Professorn om barnförhör – frågorna som kan få katastrofala följder

Maria utsattes för sexuella övergrepp av sin pappa

Sara Landström är professor i psykologi på Göteborgs Universitet. Hon har ägnat stora delar av sin karriär åt rättspsykologi och de senaste tio åren även åt metodiken kring barnförhör och hur man anpassar förhören för exempelvis förskolebarn.

– Få förstår hur svårt detta är. Ett barnförhör är inget vanligt samtal med ett barn, man måste använda en speciell metod som också kan fungera rättsligt. Att ställa öppna frågor och undvika att leda samtalet är oerhört viktigt, förklarar hon.

Det är inte det lättaste och risken är stor att man går in i förhörsrummet med en tanke om vad som kanske hänt och låter det färga hur man ställer frågorna.

– Är det till exempel en mamma som ringt in med misstankar om en annan släkting så måste man fråga även om henne och andra personer i närheten. Man får inte låsa sig vid en teori, mamman kan ha missuppfattat situationen, säger Sara.

Hon har sett enorma mängder förhör, både bra, mindre bra och direkt usla. Kevin-fallet där bland annat ledande frågor ledde till att två pojkar oskyldigt pekades ut är bara ett av dessa tillfällen.

Hon har sett och utvärderat olika sätt att bättre nå sanningen och få barn känna sig bekväma med att berätta. Problemet är att vad som fungerar för en del kanske inte fungerar för alla.

– Rita och måla kan användas för att bryta isen inledningsvis, men även där måste man vara försiktig. Man ska fokusera på det som barnet faktiskt säger. Alla såna här hjälpmedel ökar risken för att barn berättar sådant som inte har hänt, säger Sara.

Ibland skickar föräldrar in filmade bevis på vad barnen sagt hemma och det är något som är svårt att använda.

– Föräldrar är inte de bästa förhörsledarna. De upptäcker det oftast inte själva, men de använder mycket ledande frågor.

Kan uppleva social press

Barn vill gärna vara till lags och kan uppleva en social press att säga vissa saker. Det märktes mycket tydligt i ett av de mer kända fallen där egentligen allt gick fel – McMartin-fallet, där förskolepersonal anklagades för de mest bisarra brott.

Det började med att en förälder misstänkte att det pågick sexuella övergrepp. Det utreddes och polisen skickade därefter ut brev till hundratals föräldrar med frågor om de undersökt om deras barn blivit utsatta för något.

De fick över 300 svar på handlingar som ska ha begåtts. Det var allt från anklagelser om att personal skulle varit med i en aktiv satanistisk sekt till att det fanns underjordiska gångar under förskolan.

– Det var ett typexempel på hur man inte ska utföra barnförhör. Bara brevet till föräldrarna var en katastrof. Man namngav den misstänkte personen och berättade detaljerat om olika handlingar som den misstänkte kunde ha begått, utan bevis för att det verkligen hänt, berättar Sara.

– Naturligtvis blev mammor oroliga och sedan kom historierna. Barnen fick använda dockor för att visa och när de berättade fick de beröm för att vara modiga. Om de inte pratade fick de veta att om de bara gjorde det skulle de få åka hem. Det var mycket social press och ledande frågor.

Trots allt avfärdades anklagelserna till slut, men då hade utredningen pågått i sju år med allt vad det innebar.

Hundar i förhörsrummet

Oavsett om personer som borde bli dömda blir friade eller att människor som borde vara fria blir dömda kan osäkra förhör få katastrofala följder.

Det senaste Sara Landström är involverad i ett forskningssamarbete med polisen där man använder trygga tjänstehundar i förhörsrummet. I andra länder har det visat sig ha riktigt god effekt.