Så löste polisen dubbelmordet i Mantorp

Så löste polisen dubbelmordet i Mantorp
Mördaren hade ingen anknytning till sina offer 
och var långt därifrån när kropparna hittades. 
Det fanns inga övervakningsbilder längs hans 
väg och tipsen pekade i en helt annan riktning. 
Men två sorters tejp från Biltema, ett par lite 
större arbetsskor och ett systematiskt 
polisarbete ledde till hans fall.
Annons

När mamman inte svarade i telefon eller dök upp på jobbet efter helgen blev dottern orolig och åkte hem till föräldrarna. Dörren var stängd men olåst och i köket fann hon båda föräldrarna. Deras händer och fötter var ihoptejpade och båda hade skurits i halsen.

Ett bestialiskt dubbelmord som skulle dominera nyheterna för en lång tid framöver.

– Känslan var att det här var någonting väldigt bestialiskt och svårt. Samtidigt fanns det en känsla av att det här måste vi lösa, säger Gunilla Broman som blev förundersökningsledare med uppdrag att lösa dubbelmordet i Mantorp i juni 2017.

Utmaningarna för utredarna var flera. Parets enplansvilla låg avskilt och ganska fritt från insyn. Dessutom förstod man ganska snabbt att mordet skett något dygn innan paret hittades. Köksgolvet var kladdigt av både blod och uthällda vätskor som såpa och sprit. Omständigheter som både vittnade om grymheten i brottet och som försvårade teknikernas arbete med att säkra spår.

Annons
En polis och en polishund går längs vägkanten och två polisbilar i bakgrunden.
På mordplatsen säkrades ett skoavtryck. Foto: Jeppe Gustafsson/TT

Kartläggningen av det mördade parets liv pekade inte i någon speciell riktning. De var ett vanligt strävsamt par som hade haft besök av sina barn under helgen. Då var föräldrarna vid god vigör. Kvinnan arbetade fortfarande medan mannen var pensionär. Hon var intresserad av bakning och han av teknik som kunde underlätta vardagen. Det fanns inget som pekade på att paret haft en förmögenhet i madrasserna eller att de stått i skuld till någon.

– Det var ett normalt par, inga konstigheter på något vis. Vi kontrollerade deras levnadssätt, rörelsemönster och vanor. Det gav oss inga indikationer på något håll, säger Gunilla Broman.

Större överföring mellan konton

En närmare titt på parets bankkonto gav dock utredarna hopp. Här hittade man en inloggning med bank-id som gjorts under helgen och en överföring av en större summa pengar, 20 000 kronor, mellan två konton.

Bankspåren visade också att det gjorts ett uttag från det aktuella kontot senare samma eftermiddag i Borensberg en dryg halvtimme från mordplatsen.

– Det gav ju oss en förhoppning om att det skulle finnas övervakningsbilder från automaten. Men på onsdagen eller torsdagen fick vi besked att det inte fanns någon kamera där, säger Gunilla Broman.

Parallellt med polisens kartläggning av offrens bekantskapskrets, ekonomin och telefontrafik i området jobbade Nationellt forensiskt centrum (NFC) med att undersöka det som kriminalteknikerna hade säkrat på brottsplatsen. Hade mördaren lämnat något dna efter sig? Fanns det fingeravtryck som kunde föra polisen närmare en lösning?

Det gav oss en förhoppning om att det skulle finnas övervakningsbilder från automaten

Det fanns mycket material från mordplatsen att arbeta med men samtidigt många utmaningar, berättar Helèn Weinesson på NFC som fick uppdraget att samordna de forensiska undersökningarna i ärendet.

Spaningsledaren Gunilla Broman sitter bakom ett skrivbord och håller presskonferens.
Gunilla Broman ledde förundersökningen av dubbelmordet i Mantorp. Foto: Stefan Jerrevång/TT

Det mördade paret hade svart eltejp runt armar och ben. Runt huvudena hade mördaren lindat silvertejp innan de skars i halsen.

Nu hoppades NFC på att man skulle kunna säkra dna från mör­daren på offrens kläder.

– Vi tänkte ju att eftersom gärningsmannen tejpat offren så kunde han ha rört vid deras kläder i processen, säger Helèn Weinesson.

Problemet var att offrens kläder var nedblodade. Risken för så kallad ”kontaminering” var uppenbar, det vill säga att blodet, med offrens dna, suddat ut gärningsmannens.

Forensikerna hoppades dock på att kunna hitta och säkra touch-dna – en speciell teknik som kräver specialutbildad personal. Helèn Weinesson beskriver det som att man använder en speciell tejp för att lyfta dna:t från materialet. I det här fallet från ett byxben. Metoden används sällan men i det här fallet lyckades man. För att utesluta andra jämfördes resultatet med all personal från brottsplatsen som skulle kunna ha varit i kontakt med materialet och även från anhöriga.

Resultatet blev dock något av en besvikelse.

– Vi sökte det i våra register men det gav ingen träff. Vi vågade ju inte tro att det var gärningsmannens dna. Det skulle ju kunna komma från vem som helst.

Skoavtryck säkrades på plats

Under tiden rullade polisarbetet vidare. Det var ett medialt uppmärksammat brott, bestialiskt och berörande. Allmänheten hörde av sig med tips. Information som behövde kollas upp och bekräftas eller förkastas. Många av tipsen rörde en bil, en turkos ”jänkare”, som synts i trakten vid tidpunkten för dubbelmordet.

– Det kom ju in 500 tips, många handlade om just det här fordonet, säger Gunilla Broman.

Medan den turkosa jänkaren var ett villospår som kostade tid fanns det andra delar av polisarbetet som förde utredningen framåt.

I huset hade teknikerna säkrat avtryck efter en speciell sko. Nu arbetade Gunilla Bromans utredare med att spåra skon till en tillverkare och förhoppningsvis kunna knyta köpet till en kund. Samma sak med tejperna som använts för att surra paret.

– Teoretisk sett skulle tejpen kunna ha funnits på platsen men vi var tvungna att titta på möjligheten att någon köpt tejp och just den kombinationen, säger Gunilla Broman.

Ett par arbetsskor ligger bredvid en måttstock.
Arbetsskorna i storlek 47 var en del av den fällande bevisningen. Foto: Polisen

Utredarna, som kämpade på trots semestertider och lägre bemanning, tog kontakt med tillverkare och försäljare för att spåra inköpen. Ett gediget arbete som bar frukt. Skoavtrycket kunde härledas till en mindre svensk tillverkare av arbetsskor. Tejperna kom antagligen från Biltema som har 47 varuhus i Sverige.

– Det visade sig vara väldigt, väldigt många som säljer den här typen av tejp. Men utredarna kom fram till att Biltema var det troligaste och det bekräftades av NFC, säger Gunilla Broman.

Forensikerna arbetade med tejpen på sitt håll, bland annat med att hitta eventuella fingeravtryck i klistret men också för att kunna avgöra händelseförloppet. I vilken ordning hade gärningsmannen till exempel tejpat sina offer?

Det var samma profil – då förstod vi att det måste vara gärningsmannens dna

I arbetet med tejpsjoken lyckades NFC få en bild av i vilken ordning tejpningen skett. Sökan­det efter fingeravtryck var dock förgäves. Men arbetet gav en oväntad träff. En bit blå plast.

– När man hade tagit bort några lager tejp kom den här fingertutsliknande plasten fram, berättar Helèn Weinesson.

Plasten, antagligen en bit av fingret från en engångshandske, innebar ytterligare en dna-profil att jämföra med den redan som säkrats på byxbenet. Nu behövde man inte sväva i ovisshet längre.

– Det var samma profil. Då förstod vi att det måste vara gärningsmannens dna.

En kriminaltekniker använder pincett för att undersöka en blå plastbit på silvertejp.
En blå plastbit, förmodligen toppen på en engångshandske, innehöll dna-spår. Foto: Polisen

Konstaterandet var ett genombrott i utredningen men ännu återstod arbetet med att para profilen med en misstänkt gärningsman. Han eller hon fanns inte i polisens register.

Tejpinköpen skulle kunna ta utredningen vidare. Nu satte utredarna upp ramar för att kunna ringa in tejpköparen på Biltema. Man utgick från personer som köpt kombinationen eltejp och silvertejp och gallrade bort inköp som låg för långt bort i tid eller rent geografiskt. Efter gallring bantades listan ner till 14 personer för utredarna att topsa.

Skor i storlek 47

Vid det här laget hade det gått nästan tre månader sedan mordet. Mängder av förhör hade hållits och NFC hade gått igenom massor av material. NFC hade fått fram främmande fingeravtryck på det ena offrets mobiltelefon som legat kvar på mordplatsen och de matchande dna-träffarna.

Skoavtrycket och kontakten med tillverkaren hade också burit frukt. NFC fastställde att skoavtrycket var avsatt med en sko i storlek 47. Snaran drogs åt.

En av de topsade var en då 24-årig småbarnspappa. Han hade inget emot att låta sig topsas men det var ändå något i hans uppträdande som väckte polismännens uppmärksamhet. Dessutom hade han stora fötter.

Utredarna ville ha ett snabbt svar och Helèn Weinesson satte saliv­analysen på akut förtur i laboratoriet. I vanliga fall kan processen ta två–tre dagar. Nu gick det över natten.

Helèn Weinesson minns hur hon stod morgonen efter bakom de två forensikerna som skulle avgöra om de hade en matchning eller ej. Utfallet kunde bli avgörande och hon var otålig.

NFC:s utlåtande går på en skala från -4 till +4. Är det minus fyra så finns det ingen likhet alls. Plus fyra innebär att det inte finns någon tvekan.

– Och så vänder de sig om och säger att det är en solklar plus fyra. Då får man ju puls.

Närbild på Helèn Weinesson på Nationellt Forensiskt centrum, NFC.
Helèn Weinesson på Nationellt Forensiskt centrum, NFC. Foto: Polisen

Helèn visste att utredarna hade morgonmöte en bit bort och skyndade dit för att berätta. Energin i rummet förändrades.

– Jag minns att jag rös i hela kroppen när Hèlen kom in och sa att det var en träff, säger Gunilla Broman.

– Äntligen ett genombrott.

Förutom dna-träffen hade utredarna även fått besked om skorna. 24-åringen – Edvin Gyllensvaan – var en av de 120 personer som hade köpt ett par sådana arbetsskor i storlek 47.

Fallet var inte avgjort men utredningen var definitivt på rätt spår.

– Det här innebar att vi kunde gripa honom, kartlägga hans rörelsemönster, telefon, kortköp, sådana saker, säger Gunilla Broman

Edvin Gyllensvaans fingeravtryck stämde överens med dem på telefonen som säkrats tidigare. Han kunde dessutom bindas till inköp av en kniv och en soft airgun.

Fälldes i två instanser

Bevisningen ledde till att han fälldes i både tingsrätt och hovrätt för morden på paret i Mantorp. Han nekade genomgående till mord. Enligt egen utsago hade han varit hos paret och tvingats till det av två personer som han inte vågade namnge. Det var de okända personerna som mördat mannen och kvinnan. Förklaringen underkändes i båda instanser.

En blond man i vit skjorta, Edvin Gyllensvaan, sitter i en rättegångssal.
Edvin Gyllensvaan nekade till brott, men fälldes för mord i både tingsrätt och hovrätt. Foto: Stefan Jerrevång/Aftonbladet/TT

Det tog 96 dagar från det att kropparna hittades till att NFC fick dna-träffen.

– Utifrån sett kanske det kan verka snabbt men när man är ­inne i det tycker man alltid att det går för långsamt. Man vill ju kunna ge anhöriga ett svar och man vill inte att det ska hända igen. Man vill ju klara upp brottet, säger Gunilla Broman.

Förundersökningsledaren me­nar att framgångarna i ärendet hänger på systematiskt polisjobb och samarbetet med till exempel NFC. Dessutom har tillverkare och försäljare varit ytterst behjälpliga i arbetet med att spåra tejp och skor.

För NFC:s del är arbetet med dubbelmordet speciellt. I vanliga fall undersöks runt 50 material för till exempel dna och fingeravtryck i mord-ärende. I Mantorps-fallet rörde det sig om 180 material.

Och i det här fallet hade det arbetet avgörande betydelse för utgången av ärendet.

– Vi gör jättemycket undersökningar men det är inte alltid det för utredningen framåt. I det här fallet fick vi många betydelsefulla resultat. Jag har inte haft något sånt ärende förut, säger Helèn Weinesson.

Förhör: 1 200.

Tips: 500.

Topsade i ärendet: 300.

Dna-analyser: 146.

Fingeravtrycks­undersökningar: på 63 material.

Källa: Kriminalteknik 3/2018

Läs också:

Mer inspirerande innehåll från allas.se:

Dela på:

Annons
Annons
Annons
Annons

Laddar