande och ger mig ytterligare en dimension i livet. Jag hyser heller inget agg mot andra anhöriga som valde att inte göra något. Jag har förlåtit dem. Och en av de bästa grejerna med förlåtelse är att man blir fri. Annars går jag runt med knutna nävar och då är det i mina händer naglarna skär. När jag släpper taget blir jag fri.
Så vet du om du är medberoende – och så tar du dig ut ur det
Ida Högström listar tecken på medberoende:
- Du känner ansvar för andra människors känslor och välbefinnande.
- Du har svårt att ta hand om dina egna behov, men har ofta tankar på vad andra behöver göra för att ta hand om sig.
- Du känner mest att du duger när du presterar väl eller hjälper andra.
- Du har relationer med dysfunktionella eller otillgängliga personer.
- I din ursprungsfamilj var det inte tillåtet att tala om allt eller känna alla känslor, och du anpassade dig till familjesystemet.
- Du känner dig ofta otillräcklig, med skam- och skuldkänslor.
- En stor del av din vakna tid oroar du dig för något eller någon och lider av katastroftankar.
- Du känner att det är ditt fel att någon någon nära mår dåligt eller missbrukar.
- Du säger inte alltid sanningen, utan säger det du tror att andra vill höra.
- Du är konflikträdd.
- Du har svårt att sätta sunda gränser och stå fast vid dem.
- Du har svårt att säga vad du menar och mena vad du säger, är indirekt i din kommunikation.
Och här är Idas tips för att tillfriskna:
- Erkänn och acceptera att du är maktlös över alla andra personer och situationer utanför dig själv, särskilt andras sjukdomar.
- Jag-fokus – börja sätta dig själv i första rum, ställ dig frågor som: Hur mår jag? Vad känner jag? Vad tycker jag? Vad behöver jag?
- Börja identifiera och ta ansvar för dina behov och önskemål.
- Arbeta med din självkänsla och ditt egenvärde.
- Börja dra sunda gränser och stå fast vid dem.
- Öva på att kommunicera tydligt och ärligt.
- Känslomässig och ibland fysisk frigörelse för att kunna fatta kloka beslut och inte reagera på allt som kommer din väg.
- Meditation och mindfulness hjälper att stilla tankar och känslor.
- Läs på om ditt medberoende samt annan eventuell sjukdom eller problematik hos anhörig eller vän (beroendesjukdomen, psykiatrisk diagnos, narcissism, etc.).
- Prata med andra – sätt ord på dina känslor i jag-form. Men välj vem/vilka du anförtror dig åt väl. Personer som är inblandade i angelägenheten eller inte är kunniga kan lätt reagera på ett sätt som inte är för ditt bästa.
- Tolvstegsprogram/självhjälpsgrupper för att träffa likasinnade och arbeta på tillfrisknande. Medberoendet försvinner inte av sig själv och ensam är inte stark i detta fall. Här finns också trygga personer att anförtro då anonymitet råder.
- Lev i nuet. Släpp taget om omgivningen, det förgångna, sakers utfall och framtiden – lev som om livet vill dig väl. Gör en sak i taget, ta en dag i taget.
Ta hjälp:
Läs mer på www.medberoendepodden.se
Ida håller kurser för dig som vill komma ur ditt medberoende. Här finns tolvstegsprogram att vända sig till:
Co-Anon (www.coanon.se) – familjer och vänner till beroende oavsett substans
Al-Anon (www.al-anon.se) – familjer och anhöriga till alkoholister
CoDa (www.coda-se.se) – anonyma medberoende
ACA (www.aca-sverige.org) – vuxna barn till alkoholister och andra dysfunktionella familjer
