Kishti Tomita fick aldrig några barn: "Var jobbigt"

Röstcoachen och jurymedlemmen i Idol Kishti Tomita talar ut om barnlösheten

Foto: Frida Funemyr

Kishti Tomita har varit gift fyra gånger och drömde länge om ett barn. Sorgen och saknaden har varit smärtsam och intensiv. Och först nu har Kishti gett upp tanken på att bli mamma.

När Kishti Tomita gjorde entréi Idol första gången 2004 skapade hon stora rubriker. Många hade åsikter om den lite udda fågeln i juryn, och medierna gick ganska hårt ut mot röstcoachen.

– Jag kan tycka att nu när jag är tillbaka råder en skönare och lite snällare stämning inom journalistkåren. Jag tror att de lämnat den råare jargongen bakom sig, menar Kishti , 54, som är van att bli dömd och hackad på av andra. Det har hon upplevt sedan hon var liten.

Se också: 9 powerkvinnor vi minns från Idol

3:02

Efter reklamen: 9 powerkvinnor vi minns från Idol

(3:02)

Blev mobbad dagligen

– Jag har väl alltid varit annorlunda och blev dagligen mobbad för det ena eller andra i skolan. Jag stack ut och när jag växte upp var det ovanligt att tjejer syntes och hördes. Jag var fräknig, liten, glad och sprallig. Dessutom var jag lite lillgammal. Mobbningen var normalt för mig och blev chockad de få gånger jag faktiskt blev inkluderad, menar Kishti som trots allt bar på en ovanligt stark mental styrka.

– Det var väl det som gjorde att jag överlevde, styrkan ihop med min familj. Mina föräldrar och min syster fanns alltid där och kanske var vi alla rätt annorlunda och kunde förstå varandra på något vis. Lite nördiga sådär. Men självklart var det jättetufft för mamma att se sin dotter bli så illa behandlad. Många gånger frågade jag mig varför jag inte var som alla andra. Jag kände en djup sorg.

Test: Vem är du i Idol-juryn?

Kishti bodde i USA

När Kishti var i 20-årsåldern nådde misären sin kulmen.

– Jag letade, precis som andra tonåringar, efter min tillhörighet. Jag började dejta och söka efter min vuxenidentitet. Det var en knepig tid och jag ville inte längre leva. Det som blev min stora räddning var teatern. Där kände jag att alla var lite annorlunda och fann en trygghet i det.

Kishti bodde sedan i USA några år och under perioden där stärktes hennes trygghetskänsla ännu mer.

– I USA fick jag känna mig riktigt svensk, vilket gav mig en tillhörighet. Andra som åker till USA klagar på Sverige, men när jag kom hem därifrån kände jag det motsatta. Tiden där gav mig insikten att Sverige är min trygghet.

Kishti kan också se att hennes familj gjort vad de kunnat för henne.

– De har alltid haft en stor tilltro, beundran och kärlek till mig. Deras kärlek och stöttning väger upp mer än all mobbning.

Bedömer ungdomar i ”Idol”

Kishti ser dock inga likheter mellan hur hon blev utdömd som barn och att hon i dag bedömer ungdomar i ”Idol”.

– Det går inte att jämföra. De som söker till ”Idol” vill ha feedback. Som mobbad har man inte bett om andra människors åsikter. Mobbning handlar om påhopp utan grund. Men visst, jag kan förstå oron över att vi i juryn skulle gå för hårt åt dem som söker. Det är bra att frågan lyfts, men tyvärr har det inte lett någonstans. Den har bara blivit ett slagträ för medierna.

Kishti slåss gärna för de utsatta. Bland annat engagerar hon sig i frågan om övergrepp på barn och allas lika rätt och värde.

– Jag bryr mig om medmänsklighet på djupet och har alltid haft lättare att försvara andra än mig själv, menar Kishti som redan som litet barn bar på en stor portion civilkurage:

– Jag var kanske i 8-årsåldern när jag försökte hjälpa min grannpojke. Vi hade våra sovrum vägg i vägg och jag hörde honom ofta gråta. På den tiden var inte barnmisshandel förbjudet och jag hörde hur hans mamma varje kväll slog honom med ett skärp. En dag hörde jag hur hon slog honom och kände så för pojken. Jag klättrade ut på vår balkong, höll mig i stuprännan och tog mig över till grannens balkong där jag skrek till mamman att sluta slå sin son. I dag fattar jag inte att jag vågade och kan känna hur ont det gjorde i fingrarna när jag klamrade mig fast i teglet, men jag minns att jag verkligen ville ta den där mamman på bar gärning.

Efter det tillfället tystnade pojken. Kishti hörde honom aldrig mer gråta.

– Att höja människors självkänsla och hjälpa dem hitta sin inre, emotionella, andliga kraft är mitt jobb som röstcoach.

Kishti blev jättesjuk

Kishti har under åren efter första tiden som jurymedlem i ”Idol” fortsatt ta emot sångelever. Dessutom har hon bott i Senegal i ett halvår där hon hållit i meditations- och sångresor.

Tystnaden i medierna har varit självvald (Kishti har fått en hel del förfrågningar från olika tv-program) men 2008 hamnade hon i en hälsokris som gjorde att hon inte kunde vara med i allt hon önskade. Mycket som bygger på ohälsa skedde på en och samma gång och vad som är hönan och ägget är inte alltid lätt att veta.

– Jag minns det så väl, det var i november 2008. Jag blev jättesjuk, fick svårt att andas och svimmade när jag böjde mig ner. Jag svettades ut svart sot och hade sår på kroppen. Min tillvaro blev plötsligt väldigt oviss. Jag kände hopplöshet och uppgivenhet. Det är svårt som sjuk och inte minst som kvinna i min ålder att slåss för sig själv inom vården. Det är lätt att allt avskrivs som symtom på klimakteriet och liknande. Många sjuka kvinnor får kämpa i motvind.

Tack och lov hade hon åter sin familj som stöd, men vid ett tillfälle när Kishti mådde som sämst var hennes syster bortrest och hennes mamma var själv sjuk.

Ingen hjälp av sjukvården

– Jag trodde att jag skulle dö, att livet bara rann ur mig där och då. Jag var så skör, och jag tror i dag att det var den här krisen tillsammans med den tuffa tiden i ”Idol” som ledde till att jag också blev utbränd. Inom sjukvården fick jag ingen hjälp alls, men hamnade till slut hos en allergiläkare som hade koll.

Till en början antogs att hon hade astma men allergiläkaren förklarade att hon hade en allergisk chock.

– Jag hade blivit förgiftad av radon och bly och akut förgiftad av min nyinsatta kopparspiral bland annat. Att det var kopparspiralen som ställde till det är ett faktum, och jag ångrar djupt att jag lät mig övertalas att sätta in den.

Har varit gift fyra gånger

En tuff period av återhämtning följde för Kishti som bland annat fick ändra kostvanor och ha koll på pH-värdet i tarmarna för att må bra.

– Jag behövde bygga upp kroppen på nytt för att få krafterna tillbaka, och för att få andas frisk luft sov jag utomhus mellan mars och oktober. Fleece och sovsäck och lamm- fällar gjorde att jag höll värmen.

Kishti har varit gift fyra gånger, men lever nu som singel.

– Jag går inte runt och längtar eller väntar på någon, precis. Det är ju inte som i 30-årsåldern då man får panik om man tänker på att man aldrig ska träffa någon. Det där tillhör ungdomen. Klart jag kommer att träffa någon, eller kanske några. Livet är förhoppningsvis långt, säger Kishti som menar att det som är viktigt hos den kommande partnern är följande:

– Närvaro, generositet, humor, lojalitet, ömhet och gemenskap. Det är viktiga bitar i en relation.

Kishti fick aldrig barn

Kishti blev aldrig mamma, vilket har varit en sorg.

– Det var jobbigt under många år och länge kunde jag inte prata om det. Jag ville göra den här resan på egen hand utan att prata om det med medierna. Men processen har varit svår, kanske är det lättare att erkänna hur svår när man har kommit ur den, när hormonerna har lagt sig lite. Nu är jag på andra sidan, både fysiskt och emotionellt. Men säg inte det till en kvinna som är mitt uppe i det – då känns det som om livet rinner ur en med varje mens. Jag vet det av erfarenhet, säger Kishti som förklarar att det inte handlat om att hon inte kunnat få barn.

Barnlösheten har berott på andra omständigheter.

– Sorgen handlade inte enbart om att jag inte fick ett barn utan om hela grejen, att få vara gravid, föda barn och att vara mamma, pappa, barn. Allt det längtade hela min kropp och själ efter. Det var på gränsen till för sent att adoptera och kanske låter det egoistiskt men jag ville göra och uppleva hela resan som gravid. Men jag har släppt det där alldeles nyligen och nu gått vidare, säger Kishti som nu blivit matte till världens sötaste lilla hund, Lakshmi.

– Jag går aldrig hemifrån utan henne, säger hon och lyfter upp en liten söt, sprattlig parvel ur väskan.

Vill ge ut egen skiva

En ledig dag ligger Kishti och Lakshmi kvar i sängen och kollar komediserier för att sedan träffa vänner eller gå promenader.

Kishti har också gått in i studion för att fortsätta skapandet inom musiken.

– Jag vill ge ut en egen skiva med tolkningar av de låtar jag älskar mest. Jag har gett mig på projektet två gånger tidigare men det har av olika anledningar inte blivit av. Tredje gången gillt!

Trots allt tufft som Kishti gått igenom upplevs hon enormt stark. Hon har lagt de svåra åren bakom sig och ser framåt.

– Även om jag påverkats emotionellt har jag alltid känt ett intellektuellt självförtroende och känt mig självklar i min person. Men det är svårt att se på sig själv utifrån. Jag kommer kanske alltid att känna mig som en udda fågel, men det handlar om en acceptans för sig själv. ”Sådan här är jag, det är den jag är.” Jag har släppt tanken att försöka sätta på mig en för liten eller fel sko. I dag satsar jag en hel del tid och energi på hälsan. Jag försöker äta bra och lägger till exempel hellre pengar på bra mat och välmående framför resor.

Läs också: Kemals kärlekslåt i Idol rör Kishti till tårar

Kishti Tomita faller i tårar efter Kemal Prusevics framträdande.

Kishti Tomita faller i tårar efter Kemal Prusevics framträdande. Bild: TV4

Relaterade artiklar

Nikki Aminis kritik mot TV4 efter coronafallen i Idol

Idol 2020: Så blir den nya säsongen