Anna-Karin Sandell skriver erotiska romaner – drabbades av skam: Skulle jag bli byns pornograf?

5 tips på hur du förgyller snabbisen

Att höra Anna-Karin Sandell, 53, berätta om tillblivelsen av sin första bok är som en roman i sig själv.

Allt tog sin början under en semesterresa till Italien 2019, då hennes sjuårige son blev svårt biten av en rottweiler redan första dagen på stranden. Resten av semestern tillbringades på sjukhus, och även tiden kring sonens skolstart blev tung.

– Sedan krockade jag med bilen med alla barnen i, men vi klarade oss. Covid kom, jag tog ett jobb jag egentligen inte ville ha och äktenskapet var tufft, så hela familjen gick i terapi. Sommaren 2021 hade det lugnat ner sig och jag började fundera på vad jag faktiskt ville i livet, berättar Anna-Karin.

Anna-Karin tycker om att skriva, och hon skrev berättelser redan som barn. Hon kan bli inspirerad av musik, ett samtal hon råkar höra, eller om något som hon drömmer om på natten.

– Det är härligt att vara i den här parallella världen som pågår i ens huvud samtidigt som man diskar i köket. Man kan påverka allt som sker och det är en jättehäftig känsla, säger Anna-Karin medan vi promenerar vid Fryken i hennes hemort Sunne i Värmland.

Sjön glittrar och sprider sommarkänslor fast årstiden är långt borta.

Anna-Karin växte upp här i Sunne och har till största del bott här hela livet. Hon hade dock ett avbrott på 15 år då hon bodde i Norrland för studier och arbetade i Stockholm och New York. Då hon bildade familj återvände hon till Sunne.

Kommunen har även varit hemort åt en annan författare – Selma Lagerlöf. Här finns ett spa uppkallat efter henne och där satt Anna-Karin i lobbyn och skrev sin första bok i hemlighet.

På Västanå Musik & Teater sätts det årligen upp föreställningar baserade på Selmas verk och där arbetar Anna-Karin som marknadsförare.

Skrev med Carola

Anna-Karin har arbetat med att skriva under 25 år av sitt liv. Efter flera år av frilansuppdrag var det dags att ta tag i författardrömmen och skriva det hon ville och inte på uppdrag åt någon annan.

Sommaren 2021 tog hon ett steg närmare sin dröm och gick en skrivarkurs.

– Den sommaren dök även sommarstugan upp på en ö ute i Vänern som jag och maken blev förälskade i. Vi tömde sparkontot för att få råd till kontantinsatsen och köpte det här stället som vi skulle flytta in i och må gott.

Anna-Karin åkte till skrivarkursen vid Höga kusten i Ångermanland. Första morgonen ser hon Carola Häggkvist äta frukost på hotellet.

– Jag tänkte att hon hade haft någon spelning i närheten, men när kursen drar igång så visade hon sig vara en av deltagarna tillsammans med sin kompis. Där var även Titti Sjöblom – Alice Babs dotter, en busschaufför från Borlänge, en pensionär från Östersund, en diakon från Umeå, och så jag. Det var en härlig blandning av folk.

Sista kvällen badade alla kursdeltagare bastu tillsammans vid Ångermanälven och hade det trevligt medan Anna-Karins make Matthias och barnen hade flyttat in i sommarstugan.

– Livet var verkligen på topp för alla, berättar Anna-Karin.

Livet vände

Dagen efter fick hon ett sms från Matthias att hon skulle ringa honom så fort hon fick tillfälle.

– Då visar det sig att sommarstugan har brunnit, första natten som de var där. Inte just huvudhuset, men den byggnad där all teknik finns, samt badrum, bastu, och vatten. Ingenting var brukbart. Som tur var kom inga människor till skada, men hur skulle vi få råd till att bygga upp allt igen?

Glädjen från kursen byttes snabbt mot oro. Sparkontona var tömda. Skulle försäkringen täcka skadorna? Fanns det hantverkare som ville ta ett arbete på en ö?

Till slut lyckades de få försäkringspengar för att bygga upp allt igen och det blev finare än det var innan.

Men sedan kom nästa smäll.

Det blev krig i Ukraina och räntorna och inflationen steg. Matthias som är egenföretagare blev också sjukskriven till och från under ett halvår. De tappade en inkomst och Anna-Karin började fundera på olika sätt att få in mer pengar. Kanske var det dags att skriva en bok?

– Jag tänkte att hur svårt kan det vara att skriva något bättre än försäljningssuccén Fifty shades of Grey? Jag satte mig i lobbyn på Selma spa och började skriva på en berättelse. Men jag gjorde det i smyg, för jag ville inte bygga upp några förväntningar.

Skrivandet tog ett halvår och den erotiska boken Inferno blev antagen av bokförlaget Ordlust.

Inferno handlar om en kvinna i medelåldern som lever ett stilla familjeliv men blir plötsligt kontaktad av en okänd man online. Hon dras in i en känslokarusell som får henne att ifrågasätta sitt liv och vad som gör det värt att leva.

Skam för skammen

Anna-Karins dröm om att ge ut en bok hade gått i uppfyllelse och glädjen var stor, men snart förbyttes den mot skam.

– Det kändes som att mitt värsta scenario slog in; att jag inte skulle bli känd någonstans förutom i hembyn som ”hon som kom ut som pornograf vid 50 års ålder”. Jag skämdes för att ställa mig i rampljuset och tro att jag var en ”riktig författare”. Jag kunde till och med skämmas för att jag skämdes – nu snackar vi meta-nivåer av skam!

Anna-Karin skämdes mest för att hon var naiv som hade trott att boken skulle bli en försäljningssuccé. Dessutom var hon rädd för att ta upp folks tid, då det tar några timmar att läsa en bok. Tänk om de inte tyckte om den men kände sig tvungna att säga snälla saker om boken till henne?

Och så skammen för att hon skämdes – hon hade tre fina barn, ett hus, två bilar. Och förhållandet med hennes man var nu bra. Det var otacksamt att skämmas när man hade ett så bra liv, tyckte Anna-Karin.

Låg kanske en del av skammen även i att det var just en erotisk bok?

– Kanske lite. Men så explicit är den inte. Det var viktigt för mig att det inte skulle bara handla om sexscener, utan att det är en fin berättelse. Men sex är naturligt. Mänskligheten hade inte funnit annars. Och just de här berättelserna kan skapa väldigt mycket härliga känslor också, säger Anna-Karin.

Hon pratade med sina tonårsbarn om vad de tyckte om att hon skulle ge ut en erotisk bok, men de tyckte bara att det var kul och peppade henne. Att hon hade blivit känd som byns ”pornograf”, fanns mest i Anna-Karins eget huvud.

Det var aldrig någon som hade sagt någonting negativt – tvärtom så fick hon fina recensioner och kommentarer från läsare som sade att hon var modig och att de kände sig inspirerade.

– Jag kunde ändå betrakta mig utifrån och undra: Varför känner jag den här skammen, när jag egentligen borde vara jättestolt? Hur funkar min hjärna egentligen?

Lärt sig säga nej

Efter några månader hade hon fått lite mer distans både till boken och till sig själv och kunde nu känna sig stolt över den. Hon läste mycket om hur hjärnan fungerar och gick diverse kurser i ämnet.

Bokförlaget undrade om hon hade någon ny bok på gång och då ville Anna-Karin skriva en bok som handlade om just skam – en känsla hon beskriver som förlamande och väldig potent.

– Vilket elände det kan ställa till för en! Jag började fundera på vad som händer med en människa som föds in i en miljö med generationer av skam i bagaget och på olika sätt äts upp av en dålig självbild.

I boken Tornado, som släpps nu i maj, träffar huvudkaraktären Maj Rozén, 54 år, en man som förminskar hennes värld och drar henne allt längre ner mot djupet. Hon sitter på en kapsejsad segelbåt långt ut på Atlanten och väntar på att dö för att hon låtit skammen styra hennes livsval.

– Jag planterade in mina skamkänslor i henne och ville se vad det kan leda till. Men också hur det kan få en upplösning, hur man faktiskt kan bli av med skammen, säger Anna-Karin som själv har släppt känslan.

Hon har tagit till sig coachen och poddaren Mel Robbins ”Let them”-teori, som handlar om hur man måste låta andra människor tycka vad de vill, för du kan inte påverka dem, utan fokusera i stället på dig själv.

Nu känner Anna-Karin att hon är på ett bra ställe i livet. Hon har lärt sig att säga nej till olika saker och att ta bort mycket press från sig själv. Hon beslutade sig för att arbeta heltid på Västanå Musik & Teater i stället för att ha flera olika uppdragsgivare. Hon började sjunga i kör och hon och maken sålde sommarstugan för att slippa den ekonomiska pressen.

– Jag har förstått att jag är en ganska modig människa. Även om jag inte gör några stordåd så utmanar jag mig fast jag är livrädd. Jag litar på att jag kommer ut helskinnad ändå och så lär jag mig någonting om mig själv, avslutar Anna-Karin.