Sofia Traeva såg allt genom kamerorna: Hemtjänsten förkortade min mammas liv

"Hemtjänsten stal utav min tid med min mamma"

Det har gått ett år sedan Sofia Traevas mamma dog, 88 år gammal, men rummet i lägenheten står fortfarande tomt. Sorgearbetet har satts på paus. Sofia har haft fullt upp med att bearbeta det hon beskriver som en traumatisk upplevelse av att se hur hemtjänsten behandlade mamman under de sista åren av hennes liv.

Sofias mamma Yordanka hade fått hemtjänst efter en lårbensfraktur. Mor och dotter bodde nära varandra och Sofia var ofta hos sin mamma för att stötta henne.

– Det var ju jättejobbigt, för jag sprang där väldigt ofta, ibland före, ibland efter jobbet. Mamma hade larm, men hade svårt att hantera det. Jag tror att hon fick panik också för att hon var ensam. Hon kunde hantera telefonen, och jag ringde ofta fem, sex gånger om dagen, för jag ville inte att hon skulle känna sig ensam.

Strax innan covidpandemin lamslog landet, och äldrevården i synnerhet, flyttade Yordanka hem till Sofia. Det skulle bli enklare så och mor och dotter skulle få tid att umgås.

Sofia är utbildad undersköterska. Hon har erfarenhet av att arbeta inom hemtjänsten. Upplevelsen av hur hon såg hemtjänstpersonal hantera hennes mamma i deras gemensamma hem rimmade illa med hennes egen erfarenhet och syn på hur äldre med hemtjänst bör behandlas.

Kameror hemma

Sofia har sedan länge kameror i sin lägenhet för att kunna se sina två hundar under sina arbetspass som ofta blir långa. Kamerorna spelar inte in, utan är bara en konstant uppkopplad länk mellan Sofia och hennes hem, och nu kom de väl till pass för att också prata med mamman. Som en bieffekt fick hon också se hur hemtjänsten fungerade. Eller inte fungerade.

Incidenterna är så många och så varierande i grad att Sofia knappt vet var hon ska börja.

Vid ett tillfälle hann hon med nöd och näppe stoppa personalen från att ta mat ur påsen för matavfall för att ge mamman lunch.

Via kamerorna, men också när hon själv var hemma, såg hon hur syrgasgrimman som mamman var beroende av för sin syresättning ofta klämdes, eller till och med togs av under långa stunder när hemtjänsten skulle byta på eller duscha mamman.

– De kunde inte förstå att syrgas och andning är samma sak. Den enda ansvar du har som hemtjänstpersonal är faktiskt att låta bli den. Jag försökte förklara hur viktigt det var och att man inte behöver ta bort syrgasgrimman för att sköta om en person, säger Sofia.

Men hemtjänsten opponerade sig mot kamerorna och ville att de skulle tas bort.

– Över min döda kropp så länge mamma lever, sa jag. Det kommer inte att ske och jag är i min fulla rätt att använda dem.

Det hände också att personalen ropade på Sofia över kamerorna för att be om hjälp och fråga om råd. Hennes mamma, som inte längre kunde hantera larmet eller telefonen, var tryggare så länge hon visste att Sofia kunde prata med henne via kamerorna.

Kan aldrig glömma

Men både via kamerorna och i sitt eget hem fick Sofia bevittna saker som hon har svårt att radera ur minnet.

– Jag brukade alltid vara hemma när mamma skulle duschas. Jag torkade efter dem och guidade dem. De var två personer, som la mamma i sängen för att torka henne efter duschen. Jag var i rummet och hörde någonting bakom mig. När jag vände mig så såg jag att hon tog mamma i underlivet, bokstavligen tog tag och skakade.

– Jag stelnade till, jag fattade inte vad jag hade sett, och mamma skällde ut henne på bulgariska, som hon ju inte förstod. Jag vände mig mot henne och sa ”Vad håller du på med! Vad gör du? Vad är det här för något?”. Hon bara skrattade. Hennes kollega sa ”Oj!”. Hon hade också stelnat till.

Eftersom Sofia ofta var hemma när hemtjänsten kom såg hon också hur ett vårdbiträde ofta maskade från arbetsuppgifter och satte sig i ett hörn i lägenheten, medan det andra biträdet jobbade.

– Jag struntade i det den första, andra och tredje gången, men sedan sa jag att ”nu måste du också jobba”. Då skrek hon till mig: ”Du är skit, din mamma är skit. Ni är alla skit, och alla snackar skit om er!”

Det är jobbiga minnen.

– Det var fruktansvärt att bli behandlad så, i mitt eget hem, säger Sofia.

Men allvarligast för Yordankas hälsa var förmodligen beslutet från hemtjänstföretaget att personalen inte längre skulle hantera hennes CPAP, en maskin kopplad till en ansiktsmask som hjälper kroppen att avlägsna överflödig koldioxid och förhindrar att luftvägarna faller samman. Yordanka behövde vara uppkopplad till den ett par timmar varje dag, och varje natt.

Nätterna tog Sofia själv ansvar för, men på dagarna skulle hemtjänsten sätta på andningsmasken och koppla på maskinen. För det krävdes delegering från hemsjukvården som hemtjänstens personal hade. Det fungerade, tills det en dag kom beslut om att det Yordankas CPAP inte längre var hemtjänstens uppgift.

Sofia begärde ett samarbetsmöte med hemtjänsten och fick det, men hemtjänsten viftade bort övergreppet vid duschtillfället. De krävde i stället att Sofia skulle ta bort sina kameror. Den dokumentation som hon bad att få från mötet kom aldrig. I incidenten med övergreppet stod ord mot ord. Det andra vårdbiträdet mindes inte att hon sett något.

Sofia upplever att hemtjänsten försämrats i takt med att området som hemtjänsten ska täcka har blivit större, personal bytts ut och språkförbistringarna och bristen på kunskap blivit ett allt större problem. Hon har gång efter annan förklarat för personalen hur viktigt syrgasen är för mamman, att grimman inte ska tas av och slangen inte får klämmas.

– Mamma hade det jättebra tills på hösten 2024. Sedan plötsligt, i april, avlider mamma. Hemtjänsten förkortade hennes liv. De orsakade hennes för tidiga död, säger Sofia.

Vårdföretaget Mervida svarar

Vårdföretaget Mervida, som på uppdrag av Stockholms kommun sköter hemtjänsten i den delen av Stockholm där Yordanka bodde, svarar genom vd Johan Fagerlund Sjöberg:

”Vi kan av sekretesskäl inte kommentera enskilda kunder eller deras anhöriga, men vi tar alla klagomål på största allvar och tillsätter alltid en intern utredning vid klagomål och presenterar den också för ansvarig kommun i det fall de önskar det.

Vi fattar inte beslut om delegering utan följer endast beslut från hemsjukvården. Om vår personal upplever risker kopplade till kunder, kunders anhöriga eller kring delegering så lyfter vi alltid detta med respektive stadsdelsnämnd, hemsjukvården eller medicinskt ansvarig sjuksköterska. Vi följer därefter deras anvisningar eller beslut.

Vad gäller specifikt CPAP och behandling så krävs att både sådan utbildning och delegering ges av rehabiliteringen, det räcker inte att en kund eller kundens anhörig själva hävdar att de delegerat en uppgift för att det ska anses vara en korrekt delegering och adekvat utbildning enligt Stockholms stad. Det är också hemsjukvården som ansvarar för sjukvårdsinsatser i Stockholms stad, inte hemtjänsten.

Mervida har tydliga rutiner för dokumentation och hygien som Stockholms stad årligen går igenom och utvärderar. Vi har löpande dialog med såväl kunder, kundens anhöriga och Stockholms stad.”

Artikeln är en del av Allas granskning Hemtjänsthaveriet. Nya delar i granskningen publiceras varje dag på allas.se med start 15 april till och med 21 april.