Susanne förverkligade sin dröm vid 53 – förvandlade gården till känt turistmål

Karl Fredrik om trendande trädgårdsblommor

Att kliva in genom grinden till Nebulosa gård är som att kliva in i en egen liten värld av fruktträd, blommor och buskar. Ljudet av fågelkvitter, porlande vatten och ett svagt sus från vinden blandas med sorl från besökarna. I trädgården finns tolv unika ”rum” och gott om plats för gäster att slå sig ner med en kopp kaffe eller te.

– När jag skapade trädgården och de olika rummen ville jag att besökarna skulle komma hit och ställa sig frågan ”var vill jag sitta just i dag?”, berättar Susanne.

På grusvägen som leder ner till kafét stannar hon till vid olika fruktträd och buskar och berättar med inlevelse och glöd om gården och den kärlek som familjen känner för platsen. Just denna dag är hennes son med familj på besök, och barnbarnet Joni vill gärna vara med när farmor jobbar.

I tolv år har Susanne och hennes man Lennart bott på Nebulosa gård. När de köpte den var den just bara en gård, utan blommor, träd och buskar. Men med Susannes kreativitet och drivkraft har paret nu förvandlat platsen till ett populärt besöksmål – för den som söker inspiration eller bara vill göra en trevlig dagsutflykt.

– Många som kommer hit vill få idéer till sina egna trädgårdar. Andra vill sitta och njuta av fika med en bra bok eller drömma sig bort i egna tankar, säger Susanne och hälsar på några av besökarna.

Doften av blommor blandas med en svag doft av gräs. I kafét, som ligger i en ombyggd del av ladugården, är förberedelserna i full gång. På menyn finns matiga mackor, sallader och olika sorters fikabröd och som ”dagens” serveras en mustig linssoppa med hembakt bröd.

Susanne har själv drivit kafét sedan starten, men i år har hon arrenderat ut det för att hinna med sitt eget skapande och alla kunder.

I en stor lada intill finns en butik där hon säljer egna alster tillsammans med renoverade möbler, prydnadssaker, samt inredning för inom- och utomhusmiljö.

Susannes kreativitet genomsyrar hela gården, vart man än tittar så finns det något hon har skapat. Hennes mest kända alster, skulpturerna av ståltråd, finns fortfarande att köpa, men på senare tid har hon dragit ner på tillverkningen.

Tiden räcker inte riktigt till och dessutom är det tufft för händerna att jobba med ståltråd. Men på frågan hur hon orkar kommer svaret direkt:

– Om jag inte skulle kunna skapa skulle en del av mig dö. Jag måste får vara kreativ, det är en så stor del av mitt liv. Och i dag lever jag verkligen min dröm!

Att Nebulosa gård skulle bli så stort, och dessutom ett turistmål, hade Susanne inte förväntat sig. Men verksamheten har utvecklats för varje år som gått – och plötsligt var det bara så.

Behövde mer plats

För tolv år sedan såg dock livet lite annorlunda ut. Susanne, Lennart och barnen bodde då i lägenhet och Susanne hade precis skolat om sig till trädgårdsdesigner.

Hon hjälpte privatpersoner och företag med design och skötsel av trädgårdar och kände att hon behövde större plats för jordsäckar, plantor och allt hon använde sig av i jobbet.

– Vi växte ur lägenheten och vår lilla gräsplätt kan man säga.

För att Susanne skulle kunna utveckla sin verksamhet och få företaget att växa behövde hon större ytor.

Då satte sig Lennart ned och började leta efter gårdar inom en radie på två och en halv mil. Ett krav var att sonen skulle kunna ta bussen till och från skolan han då gick på.

När gården strax norr om Sundsvall dök upp bestämde de sig för att åka och titta, förutsättningslöst. Den hade alltid varit en plats som samlat och förenat människor i staden, och ägaren såg gärna att platsen fortsatte att vara en samlingspunkt.

När de kom dit kände både Susanne och Lennart direkt att gården var deras plats på jorden.

– När jag klev in genom dörren var det som att omfamnas av en stor och varm kram – även om det inte fanns någon där i hallen som gav den till mig. Jag kände i mitt hjärta att ”det här är gården vi ska köpa”, berättar Susanne.

Att gården låg nära en väg med ganska mycket trafik såg de inte som ett hinder.

– Det händer något med en när man kommer in på gården och stänger grinden, man kopplar bort allt annat och känner bara en stor harmoni, säger Susanne.

Brinner för återbruk

För att skapa en mysig och familjär känsla för gårdens minsta besökare har de köpt höns som under sommaren ger ägg som används för att ­baka.

Redan som ung hade Susanne en dröm om en egen gård, en plats där hon kunde få dela med sig av sitt skapande och inspirera andra till att hitta kreativiteten inom sig.

– Jag är så glad för våra besökare, de ger mig glädje och ork att fortsätta utveckla verksamheten.

När Susanne var liten hälsade hon ofta på sin mormor och morfar där det bakades en hel del. Där fick hon också lära sig att odla grönsaker och blommor.

Hon minns även alla timmar hon tillbringade med sin pappa i den lilla snickarverkstaden som familjen hade hemma. Där fick hon lära sig att ta tillvara på det som fanns och bygga om möbler.

I dag brinner hon för återbruk och har varken problem med att rikta om spik och brädor som sitter lite snett, eller att slipa och måla om möbler.

– Drömmen att skapa något eget har alltid funnits inom mig. Jag var dock 53 år när jag började förverkliga min dröm, så man kan säga att jag är ett levande bevis på att det aldrig är för sent!

Familjen har lagt ner många timmar och kronor på gården, allt för att kunna skapa den oas de drömt om. Men hur många arbetstimmarna än är har Susanne aldrig ångrat sig.

– Gården är vår livsstil, säger hon och återkommer till att hon skulle dö inombords om hon inte fick skapa och vara kreativ.

Knepet Susanne har, om tröttheten i kroppen gör sig påmind, är att gå ut till familjens spa-bad. När de ömmande musklerna får massage av vattnet och Susanne njuter av den vackra utsikten, sjunker axlarna och tröttheten försvinner.

Varsam renovering

Förutom kafé, trädgård och butik har de också ett en stor samlingsyta med ett växthus, där det under året arrangeras kickoffer och andra aktiviteter. Det finns också en bagar­stuga på gården, som paret renoverat med en stor dos kärlek och ­varsamhet.

– Den är från 1800-talet, liksom huset som byggdes 1833. Det har vi tagit hänsyn till när vi har renoverat, det ska kännas tidstypiskt.

Utöver Susannes och Lennarts bodel finns en lägenhet de kan hyra ut, nu när barnen har flyttat ut och lever sina egna liv.

Susanne återkommer ofta till att Lennart har betytt, och hjälpt till, mycket under årens lopp. Utan honom skulle gården inte vara den plats den är i dag. Paret gifte sig också på Nebulosa gård och nu har även deras barnbarn döpts där.

– Vi har en doplund och det är många som vill döpa sina barn här. Då ordnar vi med dopfika och gästerna kan sitta i vårt kafé eller på våra uteplatser, säger Susanne.

Bo kvar på gården kommer de att göra så länge de orkar och får vara friska.

– Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte vågade följa min dröm, hela vägen ut, säger hon.