Kathe, 59, får inga jobb efter åren utomlands: ”Som om min erfarenhet inte räknas”
Men sedan hon återvände till Sverige har det nästan varit omöjligt för henne att få jobb.
– Det jag gjort var inte värt någonting.
För två år sedan flyttade Kathe tillbaka Sverige efter 24 år i Brasilien. Hemlängtan hade tagit över. Inför det stora steget varnade vänner här för att det kunde vara svårt att få arbete, men hon var optimist. I alla fall i början.
– Fast det var värre än jag trodde, säger Kathe, som har sökt så många jobb att hon inte vet antalet.
Under den här tiden har hon kastats mellan hopp och förtvivlan. Vi träffas i Gävle där Kathe växte upp. Det är hit hon flyttat tillbaka, för här har hon sin mamma och syster. (Namnet fick hon för övrigt för att mamman tyckte om Katherine Hepburn.) Att Kathe skulle hamna utomlands kom inte som någon överraskning. Efter att ha varit au pair i Los Angeles som ung fick hon mersmak.
– Det var den perioden som öppnade världen för mig, säger hon.
Har alltid jobbat hårt
Efter tiden i USA flyttade hon till Stockholm och jobbade på Nacka vilohem. Sedan blev det Australien via Indonesien i några månader. När hon kom hem igen gick hon Turistlinjen, och efter utbildningen började hon arbeta på resebyrå, främst med affärsresor.
Det här är Kathe
Namn: Kathe.
Ålder: 59 år.
Bor: Lägenhet i Gävle.
Gör: Arbetssökande och studerar.
Så träffade Kathe en man som ursprungligen var från Brasilien. Han ville tillbaka.
– Det var jag genast med på, berättar hon.
Hennes nya hemort blev en ö i Brasilien, i delstaten Rio de Janeiro. Där startade paret ett bed & breakfast samt ett kafé. Kathe hade minst sagt fullt upp.
– Dessutom tog vi hand om hemlösa hundar och katter och lät veterinärer bo gratis under lågsäsong.
Efter några år valde Kathe att flytta till en liten stad på fastlandet på egen hand och fick jobb på en resebyrå. Men hon saknade sitt gamla hemland mer och mer.
2022 var Kathe tillbaka i Gävle med sitt pick och pack – men med ytterst lite pengar. Lönen på resebyrån i Brasilien var rimlig där, men knappast här: runt 3 000 kronor i månaden.
Kathe både behövde och ville arbeta genast, hon har alltid jobbat hårt och trivs med det. Men att försöka få ett nytt jobb som hemvändande 57-åring var som att stånga pannan blodig.
– Jag hade faktiskt stora förväntningar och satte igång med att gå runt till företag jag var intresserad av. Jag lämnade mitt cv och presenterade mig, men det är som om åren utanför Sverige inte räknas, trots att jag gjort så mycket.
Måste sälja in sig
Kathes bransch hade krympt rejält eftersom de flesta numera bokar resor på nätet. Men Kathe har inte begränsat sig till det, tvärtom.
– Jag skulle gärna jobba inom service eftersom jag tycker om att ha kontakt med människor, men kan också tänka mig administration, stå i reception och allt möjligt.
Man gråter sig till sömns ibland, men det hjälper ju inte
Hur många jobb har du sökt?
– Ingen aning faktiskt. Jag har sökt till praktiskt taget vad som helst. Kommunen och kaféer. Hamburgerkedjor, livsmedelsbutiker, att plocka varor på hyllor …
Hon har en teori om varför hon fått nej på mindre krävande jobb.
– När någon i min ålder och med min erfarenhet söker enklare jobb tror arbetsgivaren att man kommer att söka sig vidare och sluta fort. Där måste man förstå arbetsgivaren också.
Ingen hjälp från Arbetsförmedlingen
Arbetsförmedlingen har inte varit till någon hjälp, menar Kathe. Hon ser den mer som en kontrollinstans för att se till att de arbetssökande söker tillräckligt många jobb för att få a-kassa.
Hon har haft korta extrajobb och varit på några intervjuer, och när hon inte fått en tjänst har hon hört av sig för att få veta varför.
– Inte för att jag är kaxig på något sätt, men jag vill gärna lära mig något av vad den valda kandidaten hade som jag saknade. När de svarat har jag fått höra att den som fick jobbet hade mer erfarenhet eller liknande. Man måste sälja in sig, det är stor skillnad mot innan jag flyttade utomlands.
Det går att vara aktiv även vid 59 års ålder
Under hösten hade Kathe ett vikariat på en stor butikskedja. Det var hon väldigt glad för, även om hon inte visste hur länge hon skulle få vara kvar.
– Där var det faktiskt många som var över 40 i alla fall, och så fanns det en liten grupp yngre också. Jag trivdes jättebra och hoppades att jag skulle få stanna.
Haft svårt med hyran
Dessvärre fanns det ingen ny anställning när vikariatet gick ut. Nu är Kathes plan fortsätta att söka jobb, vilket hon inte slutat med heller när hon hade vikariatet, och under tiden studera.
– Jag vill visa att det går att vara aktiv även vid 59 års ålder.
Det här är ålderism
- Enligt WHO är ålderism ett samlingsord för fördomar, diskriminering och ohälsosamma strukturer riktade mot personer på grund av deras ålder. Det kan alltså förklaras som åldersbaserad diskriminering.
- Det är oftast äldre personer som utsätts, men ålderism kan även drabba unga och brukar i så fall benämnas “omvänd ålderism”.
- Begreppet ålderism introducerades på engelska (ageism) i slutet av 1960-talet av den amerikanske psykiatrikern och gerontologen Robert Butler.
- Ålder infördes som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen 2009.
Källa: lu.se, Delegationen för senior arbetskraft
Kathe är lätt att prata med, vänlig och verkar trots allt vara positiv. Men så är det inte varje dag.
– Jag har vaknat med ångest på nätterna, och mamma har till och med fått betala min hyra någon gång. Det är lätt att komma in i en ond cirkel och tycka att man är gammal och så. Det är skittufft att söka jobb. När man har kniven mot strupen när det gäller ekonomin så kanske man gråter sig till sömns ibland, men det hjälper ju inte. Om man blir deppig blir det ännu värre, man får bara fortsätta.
Hur har du gjort för att kämpa vidare?
– Jag är van vid det, jag har alltid varit envis. Och i Brasilien fanns det inget som var enkelt, man var alltid tvungen att ha en plan B. Det har jag lärt mig.
Under sitt arbetssökande har Kathe försökt undvika att skriva ut sitt födelseår, men ibland kräver systemet för ansökan att man fyller i personnummer. Hon har också råkat på olika sorters IQ-tester flera gånger.
– Där sitter man och ska pussla ihop olika fyrkanter och cirklar … Det är helt otroligt! Jag brukar ändå hamna på medel eller lite över. Men det där är ju inte relevant för jobben alls.
Vilka fördomar tror du att arbetsgivare kan ha mot äldre?
– Kanske att vi är mer krävande, att vi går med i facket och att om det är något vi inte tycker är korrekt så säger vi ifrån. Att vi kostar mer att anställa och inte accepterar lika låga löner som de yngre. Att vi inte är lika bra på det digitala och olika datorprogram. Det är som att man ska vara tjugo år med tjugo års erfarenhet.
Kathe skakar på huvudet och tillägger:
– Jag tror att den bästa arbetsplatsen är där det är blandade åldrar.
Den här artikeln är en del av Allas granskning Bara en siffra.