Tina och Tom Sjögren bygger en rymdraket: ”Vi vill gå på Mars”

Delad bild, Tom och Tina Sjögren och bild på planeten Mars och jorden.

Foto: Pythomspace, Shutterstock/TT

Redan tidig i förhållandet fann Tina och Tom ett gemensamt intresse för äventyr. Tillsammans har de bestigit berg och utforskat jordens båda poler. Nu bor de i USA och har startat företaget PythomSpace för att bygga en rymdraket och förbereda sig för den största resan av alla – till planeten Mars.

När mörkret faller vid de vackra bergen i Sierra Nevada i USA kan Tina och Tom Sjögren vända sig mot skyn, titta på stjärnorna en klar natt och inte känna någon tvekan när de tänker att de en dag ska dit. För när de hade övervunnit de mest lockande utmaningarna och tuffaste äventyren på jorden behövde de något nytt mål att sträva mot. Och det blev planeten Mars.

Tina och Tom är nu en del av det som kallas ”NewSpace” – en utveckling av rymdindustrin som innebär allt fler initiativ från privata aktörer, människor som vill öppna upp rymden för alla.

I 40 år har Tina och Tom tillsammans gått mot det nya, och de backar aldrig för svårigheter eller andra människors tvekan. Inte heller denna gång. De är som vanligt varandras källor för ny energi.

– Vi träffades på en fest hemma hos en dåvarande kompis till Tina när vi båda var runt 20 och bodde i Stockholm, berättar Tom, 60.

Det här är Tina och Tom Sjögren

Ålder: 60 år.

Bor: Kalifornien, USA.

Gör: Driver företaget PythomSpace.

Mål och dröm: Resa till Mars.

Minnesvärda nyårsfiranden: ”Vi har firat på de mest fantastiska ställen – under en stjärnklar himmel på isen på Antarktis, i en segelbåt under en storm på Atlanten och år 2000 bland mängder av människor i New York. Men vi har också firat nyår ledsna och helt utblottade på en parkbänk i regnet i Bromma.”

Tom gick på Handelshögskolan, där han kom in endast 18 år gammal, och Tina jobbade inom media. Kort därefter skulle Tina byta bostad och hon fick hjälp av Tom som hade bil och kärra.

– Vi började prata och sedan gick det snabbt, berättar Tina, 60, och skrattar.

Hon hade en bakgrund som flykting från forna kommunistiska Tjeckoslovakien. Endast nio år gammal flydde hon därifrån med sin mamma och sina syskon.

– Vi var tvungna. Min pappa hade hotat att anmäla min mamma till myndigheterna, eftersom hon och hennes släkt alltid hade tillhört motståndsgrupper både under nazismen och kommunismen. Men hon lyckades ta sig ut ur landet efter att ha sålt allt hon ägde under näsan på honom, berättar Tina.

Tom hoppade av Handelshögskolan

I Tom hittade hon en själsfrände, men helt tydligt blev det kanske först ett halvår innan Tom skulle ta examen.

– Vi låg i badkaret, så där som man gör när man är riktigt nyförälskade, och pratade om framtiden. Jag frågade Tom varför han gick på Handelshögskolan och han svarade att det var den bästa skolan. Jag tycket inte att det var ett bra svar, säger Tina.

Tom fick något att tänka på. Han insåg att han egentligen inte alls var speciellt intresserad av det han läste. Det var jobbiga tankar.

Bild på Tina och Tom Sjögrens raketmotor.

Tina och Tom bygger allt på raketen från grunden, här en bild på motorn.

Foto: Pythomspace

– Jag bestämde mig för att hoppa av, vilket jag också gjorde, säger han.

I stället kom Tina med ett förslag som hon hämtat från en traditionell historia från Prag, en berättelse som går ut på att om man vill finna sig själv är det en bra idé att resa jorden runt under ett år.

– Jag har aldrig ångrat att jag hoppade av min utbildning. Den enda nytta jag haft av den var att jag lärde mig leta kunskap och lösningar på problem. Jag blev också orädd inför svåra uppgifter. I övrigt var det ett slöseri, säger Tom.

Reste jorden runt

I stället började paret jobba dygnet runt för att tjäna ihop pengar till jorden runt-resan. Året var 1985 när de iklädda varsin trenchcoat påbörjade sin resa, som startade med den Transsibiriska järnvägen.

– När vi kom hem till Sverige igen kände vi båda samma sak: vi ville resa och uppleva mer.

För att kunna fortsätta med resandet startade de flera olika företag.

– Egentligen har både jag och Tina varit entreprenörer sedan tonåren, så det passade oss bra, säger Tom.

Tina och Tom har varit på många äventyr, bland annat på Syd- och Nordpolen.

Genom åren har Tina och Tom gjort flera expeditioner världen över, bland annat till Syd- och Nordpolen.

Foto: Privat

Efter ungefär tio års företagande hade de tjänat in tillräckligt mycket för att kunna påbörja sina efterlängtade äventyr. Nu fanns ekonomin för att ta sig an utmaningarna, som att exempelvis bestiga världens största berg.

– 1996 blev vi erbjudna platser på en expedition för att ta oss upp på Mount Everest, och det var den enda gången vi gjorde en guidad klättring. Vi var själva tveksamma till om vi var redo, men blev övertygade, berättar Tina.

Susanne lämnade ekorrhjulet och flyttade ut till en öde ö i älven

I fortsättningen organiserade de sina egna äventyr och gjorde allt jobb självständigt. De utvecklade en satellitbaserad teknologi, till en början på egen hand med egna pengar, men senare med telefonaktiebolaget Ericsson som sponsor. Med sin uppfinning kunde de skicka bilder var än i världen de befann sig. Tina och Tom seglade mellan Europa och Sydamerika och fortsatte sedan med tuffa expeditioner till både Syd- och Nordpolen.

– Vi hade lösningar för både hårdvara och mjukvara när vi skulle skicka rapporter från våra resor. På vägen lärde vi oss att programmera på egen hand.

Gjorde karriär i Silicon Valley

1999 lämnade Tina och Tom Sverige med sina tekniska innovationer och flyttade till New York. Det blev åtta fantastiska år i den vibrerande staden, men de insåg att de saknade naturen. De började stegvis flytta västerut i USA och bosatte sig först i Colorado med dess vildmark och skidåkning på nära håll, för att därefter fortsätta vidare till Kalifornien.

– Vi köpte en riktig surfarbuss och gav oss iväg mot Silicon Valley. Vi hade hört mycket om vad som började hända där borta, även om det fortfarande inte var allmänt känt, och när vi kom dit fanns en fantastisk energi överallt. Det var en härlig känsla, berättar paret.

Tina Sjögren på PythomSpace spraymålar delar till rymdraketen som ska ta henne och maken Tom till Mars.

Tina och en kollega jobbar med raketen på PythomSpace.

Foto: Pythomspace

Techboomen var i sin linda, Google byggde sina anläggningar för fullt och eftersom både Tina och Tom kunde programmering så blev det naturligt för dem att jobba vidare i det högteknologiska området utanför San Francisco.

– Vi blev bjudna på allt. Vi fick både gratis pizza och tillgång till enorma maskinparker. Ville man lära sig något nytt var det bara att fråga. Det var generöst och lätt att vara där, konstaterar Tina.

Se också: Kim kan bo varsomhelst i sitt minihus

3:03

Efter reklamen: Kim bor i ett minihus: Många skulle må bra av att bo så här

(3:03)

Paret ser de fem åren i Silicon Valley som sin stora utbildning i livet. Men än var de inte färdiga med äventyren.

– Samtidigt visste vi inte hur vi skulle gå vidare. Det kändes som om vi hade gjort allt. Men genom vår tid i Silicon Valley började vi förstå att det som tidigare ansågs omöjligt faktiskt inte var det längre. Vi ville till rymden, säger Tom.

Bygger rymdraket med 3D-printrar

På kort tid hade allt förändrats. Plötsligt behövdes varken NASA eller andra stora samarbetspartners.

– Innan vågade man inte tänka tanken eftersom det skulle ta alldeles för lång tid och kosta för mycket. När vi började höra oss för pratades det om kostnader på hundratals miljarder dollar och många år av förberedelser. Men när vi ställde raka frågor om vad som var möjligt fick vi också veta att teknologin fanns för att ta oss ända till Mars. Och vi ville till den riktiga rymden, gå på en annan planet.

Tina Sjögren med en del av rymdraketen som ska ta henne och maken Tom till Mars.

Det är tack vare ett tjugotal investerare som Tina och Tom kan genomföra sitt stora drömprojekt.

Foto: Pythomspace

Till slut fick de kontakt med rätt människor och insåg att det pågick mängder av privata initiativ världen över, där man räknade med betydligt mindre investeringar. Rymden är nu något som börjar bli tillgängligt för betydligt fler än miljardärer och stora nationella verksamheter som NASA.

– I dag bor vi vid foten av bergen i Sierra Nevada. Här har vi ett garage på 500 kvadratmeter som ligger nära Main street i staden Bishop. Här gör vi allt från scratch – raketkroppen, motorn, bränslet, landningsfarkoster och allt annat. Vi använder 3D-printrar, vilket blir mycket billigare. All teknologi vi lärt oss genom åren delas också av alla i teamet, berättar Tom.

Målet är att börja skjuta upp mindre raketer i januari 2022, och om tre år hoppas de nå hela vägen till Mars. I bakgrunden finns också ambitionen att göra något åt klimatet genom att placera solceller i rymden som till stor del skulle kunna ersätta kol, gas och olja på jorden.

– Det är extremt mycket mer effektivt och kräver mycket mindre yta när solstrålarna inte behöver gå genom atmosfären. Vi ska inte tro att vårt behov av energi kommer att bli mindre. Alla i världen kommer att vilja ha sin egen smartphone. Vi kommer även att använda robotar och annan teknologi i vardagen – och allt detta kräver energi. Att tro att det hjälper med att minska till exempel resande är bara löjligt. Vi behöver nya lösningar, förklarar Tom.

Christer Fuglesang en del av teamet i Pythom space

Tinas och Toms rymdföretag Pythom är finansierat genom ett tjugotal investerare som tror på deras satsning.

– Det kommer att bli mycket pengar i rymdbaserad solenergi i framtiden. Det gäller att bli först. Men satsningar i Europa ligger långt efter av någon anledning. Dessutom, om vi ska satsa på batterier behövs det mineraler som håller på att ta slut på jorden. Flertalet av dessa kan i stället utvinnas genom gruvdrift på asteroider. Mycket händer nu och det är bland annat Kina och USA som leder kapplöpningen, berättar Tina.

Hon är väl medveten om att de kan låta lite som väckelseprofeter inom området, men de brinner för att verkligen förvandla drömmen om rymden till både nästa stora äventyr och utveckling av mänskligheten.

Sladdar och elektronik som hör till Tina och Tom Sjögrens rymdraket.

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man sysslar med raketteknik.

Foto: Pythomspace

Vardagen för paret består av kreativt arbete med lösa alla problem som dyker upp längs vägen till en fullt fungerande raket.

– Det är oerhört spännande. Vi är mitt i ”NewSpace”, och det känns likadant som när vi först kom till Silicon Valley och techbolagen började bygga internet.

De skrattar glatt åt sina stora planer och konstaterar att deras stora idol är Roald Amundsen, en av Norges främste upptäcktsresande som bland annat var den förste som nådde både Nord- och Sydpolen, och som också gjorde det alla sa var omöjligt med de resurser han hade.

– Det är bättre att vara små. Det tror vi verkligen på. Samtidigt måste man våga be om råd och ta hjälp av de bästa som finns. Vi har till exempel fått med Christer Fuglesang i vårt team, berättar Tom.

Räddade relationen med ett kontrakt

Motgångar är något som Tina och Tom förväntar sig varje gång de ger sig in i något nytt, men det hindrar dem inte på något sätt.

– Det hör till, och när man kommer ut på andra sidan är man smartare, och man har utvecklats. Vi har haft massor av misslyckanden. Det får man aldrig vara rädd för.

Tom Sjögren intill motorn till rymdraketen han bygger med sin fru TIna.

Tom förbereder ett test av motorn.

Foto: Pythomspace

Faktum är att Tina och Tom är mästare på att hitta vägar ut ur problem, även i relationen. Tidigt efter en konkurs i tjugoårsåldern hamnade de i ett läge där de förlorat allt och dagarna förvandlades till ett evigt vardagsgnäll.

– Det var dag in och dag ut och jag insåg att vi inte kunde ha det så här. Så vi satte upp ett affärsmässigt möte och tog tag i problemet genom att skriva ett kontrakt mellan varandra. Vi fick bara ta upp negativa saker en gång i veckan – på måndagar klockan 14 – och då skulle vi lösa allting på riktigt. Det fungerade, säger Tina.

Hon skrattar och konstaterar att hon och Tom som längst bara har varit ifrån varandra fem dagar sedan de blev ihop. De är helt enkelt fantastiskt bra ihop.

– Det är vi mot världen.