Ormbunkar ger trädgården själ – här är tipsen som får dem att trivas

Så gör du egen växtnäring - av matavfall

Vår planets uråldriga ormbunkar ångar av mystik. Kanske är det ormbunkarnas mer än 350 miljoner år långa existens på jorden som ger upphov till denna magiska aura.

Förökningsmetoden med sporer var också länge ett olöst mysterium. Sporgömmena på bladens undersida är den enda ledtråden som ges. Mysteriet löstes först under 1800-talets senare hälft av en tysk botanist utrustad med ett modernt mikroskop.

Redan på medeltiden planterade man träjon vid husknuten som skydd mot häxor och troll, och i kryddträdgårdarna odlades ormbunkar för att hålla onda andar på avstånd.

Men det var i England på mitten av 1800-talet som man på allvar började odla ormbunkar som prydnadsväxter i trädgårdar och parker. Engelsmännen blev helt besatta av att samla och odla inhemska arter, vilket ledde till att de vilda bestånden av ormbunkar höll på att utrotas.

Även i Sverige märktes detta nya växtintresse. I Alnarps växtkatalog från slutet av 1800-talet får ormbunkarna en egen rubrik och år 1896 finns hela 72 arter till försäljning i katalogen. Ett 10-tal år senare fanns bara fyra sorter med, och efter första världskriget hade nästan all kunskap om odling av ormbunkar gått förlorad.

Ormbunkar som binder samman och lyfter rabatterna

Fram till ganska nyligen har ormbunken levt ett tillbakadraget liv i de skuggigaste hörnen av trädgården – men nu ökar intresset igen.

Det finns en ormbunke för varje plats, variationerna i form och storlek är enorma. Finns det bara lite fukt i jorden kan många sorter klara sig bra även i solljus. I naturträdgården, i woodlandet eller runt dammen har ormbunken en självklar plats.

Lättfixad krans

Klä en krans med ormbunksblad att dekorera dörren eller uteplatsen med.

Gör så här:

• Forma grov ståltråd till en ring. Lägg ormbunksbladen omlott och surra fast efterhand med mjuk ståltråd.
• Fortsätt tills du tycker kransen är lagom tjock. Knyt fast ett snöre för upphängning.

Med sitt kraftiga växtsätt och förmåga att skapa sammanhängande gröna ytor kan den binda samman olika typer av planteringar och skapa en vacker övergång mellan exempelvis blomsterrabatter och en träd/buskplantering.

Men det finns fler anledningar att lyfta fram ormbunkarna och ge dem större utrymme. Tillsammans med blommor och andra bladväxter skapar de ett spännande formspråk i trädgården. Och inte minst är det givande att kombinera olika ormbunkar i rabatterna.

Prova gärna att plantera regnbågsbräken, en silvergrå bunke med rödlila bladstjälkar, ihop med blodbräken vars vackra höstgula färg så småningom övergår till grönt.

Välj rätt ormbunke för varje läge

Skyddat, ljust skuggigt och fuktig jord

• Blodbräken, Dryopteris erythrosora. En av de mest odlade asiatiska Dryopteris-arterna, från Japan, Kina och Taiwan. De unga bladen är blanka och skiftar i en kopparröd färg som senare på säsongen övergår till en mörkgrön nyans. Vintergrön. Härdig till minst mellansverige. Vintertäck gärna. Höjd 30–60 cm. Härdighet C.
• Hjorttunga, Asplenium scolopendrium. Bladen är hela och spjutlika. Färgen kan skifta mellan blankt klargrön, gulgrön eller mellangrön. Har lite ovanligt avlånga sporsamlingar. Detta är en riktig skuggälskare. Höjd 15–50 cm. Härdighet C.
• Kambräken, Blechnum spicant. Ovanlig art som förekommer vildväxande i västra Sverige och i Skåne. Lättodlad i trädgården. Bladen är enkelt parflikiga, mörkgröna och glänsande. Skiljer sig till utseendet från andra ormbunkar. Vintergröna blad. Höjd: 30–50 cm. Härdighet C.
• Raggträjon, Dryopteris affinis. En tålig och mycket stilig ormbunke som passar både som solitär och i grupp. Raggträjon har breda mörkgröna blad med ett ovanligt vackert regelbundet växtsätt. Vintergrön. Trivs från öppen skugga till sol. Höjd 100–150 cm. Härdighet C.
• Regnbågsbräken, Athyrium niponicum. Kommer ursprungligen kommer från östra Asien med blad som går i silvergrönt och purpurrött kulörer. Finns i flera mycket dekorativa varianter. Bladen är dubbelt till trippelt parflikiga. Lätt att odla och sprider sig villigt. Höjd 20–50 cm. Härdighet C.
• Strutbräken, Matteuccia struthiopteris. Växer på ett karakteristiskt strutformat sätt. Vackra parflikiga blad som saknar sporer. I mitten av struten växer ett sporblad upp separat. Föredrar öppen skugga på fuktig näringsrik mark. Höjd 100 cm. Härdighet C.

Ormbunkar för blöta lägen

• Kronsafsa, Osmunda claytoniana. Kallas interrupted fern på engelska eftersom det saknas blad på mitten av stjälken. Enormt vacker när den slår ut på våren med sina ”genomskinliga” blad. Trivs i fuktigt–blött läge, Höjd 60–100 cm. Härdighet C.
• Safsa, Osmunda regalis. Kallas även kungsbräken. Vid svarta havet finns exemplar som beräknas vara bortåt 800 år gamla. Den övre delen av bladen är sporbärande och liknar en tofs. Blir vackert röda på hösten. Trivs bäst i torvjord och behöver rik vattentillgång intill damm eller bli regelbundet vattnad. Skugga till halvskugga. Höjd 150–200 cm. Härdighet C.

Soliga och fuktiga lägen

• Frilandsadiantum, Adiantum pedatum. Ursprungligen från Japan och Nordamerika, ända upp till Alaska. En mycket elegant, grafisk och skir ormbunke med solfjäderformade blad som är betydligt tåligare än den ser ut att vara. På våren är den vackert röd när den rullar ut sig. Trivs i halvskugga till sol. Höjd 40–60 cm. Härdighet B.
• Majbräken, Athyrium filix-femina. En av de mest använda ormbunkarna i trädgårdssammanhang. Gillar näringsrik jord och tål både lera och dåligt dränerad jord. Bildar en kraftig tuva med eleganta, fjäderaktiga blad. Skugga–sol. Höjd 50–120 cm. Härdighet A.
• Stensöta, Polypodium vulgare. Blanka enkelt parflikiga blad som kan rulla ihop och torka in om sommaren för att rullas ut igen vid fuktigare väderlek. Oftast vintergrön. Sötaktig jordstam som går att tugga på. Klarar både torra och fuktiga platser. Höjd 15–30 cm. Härdighet B.

Inte bara släkt

Ormbunkar är en grupp växter som innehåller flera olika släkten:

• Krusbräken, Cryptogramma
• Lundbräken, Dryopteris
• Majbräken, Athyrium
• Safsor, Osmunda
• Stensöta, Polypodium
• Strutbräken, Matteuccia
• Svartbräken, Asplenium
• Örnbräken, Pteridium

Det gemensamma för dessa släkten är att de förökar sig med sporer och att de till skillnad från mossor har kärlsträngar som transporterar vatten i växten.

De flesta av världens 12 000 ormbunkar lever i tropikerna i ett varmt, fuktigt klimat. Många av dessa är epifyter som växer på andra växter. Antalet arter minskar snabbt ju längre från ekvatorn man kommer.

I Sverige har vi ca 40 inhemska arter.