Allt du behöver veta för att lyckas med ormbunkar
Ormbunkar odlar man för bladens skull. Ja, de har ju faktiskt inte ens några blommor att visa upp eftersom de tillhör en helt annan, och mycket äldre, växtgrupp än de blommande växterna.
Det är något sirligt, dansande och samtidigt kraftfullt över de flesta ormbunkar, även om bladformerna varierar kolossalt. Färgerna varierar också – det finns bland annat sorter med blågrå blad men den friskt ärtgröna färgen, som är vanligast, lyser upp fint i de skuggiga partier av trädgården där de flesta ormbunkar trivs bäst. Senare på säsongen bjuder ormbunkarna nästan alltid på en fin höstfärg. Ormbunkarna är fina hela säsongen – och den är lång.
Ormbunkar är fascinerande och skänker en alldeles särskild stämning åt trädgården. Tänk att stora skogar med trädormbunkar brett ut sig över jorden i årmiljoner redan när dinosaurierna dök upp, och att ormbunksväxterna överlevde det stora massutdöendet för 65 miljoner år sedan. De bär också på en rik kulturhistoria, från användningen som medicinalväxt till den stora ormbunksgalenskapen. Så kallas det enorma intresset för ormbunkar som spreds som en feber i England under den viktorianska eran. Bland annat odlade man exotiska sorter i stubb- och klippträdgårdar och i gigantiska ormbunkshus.
Vad är vad på ormbunken?
- RHIZOM. Rhizomer kallas de underjordiska stammar från vilka både rötterna och de överjordiska stammarna växer ut. Härifrån sker alltså tillväxten.
- BLAD. Ormbunkens bladkvist kallas frond. Alla ormbunksblad är inte flikiga utan formen varierar. Unga blad är sterila medan de mogna bladen har sporgömmen på undersidan.
- RÖTTER. Är mörka till färgen, växer rakt ner från rhizomet och förser växten med vatten och näring.
- KRÄKLA. De hoprullade bladknopparna, som rullar upp sig så läckert om våren, kallas kräkla (efter biskopens stav) eller snäcka (efter den vackert snidade delen på en fiol).
- SPORER. Inga blommor, inga frön. Ormbunkarna sprider sig istället med sporer i vinden. Sporerna sitter samlade i sporangier på undersidan av bladen, ibland täckta av fjäll. Dessa hopklumpade kapslar kan bilda vackra mönster.
Innan du planterar ormbunkar …
… bör du fundera igenom växtplats och förbereda jorden. Visst finns det sorter som fungerar bra i torrare och mer solbelysta lägen men det är bara att se sig om i naturen för att inse att de flesta ormbunkar fördrar fukt och skugga. Låt dem växa under glesa träd, vid norrgaveln eller samplanterade med buskar och stora perenner.
En skogspromenad gör det lätt att förstå vilka krav ormbunkarna ställer på jorden. Vildväxande ormbunkar trivs bland nedfallande blad och barr och vill inte ha för högt pH-värde. Genom att blanda löv, kompost, yrkesodlarjord eller torvmull till en luftig och fukthållande mulch efterliknar man den jordmånen och skapar en perfekt ormbunksbädd.
Ormbunkar tar lång tid på sig vid etableringen. Därför gäller det att vattna hela den första säsongen och sedan skydda plantorna med löv eller granris under den första vintern.
Variationerna bland ormbunkar är stora – och alla är vackra
En vacker rabatt behöver inte blomma. Ormbunkar med andra bladväxter i olika färger, som rödbladig japansk lönn och olika funkior, skapar ett magiskt hörn i trädgården.
Varför nöja sig med en när massverkan av frilandsadiantum är så vacker!
Visste du det här om ormbunkar?
- Namnet ormbunke kommer av att man förr sa ”orm” om maskar och att många ormbunkar användes mot mask i magen.
- Ormbunkarna började utvecklas för 400 miljoner år sedan och har alltså levt på jorden fyra gånger så länge som de blommande växterna.
- Japansk klätterbräken är förbjuden att importera, odla och plantera ut i Sverige och Europa på grund av sina invasiva egenskaper.
Var trivs ormbunkarna bäst?
De flesta ormbunkar trivs i fuktig jord i en skuggrabatt. På så sätt kan trädgårdens mest hopplösa delar få ett lyft. En del arter, som Adiantum, Asplenium och Athyrium, tål även ett soligare läge.Ormbunkar kan användas som solitärer eller för att ge massverkan. De passar i entrérabatten, bland mormorsperennerna, i stenpartiet, i ett woodland eller vid dammen. De gör sig också bra vid en mur.
Hur ska de skötas?
Ormbunkar kräver inte mycket skötsel. Tvärtom vill de helst vara i fred. Rotar man runt i jorden stör man lätt deras rhizomer och tillväxten blir sämre. Att placera ut klivstenar bland de ömtåliga ormbunkarna är ett bra tips. För mycket näring gör mer skada än nytta eftersom näringen lätt bränner rötterna. Dock gillar ormbunkar mullig jord med mycket organiskt material. Det största hotet är vattenbrist. Se till att de inte torkar ut!
Många varianter av ormbunkar att botanisera bland
Bland ormbunksväxterna finns många släkten, arter och sorter. Här är några av dem.
Blodbräken, Dryopteris erythrosora. Höjd 40–50 centimeter. Halvskugga, härdighet C.
Frilandsadianthum, Adiantum pedatum. Höjd 50–60 centimeter, halvskugga/skugga, härdighet B.
Hjorttunga, Asplenium scolopendrium. Höjd 20–50 centimeter, halvskugga/skugga, härdighet C.
Japansk strutbräken, Matteuccia orientalis. Höjd 80–100 centimeter, halvskugga, härdighet B.
Mahoniabräken, Cyrtomium falcatum. Höjd 40–60 centimeter, halvskugga/skugga, härdighet D.
Regnbågsbräken, Athyrium niponicum. Höjd 15–30 centimeter, sol/skugga, härdighet C.
Spetsbräken, Polystichum setiferum. Höjd 40–60 centimeter, halvskugga/skugga, härdighet C.
Strutbräken, Matteuccia struthiopteris. Höjd 100–150 centimeter, sol/skugga, härdighet A.
Svansbräken, Dryopteris wallichiana. Höjd 80–100 centimeter, halvskugga/skugga, härdighet C.
Träjon, Dryopteris filix-mas. Höjd 100–150 centimeter, sol/skugga, härdighet A.
Uddbräken, Polystichum aculeatum. Höjd 40–60 centimeter, halvskugga/skugga, härdighet B.