Hundtandslilja – här trivs den och så lyckas du!
Hundtandsliljan, Erythronium, är kanske den minst kända av de vårlökar som lyser upp våra trädgårdar i april och maj. Alla känner ju igen krokus, blåstjärna och pärlhyacint men hundtandsliljan för en mer anonym tillvaro. Det är dags att ändra på det.
Namnet är inte vidare vackert – troligen anspelar den på lökens avlånga form – desto sötare är den anspråkslösa blomman. Precis som blåstjärnan sprider sig hundtandsliljorna gärna och bildar stora mattor om man låter dem vara ifred och inte är för ivrig med att få fram gräsklipparen efter blomningen.
Så lyckas du med hundtandslilja
Plantera ganska djupt – Lökarna planteras i små grupper, tio centimeter djupt, på sensommar eller tidig höst i en fuktighetshållande men väldränerad jord. Blanda gärna in mull och torv. Lövkompost i planteringsgropen är extra bra. Låt inte lökarna bli liggande och torka ut, utan sätt dem direkt efter köp.
Stör ej! – Hundtandsliljor trivs bäst om de får vara ifred, men efter sex år eller längre på samma växtplats kan man dela på bestånden.
Sprids med frö eller utlöpare – Rena arter kan fröförökas och det finns sådana som självsår sig spont- ant och rikligt. Andra arter sprider sig bättre med utlöpare från lökarna.
Trivs bra i kruka – Det går fint att plantera hundtandsliljor i kruka för att exempelvis pryda entrétrappan under våren. Krukan får sedan stå ute fram till december innan den tas in för att placeras på en sval plats. När växten ånyo tittar upp frampå vårkanten flyttar man krukan till ett ljusare och varmare ställe.
Här mår hundtandsliljan som bäst
Bäst trivs de i halvskugga och med lövkompost att växa i. Det betyder att en gles lund eller häck i kanten av trädgården är en perfekt miljö för hundtandsliljan. Där får den rikligt med ljus under blomningen men slipper de brännande och uttorkande strålarna från högsommarsolen.
Hundtandsliljan funkar också fint i en gles gräsmatta eller ett skuggigt stenparti. Det skvallrar om att den i vilt tillstånd ofta återfinns på ängar och sluttningar i bergstrakter som Alperna och Klippiga bergen samt i Sibirien, Kazakstan, Mongoliet och delar av Kina.
Arter & sorter av hundtandslilja
Det finns 22 arter i släktet. Den som har odlats längst i Norden, sedan 1600-talet, heter kort och gott hundtandslilja, Erythronium dens-canis.
Vanligtvis är blommorna skära eller rödlila men det finns många namnsorter, som den vita ’Snowflake’ med dragning åt rosa och ’Charmer’ som har en lavendelfärgad ton, den rosablommande ’Old Aberdeen’ och den ljust purpurfärgade ’Frans Hals’ för att ta några exempel.
- Sibirisk hundtandslilja, Erythronium sibiricum, blommar i rosa eller gredelint men det finns även en vit sort/under- art, ’Altai Snow’.
- Vit hundtandslilja, Erythronium oregonum, har en vit eller gräddvit blomma med gul eller rosa bas och vackert fläckmönstrade blad.
- Svartögd hundtandslilja, Erythronium hendersonii, bär rosavioletta blommor på rödaktiga stänglar. Blommorna är färgstarkast i spetsarna och, framför allt, vid basen.
- Gul hundtandslilja, Erythronium tuolumnense, är en kraftfull art, med blommor i klargult med gröna nerver.
- Bronsfärgad hundtandslilja, Erythronium americanum, blommar med kalkar, som är gula inuti och ofta purpurröda på utsidan. Blommorna blir få men den sprider sig gärna med hjälp av utlöpare.
Påminner om tulpaner
Utseendemässigt skulle man kunna likna hundtandsliljorna vid gracila ballerinor med böj på nacken. Blommorna ser nästan ut att sväva fritt någon decimeter över marken på sina långa, sirliga stänglar.
Hundtandsliljorna påminner något om tulpaner men i en mindre robust och kaxig version. Särskilt de krispiga bladen är tulpanaktiga och därtill ofta fläckiga. Så anses de två också vara ganska nära besläktade. Hundtandsliljan utmärks dock av sina långa ståndare, lika framträdande som de bakåtböjda kalkbladen. Just blommorna får nog sägas vara mer lika cyklamen än tulpaner.
Extra roligt med hundtandsliljan är alla färger som finns att välja på när man köper lökar. Paletten bjuder på vita, gula, violetta, skära och purpurfärgade blommor hos de olika arterna och sorterna. Även ståndarna serverar ett rikt färgspel med knappar i gräddvitt eller klargult, kastanjerött eller lavendelblått.
Som om inte detta vore nog har hundtandsliljan också egenskapen att klara många minusgrader. Att kvicksilvret visar minus 25 är inget som knäcker den lilla löken så länge jorden är väldränerad och gärna även torv- och mullrik. 2
I fint sällskap
Hundtandsliljan passar bra att samplantera med till exempel nunneört, hasselört, trebland och kaukasisk förgätmigej.