#Swedengate: Det utsvultna barnet på rummet får luft igen
På mors dag skrev jag ett inlägg i sociala medier. Men jag hyllade inte bara min mamma (och fiskade givna lajks) utan tänkte också på ett par andra morsor som betytt mycket för mig. Kompisars mammor som var snälla, lyssnade på mig och alltid hade kylskåpet öppet, rostebrödet redo och en plats vid middagsbordet. Fast första gången jag var hemma hos M hade hans mamma stekt pannkakor. Jag satt uppe på M:s rum och hörde hur hans brorsa protesterade.
"Va, ska han också ha. Då blir det inget över till oss?". Den gången stannade jag på rummet men jisses som jag åt där under de närmaste åren.
Det första jag sa när jag kom hem till min kompis Ola efter skolan var ”kurr”. Sen fortsatte jag att säga kurr tills han fattade och tog fram maten. Ola blev kock och köksmästare så det är mycket möjligt att jag knuffade in honom på rätt bana. Tack ska jag ha.
Det är i ljuset av dessa minnen jag nu blir beklämd när svenskars föregivna snålhet blivit ett begrepp under hashtaggen #swedengate. Den ”stormen” började som en fråga på forumet Reddit där en individ beklagat sig över att ”en gång när han hängde med en polare hem för att leka så fick han vänta på kompisens rum medan familjen åt”.
Not here to judge but I don’t understand this. How’re you going to eat without inviting your friend? pic.twitter.com/bFEgoLiuDB
— Sam Seeker (@SamQari) 2022 miessemánnu 26
Ingen påverkanskampanj
Frågan plockades upp på twitter och fick vingar. Därifrån har berättelserna om det galna svenska beteendet spridit sig över världen till den grad att Aftonbladet nödgats kontakta Myndigheten för psykologiskt försvar för att inhämta lugnande besked.
Myndigheten kan dock konstatera att det inte verkar vara en riktad påverkanskampanj mot Sverige. För den så kallade Sverigebilden i världen har ju varit under attack vid ett par tillfällen under de senaste åren och rubbat omvärldens syn på oss. Minns bara Trumps ”Last night in Sweden”. Fast senast handlade det ju inte om utsvultna kompisar på rummen utan om att svensk socialtjänst påstods omhänderta barn lite hipp som rapp.
Men diskussionen om matapartheiden hos kompisen är inte ny även om spridningen är massiv den här gången. Och visst, jag har också väntat på rummet hos en lekkamrat/kompis vid några tillfälle. Men jag kan bara tänka mig att det innebar att jag slapp besvara stappliga vuxenfrågor om betyg och planer om framtiden. Och tänk om det är fiskbullar till middag som artigheten kräver att jag äter upp? Då ligger jag hellre på rummet och läser Fantomen.
Samtidigt är jag av åsikten att om det finns ungar i huset så ska de erbjudas mat vid middagen efter vad huset förmår. Det har jag råd att påstå i text i alla fall.
Så dela upp er i smågrupper och diskutera era upplevelser. Eller gör som twitterprofilen Rasmus Hansson och rada alla knepiga grejor som svenska barn kan tvingas utstå vid middagsbordet. Som spettekaka och ålaladåb. Tillsammans kan vi göra den svenska måltidskulturen ännu konstigare i omvärldens ögon och kanske återgå till viktigare saker. Som till exempel att diskutera om man får bära shorts på stan på sommaren.