Varje månad utsätts en kvinna för sexuella övergrepp av hemtjänsten

Vardagen i hemtjänsten: När klockan styr

Det senaste årets larm om våldtäkter och andra sexuella övergrepp inom hemtjänsten skakar om allmänhet och politiker.

Offren är gamla och sjuka kvinnor som drabbas där de ska vara som tryggast – i sina egna hem.

Vi har granskat alla anmälningar till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, från åren 2024 och 2025. Det är skrämmande läsning. Antalet anmälningar om sexuella övergrepp är 30 stycken under de här två åren. Det betyder att mer än en kvinna i månaden råkar ut för den här sortens brott – och då vet ingen hur stort mörkertalet är.

När kvinnorna väl vågar berätta beskriver de otrygghet och djup rädsla, och också en skam över att ha utsatts. Många vill inte ens sätta ord på brotten, de drar sig för att ta upp det tills någon anhörig eller personal anat att något varit fel.

Anmälningarna kan vara toppen av ett isberg. Det här handlar om offer som är gamla, sjuka och beroende av den personal i hemtjänsten som kommer hem till dem. En del är dementa och har svårt att beskriva exakt vad de varit med om. Det är omöjligt för dem att minnas klockslag eller ens dagar, vilket gör dem till lätta offer när det gäller vem som har högst trovärdighet – offret eller gärningsmännen. Något vittne finns nästan aldrig.

Sista åren förstörda för de äldre

De är dessutom från en generation där det var omöjligt att prata om sådant som har med sexualitet att göra – de skäms över det de utsatts för, trots att det är de som fått sina sista år förstörda. I sina egna hem. Hur många är det som aldrig vågar berätta?

Det kunde varit en självklarhet med en lag på att hemtjänsten ska begära utdrag ur brottsregistret vid anställningar, precis som det är inom förskolan. Men icke, eftersom omvårdnaden gäller vuxna.

Efter larmrapporterna reagerar politikerna. I en enkät som vi gjort till riksdagspartierna ställdes frågan om hur de vill förhindra övergrepp inom hemtjänsten. Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet tycker att omsorgstagarna ska få välja kön på personalen.

– Man ska inte behöva känna sig orolig över att en man som man inte känner sig trygg med duschar eller smörjer in en, svarar äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M).

Partiledare Elisabeth Thand Ringqvist (C) anser också att det ska ställas krav på tillräckliga kunskaper i svenska.

Nooshi Dadgostar (V) poängterar att man måste ta ett helhetsgrepp och ta itu med stress och hög personal­omsättning. Även Magdalena Andersson (S) och Amanda Lind (MP) är inne på den linjen. De poängterar båda att arbetsmiljön måste bli bättre för att få in personal – personal som stannar kvar.

Bakgrundskontroller ska tillåtas

Från den 1 mars ska även hemtjänsten kunna göra bakgrundskontroller genom utdrag ur belastnings- och misstankeregistret. Det står samtliga partier bakom i vår enkät. Regeringen vill att kontrollerna ska bli obligatoriska. Tyvärr är det ingen heltäckande lösning, eftersom många av gärningsmännen inte dömts eller misstänkts för brott tidigare.

Noggranna referenser är en väg att gå, menar experter. Andra förslag för att förebygga sexualbrotten är att hemtjänstpersonal inte arbetar ensamma, och framför allt att de utbildas i att upptäcka varningssignaler.

Ett stort problem är nämligen att varningssignaler ignorerats, eller att personal håller tyst om sina misstankar. Det märks tydligt i anmälningarna som vi granskat.

Där finns otaliga exempel på när någon i hemtjänsten fått höra, eller misstänkt, att något brott har begåtts men inte rapporterat det vidare. Ibland för att brukaren – som de med hemtjänst kallas på myndighetsspråk – bett personalen att inte föra det vidare eftersom hon skäms.

Men faktum kvarstår: Personalen har plikt att rapportera vidare. I några fall har gärningsmannen hunnit begå fler övergrepp eftersom det första brottet inte rapporterats.

Så här står det i en Ivo-anmälan från Gotland, där en man i personalen utsatte flera kvinnor för övergrepp innan ett av offren till slut berättade: ”Det finns ett synsätt i personalgruppen om att inte rapportera en kollega då det blir att ”ange” eller ”misstänkliggöra” en kollega. Det finns förhållningssätt som gör att brukares upplevelser och synpunkter inte alltid tas på allvar.”