En vissen, fuktig och gråbrun höstträdgård gör ingen glad. Med rätt planering kan du istället ge trädgården en sprakande final. Här är växterna du ska satsa på.
Ta stickling från pelargon – så gör du!
Vad är en fin höstträdgård och hur skapar man den? Att plantera buskar och träd med vackra höstfärger är det uppenbara svaret men det finns fler knep att tänka på. Vi börjar dock med bladverken. Vare sig man satsar på massor av färgprakt eller nöjer sig med någon enstaka färgsprakande buske att fästa blicken på, gör det underverk i mörkret och förfallet, som annars präglar den svenska hösten.
Karin WildheimDen som har tomt gränsande mot skogen gör rätt i att skapa en storslagen rabatt i gränszonen.Karin Wildheim
Lönnarnas tid
Majestäterna i detta sammanhang är lönnarna, både de vanliga och de japanska. Bägge utmärker sig med sina flammande lövverk i gult, rött och orange.
Ett stort lönnträd ryms sällan i en vanlig villaträdgård men lönnar är tacksamma att beskära. Och blir trädet för stort är det ju bara att ta bort det och ersätta med ett mindre. Det tar trots allt många år innan man är där.
Stormhatten är en pampig perenn med en del sorter som blommar långt in i oktober.Karin Wildheim
Klotlönnen blir mindre, runt fyra meter, trivs upp till zon 4 och bjuder på höstprakt i gulorange.
De små, japanska lönnarna är inte lika härdiga. De flesta klarar inte högre zoner än 2 eller 3. Undantag finns, som sorten ’Osakazuki’, som kan odlas upp till zon 4 och dessutom har vackraste höstfärgen av dem alla.
Den som kan erbjuda skyddat läge i zon 1 kan glädjas åt den exotiska skönheten guldlärk. Barrens höstförvandling är iögonfallande och kottarna hänger kvar hela vintern. Bakom en japansk lönn.Karin Wildheim
Rönnarna ligger inte långt efter lönn och här finns många att välja på, från pärlrönn med vita, glänsande bär till rosmarirönn med laxrosa frukter. Ullungrönnens stora, droppformade, lite sötare bär ackompanjeras av intensiva höstfärger. En fröjd för fåglarna!
Bergenian är en härdig och tålig perenn, som får fin höstfärg och ofta används som marktäckare.Karin WildheimGinkgo är ett urtidsträd med årmiljoner på nacken. Om hösten växlar de solfjäderformade bladen från ljusgrönt till gult.Karin Wildheim
När det kommer till buskar ståtar nog vingbenveden med det allra mest imponerande bladverket under hösten, då löven ändrar färg från mörkgrönt till lysande karminrött. Ett extra plus är de vackra, hängande fruktkapslarna, som ser ut som små lyktor i cerise och brandgult.
Det finns även en del buskar, där inte enbart bladen är det spektakulära. Den ryska kornellen får en fin purpurröd höstfärg men bjuder även på klart lysande bark i korallrött på de unga skotten, året runt.
Vingbenveden har de mest intensivt lysande höstlöv man kan tänka sig. Kombinationen med gulnande gräs i bakgrunden är fin.Karin Wildheim
Urtidsväxter med färg
Ett växtslag man kanske inte tänker på i förstone när det kommer till vackra höstfärger är ormbunkarna. Det bör man göra! Safsa och örnbräken har exempelvis härliga höstfärger i gult och brunt.
Har man en rabatt med surjordsväxter gör den sig ofta extra fint under hösten. Koreansk azalea bjuder på röda eller rödgula höstfärger innan den släpper de läderartade bladen och ljungen är ju en klassisk höstväxt.
De japanska lönnarna bjuder på en enorm färgprakt under hösten.Karin WildheimBåde färg och form gör den japanska lönnens blad intressanta.Karin Wildheim
Sen blomprakt
Lätt att glömma är också perenner med sen blomning. Dahlior och sommarblommor ger upp vid första nattfrosten men det finns tåligare blommor för den som satsar på en lång säsong. Höstaster är en perenn som blommar sent, liksom kinesisk kärleksört och kransveronika.
Solfjäderslönnen Acer japonicum ’Aconitifolium’ ser ut att brinna i häftigt orangerött när kylan berövar bladen klorofyllet.Karin Wildheim
Och vad är vackrare än rosor i november? En syn man åtminstone kan njuta av i skyddade lägen i de södra delarna av landet. Tänk bara på att det bör vara en remonterande sort. Gammaldags, engångsblommande rosor ger allt under några veckor runt midsommar. Sedan är deras tid förbi.
Kermesbär är en stor, kraftigväxande och spektakulär perenn. Bladverket får röd höstfärg men innan dess står de giftiga bären för färgprakten när de går från grönt via rosa till nästan svart.Karin WildheimSurjordsväxter, från lövfällande rododendronsorter till blåbär, bjuder ofta på fina höstfärger.Karin Wildheim
Lämna fröställningar
När blomningen till sist är över är det bra att inte klippa bort fröställningarna utan låta dem stå kvar till vårstädningen i trädgården. Dels är det, återigen, bra för fågellivet men ofta blir fröställningarna även ett vackert inslag under höst och vinter.
Det gäller både perenner som astilbe, röllika, temynta och tistlar av olika slag men även en del buskar. Blomklasarna hos olika hortensior sitter till exempel kvar som milt beigebruna och prasslande klasar en lång tid efter att blomfärgen har tonat bort. De funkar till och med att ta in som snittblommor till höstliga och vintriga arrangemang. Även kvarhängande bär och frukter lyser upp hösten.
Fröställningar i olika former ger något att titta på när blomningen är över. Perennen lejonsvans blommar i flera våningar på varje stängel och fröställningarna blir därefter.Karin Wildheim
Grönt är skönt
Vintergröna och städsegröna växter förknippar man främst med just vintern men i höstträdgården har de en annan funktion. Där lugnar de ner och bildar en bakgrund till allt det färggranna, som annars lätt kan bli till ett grötigt gytter. Smyg in dem mellan de färgsprakande primadonnorna eller sätt en häck som fond i bakgrunden.
Som ett utropstecken sträcker sig ginkgon, även kallad kinesiskt tempelträd, mot himlen.Karin WildheimRegnbågsbräken bjuder, med mörka bladnerver och blad i skiftande toner, på färgprakt hela säsongen. En del andra ormbunkar står gröna om sommaren men skiftar till mustigt gult och brunt på hösten.Karin Wildheim
Många barrväxter har den fördelen att de kan leva i hela vårt avlånga land, framför allt gäller det olika sorters tallar och granar men även lärken. Dock är lärken inte vintergrön utan fäller barren, som dessförinnan får en fin mässingston.
