Karl Fredrik på Österlen: Så fick gården namnet Eklaholm

Karl Fredrik på Österlen visar Karl Fredriks liv på Eklaholm.

Under morgonens inspektionsrond kan det vara läge att plocka blommor till de dagliga blomsterarrangemangen. Så här ymnig blir buketten med akleja, bukettspirea och viburnum, snöllbollsbuske.

Foto: Erik Karlsson
Karl Fredrik och gården Eklaholm blir tv-kändisar i TV4:s Karl Fredrik på Österlen. Men hur såg hela vägen till gården ut? Och var kom namnet ifrån?

Den blåvitrutiga morgonrocken har blivit hans signum – i alla fall fram till klockan tio på förmiddagen, då Karl Fredrik Gustafsson öppnar försäljningen och kunderna strömmar till Eklaholm.

– Det har bara blivit så, säger han. Jag går upp vid halvsjutiden, sveper morgonrocken om mig, trär fötterna i tofflorna och går runt bland växterna med en kopp kaffe i handen. Det är min stund på dagen och den är absolut nödvändig. För sen har jag fullt upp.

Karl Fredrik flyttade till Österlen

Sedan Karl Fredrik och Petter flyttade till Österlen för fyra år sedan har mycket hänt på den kringbyggda gården i skånska Hagestad. Den gamla gödselstacksplatsen har förvandlats till en solmättad innergård där vita murar möter upp de vitrappade stallbyggnaderna. Här växer citronträd och mandelträd i stora lerkrukor, här står flak med basilika, rosmarin och timjan. Ur ett litet vitemaljerat badkar från förra seklet höjer sig blåvioletta gräslöksblommor på långa stjälkar.

– Vi kan kosta på oss lite Medelhavskänsla här på sydkusten. Men det är klart att citronträden och andra känsliga växter måste skyddas under vintern.

Ett stileben som gjorts av Karl Fredrik på Eklaholm

Stilleben à la Karl Fredrik, som dukat upp lite smått och gott vid norra tomtgänsen. ”Så här kan vi ibland sitta om kvällarna och äta middag om vädret är fint, men det här är mer en provkarta på vad som finns i butiken”. Den stora grönglaserade lerkrukan i antik stil är beställd och tillverkad utanför Marrakesh i Marocko. ”Leran bränns under den glödheta sanden enligt gammalt manér. Vi beställer mycket därifrån.” Gjutjärnsurnorna är köpta i Valencia och brödspaden är antik. ”Gamla konserveringsglas och inläggningsburkar kommer alltid väl till pass. Den stora bordsskivan är en gammal dörr som lagts på ett nytillverkat järnunderrede och det lilla gjutjärnsbordet är en antikvitet från Frankrike. Jag gillar återbruk och att blanda gammalt och nytt.” Katten Jan Conny, kallad JC, håller allt under uppsikt. Foto: Erik Karlsson

Karl Fredrik kom från Närke till Skåne när han skulle utbilda sig till landskapsarkitekt vid Alnarp utanför Lund.

– Det blev fem terminer, sen hann jag inte med riktigt. Jag fick för mycket annat att göra, skrattar han.

Karl Fredriks affärsidé: Sålde blomsterkransar

Att Karl Fredrik har både affärsbegåvning och flinka fingrar visade sig redan när han som femtonåring band kransar som han sålde med god avans – inte bara till privatpersoner utan också till affärsidkare. Blommorna hade han plockat runt familjens gård i Närkes Kil. Han tog ”av det som fanns och som passade ihop”.

– Grönska och växtlighet har alltid funnits med som en naturlig del i mitt liv. Farmor och farfar var självförsörjande på grönsaker och när jag hälsade på dem om somrarna gick vi ut i grönsakslandet och hämtade in vad som behövdes för dagen. Det där morgonfuktiga gräset, den friska luften och alla dofter som blandades bär jag fortfarande med mig och det har säkert betytt mycket för min yrkesinriktning.

Karl Fredrik på sin gård Eklaholm som ligger på Österlen.

”Det första året hade jag bara öppet under sommarmånaderna för att se hur det gick”, säger Karl Fredrik. ”Nu brukar jag hävda att jag sommarjobbar året runt, för det är så det känns. Ett härligt jobb!” I det stora utbudet finns även vitmålade blompiedestaler och glaserade skålar. Foto: Erik Karlsson

Floristutbildningen i Västerås klarades av med glans och under en sejour i Norge hann Karl Fredrik med att leverera blomsteruppsättningar till såväl kungahuset som till hotellmiljardären Petter Stordalen.

Han jobbar snabbt och effektivt och vet precis vad som ska finnas i buketten.

– Man måste vara snabb när man arbetar med färskvaror. Ju förr växterna kommer i vatten desto bättre.

Stora blombuketter finns överallt i bostaden – utom i matsalen, där det jättelika ekbordet för tillfället är belamrat med gamla mässingsljusstakar.

– Jag har köpt dem på vinst och förlust av en samlare och har just packat upp dem. De passar perfekt i butikens inredningsdel. Men några behåller vi förstås själva. I ett hem ska det finnas ljusstakar lite överallt.

Karl Fredriks sambo Petter såg Eklaholm först

På tal om hem; hur kom Eklaholm in i bilden?

– Jo, vi letade efter sommarställe, Petter och jag. Petter åkte hit först och tittade, men trodde inte att jag var intresserad. Här var alldeles för mycket att göra. Huset var avstyckat och hade stått i tomt i många år. Ägaren bodde på annat håll. Och visst; det handlade om kostsamma renoveringar över hela skalan.

Men när Karl Fredrik fick se ritningarna blev han eld och lågor.

– Jag är intresserad av trädgårdsdesign och har arbetat en del med trädgårdsprojekteringar, så jag såg potentialen. Här kunde vi få två väl tilltagna innergårdar, ett stort boningshus och massor av utrymmen för odling och affärsverksamhet.

Visst krävdes det insatser.

– Men ingen av oss har tummen mitt i näven, säger Karl Fredrik. Så det var bara att sätta i gång! Det är härligt att hugga i! Medan Petter gick lös i boningshuset och rev ner gamla fuktskadade tapeter, röjde jag upp utomhus och rengjorde alla kringbyggnader både invändigt och utvändigt. Ibland påminde renoveringsarbetet om en kinesisk ask; ju djupare vi grävde desto fler överraskningar kom i dagen!

Renoverade Eklaholm på egen hand

Som när Karl Fredrik tog sig an gödselplatsen och den visade sig ha en cementerad plattform som blev det perfekta underlaget för en innergård. Och när Petter rev ner tapeterna, blottlades de ursprungliga väggmålningarna, olika färger i olika rum med schablonmålade dekorfriser under taket.

Till och med namnet Eklaholm var höljt i dunkel.

– Det var inte förrän vi läste gamla köpekontrakt och överlåtelsehandlingar som vi förstod att gården en gång i tiden hade kallats Eklaholm. Det var helt underbart! Namnet gick rakt in i hjärtat på oss!

Karl Fredrik på Eklaholm: ”Långt ifrån färdiga”

Gården har anor tillbaka till 1600-talet, men det finns inget bevarat från den tiden. Det nuvarande boningshuset byggdes under tidigt 1900-tal och moderniserades under trettio/fyrtiotalet, när ledningar för el och vatten drogs in. Då försågs också rummen med tapeterna som Petter rev ner.

När jag var arton år startade jag ett handelsbolag i Örebro med en god vän

– Vi är långt ifrån färdiga. Här återstår en hel del arbete, både inredningsmässigt och byggmässigt. Men huvuddragen har vi klara och allting fungerar.

På bara ett par år har verksamheten växt lavinartat och varumärket Karl Fredrik på Eklaholm har blivit ett begrepp. Det innehåller nu också specialevenemang året om och guidade trädgårdsresor.

”Vi tänkte lekfull elegans, när vi inredde förmaket”, säger Karl Fredrik. Inredningens clou är den uppstoppade påfågeln och det stiliga bordet med pelarben, inhandlat på auktion. Det lilla vita bordet i gustaviansk stil kommer från blomsterkungen Tage Andersen och ljuskronan från tidigt 1900-tal är köpt i en antikhandel i Stockholm.

Sällskapsrummet är sparsamt möblerat med bekväm Chesterfieldgrupp runt samtida soffbord; allt från 1900-talets andra del. Bordet är katten Leopolds favoritplats. Här han fin utsikt över de andra rummen. I fonden står ett av Karl Fredriks senaste fynd, en keramikpiedestal från Rörstrand.

Tjeckiska matservisen Carlsbad med gulddekor från första delen av 1900-talet med något senare remmare i rökblått glas. Mässingsbesticken med svarta skaft är nytillverkade i Sydeuropa. ”De tillhör mina favoriter. De är trevliga att se på och behagliga att äta med”.

Det stora matsalsbordet är belamrat med nyuppackade mässingsljusstakar som Karl Fredrik köpt av en samlare. ”Antika, inredarvänliga och användbara”, är hans kommentar. ”Jag ska sortera dem närmare när jag får tid”.

Kaffebrickan står dukad i biblioteket med mässingskakfat från första delen av 1900-talet och en bladmönstrad kaffeservis från 1950–60-tal. Servisen är stämplad Bavaria Winterling, en bayersk porslinsfabrik som startade 1954 och lades ner 1995. Gräddkannan av äldre datum är enbart stämplad Bavaria, det latinska namnet för Bayern, men utan fabriksnamn.

Rumssvit från matsalen till biblioteken i fonden. De rottingklädda stolarna i barockstil är tillverkade under tidigt 1900-tal och kommer från en gård i närheten. ”Jag vurmar för stilmöblerna från förra och förrförra seklet”, säger Karl Fredrik. ”De är som regel av hög kvalitet i hantverksmässigt utförande och till låga priser”. Mot väggen i sällskapsrummet lutar en inramad gobeläng, ett av Karl Fredriks samlarområden. Ljuskronan är från 1930–40-tal.

Så här såg det ut när Petter rivit ner tapeterna från trettiotalet. I samtliga rum på nedre botten hade väggarna målats i olika färger under tidigt 1900-tal. Det blå rummet har prickiga väggar och schablonmålad fris i klockren jugend.

I gjutjärnsurnan på den engelska sandstenspelaren har Karl Fredrik planterat en japansk kottepalm som står fint mot magasinets tegelvägg. Innanför de brunmålade portarna förbereds en förlängning av butiken med textilier, vintagemöbler och inredningsdetaljer i industriell stil.

Här låg gödselstacken en gång i tiden. Nu har platsen förvandlats till en ljuvlig innergård med clematis slingrande runt voljären, som vi inte ser så mycket av på bild. Det lilla barnbadkaret med gräslöksblommor har en gång tillhört ett franskt sjukhus och är jämngammal med den klassiska trädgårdssoffan. Båda är från 1900-talets förra del.

”Jag tycker om allt vi har åstadkommit här på Eklaholm”, säger Karl Fredrik. ”Men mest nöjd är jag med murar och grindar. De skapar härlig rumskänsla och ger en vision av Medelhavet!” Den vackra järngrinden, som leder ut till stora vägen, har ursprungligen tillhört en läkarvilla i Indien.

– När jag var arton år startade jag ett handelsbolag i Örebro med en god vän, berättar Karl Fredrik. Vi kallade det Himlagård och sålde växter, örter, lampor, inredningsdetaljer och trädgårdsmöbler. Allt var handplockat och vi hade lagt ner alla våra drömmar och vår energi för att få allt så bra som möjligt. Men det blev inte som vi hade tänkt. Kanske var vi för tidigt ute. Så här i efterhand känns det som om Himlagård var fröet till Eklaholm; det var här idén fick slå ut i blom och bära frukt!

Läs också: John Taylors tips på plantskolan: Från budget till lyx

Mer nöjesinnehåll hos allas.se: