Postkodmiljonären firar 15 år 2020: ”Är min lilla oas”
Trots många år på tv – varav 15 som programledare för Postkodmiljonären – kan Rickard Sjöberg känna att det är något magisk med en tv-inspelning.
– Det är som att gå genom en portal till en annan värld. Tv-studion är min lilla oas där jag är onåbar för världen. Där kan jag lämna bekymmer och problem utanför när jag har en dålig dag.
Nervös är han inte längre – en kombination av förberedelser och fokus gör att han numera klarar även oväntade vändningar – om något går snett tycker han inte att det är pinsamt, utan bara mänskligt. Han har sitt eget knep för att lugna nervösa tävlanden:
– Jag kör med en attackmetod och frågar ”Är du nervös? Då kommer det att gå käpprätt åt skogen!”. Sedan skrattar vi och jag säger att det kommer att gå bra och då brukar det kännas bättre. Alla är ju nervösa och förr eller senare får alla problem i heta stolen. Även om folk får frågor på sina specialområden kan det stå helt stilla, berättar Rickard.
Se också: Sara blev gravid – då drogs jobberbjudandet tillbaka
Genom åren har han träffat över tusen tävlanden och tolv personer som kammat hem miljonvinsten – och insett att det aldrig går att förutspå hur det ska gå. Det går helt enkelt inte att peka ut en storvinnare.
– Charmen för mig är att det är så oförutsägbart vad som händer med en person i rampljuset. Det är fascinerande att följa den resan, säger Rickard som tack vare programmet själv blivit mer allmänbildad, men han tillstår att all kunskap inte fastnar.
Trivs på jobbet
Såväl mannen som inte kunde räkna ut hur många prickar det finns på en tärning till Jeopardy-mästaren som vågade ställa upp och faktiskt vann en miljon har lämnat oförglömliga minnen. Det har varit många starka känslor i programmen, och det handlar inte bara om glädje.
– Något riktigt vredesutbrott har vi aldrig haft, men tydlig och märkbar besvikelse. Det kan ibland bli lite komiskt. Det bästa är förstås om man kan skratta tillsammans när någon snubblar på mållinjen.
Allt får tv-tittarna inte se. Betänketiden är obegränsad och när en kvinna behövde 36 minuter för att fundera och resonera sig fram till ett svar klipptes det till en kortare version.
Men även om det är både toppar och dalar brukar deltagarna vara överens om att de har haft en trevlig dag och att de känt sig väl omhändertagna. Rickard pratar själv varmt om den gemytliga stämningen i tv-studion och hur bra han trivs med alla medarbetare.
– Min fru säger alltid att jag är så glad när jag har varit på jobbet – och ja, jag trivs väldigt bra, säger Rickard som också brinner för välgörenheten programmet bidrar med.
Om jag själv skulle sitta i heta stolen...
– Då vill jag ha frågor om samhället, sport, geografi, religion och historia – och inga frågor om fysik och kemi, det var mina sämsta ämnen i skolan.
– Något som verkligen gör att jag älskar mitt jobb är Postkodlotteriets koppling till välgörenhet. Tänk att våra lottköpare tillsammans under de senaste 15 åren har bidragit med elva miljarder kronor. På så sätt kan jag och varje lottköpare känna att vi är med på ett litet hörn och gör världen bättre. Det ger mig en dimension i mitt jobb som är få förunnat.
Många år i rutan har inneburit att Rickard är en offentlig person som ofta blir igenkänd.
– Det har jag inga problem med. De allra flesta som kommer och vill prata är trevliga, men det är förstås inte alltid jag har tid och lust att förklara varför någons postnummer inte har vunnit när jag är och handlar mat med barnen.
Drömde inte om tv
Han försöker vara en programledare som är närvarande, lyssnar och skapar bra samtal.
Just att få mer tid till goda samtal hör till det Rickard kan önska sig, men någon egen talkshow står inte på önskelistan.
– Jag fortsätter med Postkodmiljonären och Drömpyramiden. Jag har aldrig varit en person som har planerat så mycket framåt utan lever i nuet och har kul. Jag åker med och det som händer det händer, de dörrar som ska öppnas de öppnas.
Att bli programledare i tv hörde inte till framtidsdrömmarna när Rickard var barn.
– Först ville jag bli fotbollsspelare och tennisspelare och sedan brandman.
Första sju åren bodde familjen med mamma, pappa och storasyster i Tyresö och sedan gick flytten till Växjö. Rickard minns en fin och trygg uppväxt i en mindre stad där det gick att cykla överallt. Han var en sportig kille som hellre ägnade sig åt bollsporter än att plugga på proven.
– Jag var inte något intellektuellt monster. Min storasyster däremot var ordentlig och hade högsta betyg medan jag var mera happy go lucky. Hon är numera en mycket duktig dataprogrammerare medan jag leker frågesport på ett glasgolv i tv, säger Rickard med ett skratt och tillägger att han mognade på gymnasiet och fick betyg som var helt okej.
Intresset för journalistik väcktes när Rickard var utbytesstudent i USA, men det var slumpen som gjorde att han efter gymnasiet började studera på Södra Vätterbygdens folkhögskolas journalistutbildning i Jönköping. Rickard hade även sökt en hotellutbildning med siktet inställt på att driva hotell, men han fick svar först från journalistutbildningen. Där kände han genast att han hamnat rätt.
5 snabba frågor
Favoriträtt: Lax med wokade, knapriga grönsaker.
Drömresa: Sydamerika och Island.
Vill lära mig: Att spela gitarr.
Favoritplats hemma: Roddmaskinen i källaren.
Känd person, död eller levande, jag vill träffa: Nelson Mandela och Matt Damon. Då kan vi diskutera film och politik.
Innan dess hade han tillbringat ett år i Botswana dit föräldrarna flyttat för att arbeta med bistånd.
– Det var stora konstraster med mycket fattigdom. Jag fick se ett annat sätt att leva och att världen var annorlunda mot hur jag hade växt upp. Det var en otrolig upplevelse på många sätt. Vi åkte på safari och fick se stora delar av landet och det var fantastiskt.
En god kraft
Från barndomen har Rickard med sig en gudstro som har följt honom genom livet och fortfarande betyder mycket för honom.
– Tron har varit densamma, men bilden av Gud har förändrats från en skäggig man på ett moln till något mer abstrakt. Gud är en god kraft som vill mig väl. Tron ger en ytterligare dimension i livet, det finns något som är större än oss och det ska vi vara ödmjuka inför. Allt handlar inte om mig och vad jag vill, säger Rickard som går regelbundet i kyrkan med sin familj.
Förra året fyllde han 50 och tankarna att livet är ändligt har blivit mer påtagliga.
– Jag befinner mig på andra halvan nu, men det är okej, det är bara att åka med.
Samtidigt är det viktigt för Rickard att hålla sig i god fysisk form för att inte känna av åldrandet i kroppen.
– Jag styrketränar och gillar att träna i roddmaskinen. Jag cyklar till jobbet både sommar och vinter och det mår jag bra av.
Rickard Sjöberg
Ålder: 51 år.
Gör: Programledare för Postkodmiljonären som firar 15 år.
Bor: I Stockholm, sommarstuga på Gotland.
Familj: Min fru Annika och fyra barn i åldrarna 11, 13, 15 och 17 år.
Även om livet kan kännas fyllt av jobb, barnens aktiviteter, träning, kyrkan och vardagens måsten tycker Rickard att tillvaron för det mesta är behaglig med lagom doser av det han vill göra. En välkommen paus är att tillbringa några dagar i sommarstugan på Gotland.
– Det är alltid härligt med en långhelg där då vi rör på oss, äter gott och ser på roliga filmer.
