Linnéa Wikblad började sin karriär på Sveriges radio, där hon varit programledare i tio år. 2019 började hon leda det populära Morgonpasset i P3, men samma höst drabbades hon av konstiga fysiska symptom som inte berodde på borrelia, ALS eller hjärntumör – vilket hon trodde själv – utan på utbrändhet.

Hon sjukskrevs till våren 2020. Därefter kom hon tillbaka till Morgonpasset, men som bisittare, vilket hon varit sedan dess.

Efter att de senaste åren också ha synts i tv, bland annat i Musikhjälpen samt Bäst i test, är Linnéa nu programledare i nya säsongen av Hotell Romantik på SVT, tillsammans med Markus Granseth.

– Jag har egentligen aldrig varit intresserad av att göra tv, för det är något helt annat än radio, men det är omöjligt att tacka nej när man får en så rolig förfrågan som att bli programledare för Hotell Romantik, säger hon.

Hyllar Hotell romantik-deltagarna: ”Så jäkla modiga”

Själv har Linnéa tittat en hel del på programmet, även om det egentligen inte är hennes sorts program i genren dejting. Hon tycker att det är lite väl mysigt – hon är själv mer ute efter att se personer i hennes egen generation som hon känner igen sig i och kan bli arg på:

– Det är något med att spegla sig själv och se hur man är som millennial. Vi millennials är väldigt störiga när det gäller relationsbyggande, vi håller på och bökar en väldig massa och det blir bra tv. Vi är liksom Tinder-generationen som gör sig väldigt bra i ”dejting reality”.

Hon berättar om hur hon upplevt Hotell Romantik:

– Jag har tyckt att det är lite för värdigt. Det är väldigt mycket öppna kort, man är artig och ghostar inte. Man pratar med varandra. Det blir liksom inte lika pinsamt när det är den generationen, så jag har tittat på Hotell Romantik på ett annat sätt än jag tittat på annan dejting reality.

Trots detta har hon inte försökt få programmet att bli mer pinsamt efter att ha tagit över som programledare, och hon kan motivera varför:

– Jag tycker inte att det är samma grej som liknande program – jag upplever att många som står mig nära i den generationen, mina föräldrars generation, säger: ”Jag förstår inte hur man kan ställa upp och bli filmad så där när man ska dejta. Jag skulle aldrig ställa upp på det.” Så de som ställer upp är så jäkla modiga och generösa. För min fördom om den generationen är att de inte är så sugna på att visa sig sårbara framför kameran inför hela svenska folket.

De som nu ändå gör det anser Linnéa borde ha en stor applåd, och ingen som helst kritik. Tvärtom vill hon gärna lyfta alla deltagarna, hon säger att hon känner sig stolt över dem.

Hon tycker att andra i hennes föräldrars generation har mycket att lära av gänget som hon umgicks med under inspelningarna på slottshotellet Pałac Mierzęcin i nordöstra Polen.

Linnea Wikblad har en ny relation efter uppbrottet

Eftersom Hotell Romantik handlar om att finna kärleken är det så klart intressant att veta hur det går på kärleksfronten för Linnéa själv. Så sent som i januari 2023 berättade hon i radio att hon separerat från sin dåvarande pojkvän Kalle.

Men tydligen har programledaren sedan en tid tillbaka en ny man i sitt liv.

– Jag är särbo med en filmarbetare som är boende i södra Stockholm. Han är ingen offentlig person och vill inte vara det heller. Vi är ungefär jämngamla och har varit tillsammans i ungefär två år. Det är en helt vanlig pojk- och flickvänsrelation, men jag är inte sugen på att prata mer än så om det. Just det är jag lite svår med tyvärr.

Detta håller Linnéa benhårt fast vid. Trots att hon säger sig tillhöra en generation som gärna visar alla sina sidor offentligt – och fast hon precis har hyllat dem i hennes föräldrars generation som vågar göra det – så undviker hon själv konsekvent att göra det.

Men vem är då Linnéa?

För dem som inte känner henne, eller vet vem hon är, brukar hon beskriva sig som babblig, intensiv, rolig, slarvig, otålig och lat, men med en mycket precisionsbaserad självkänsla.

– Jag vill liksom vara duktig samtidigt, vara bäst i klassen.

Linnéa tror att många av hennes vänner skulle beskriva henne som en bra vän, men en som kanske är lite dålig på att höra av sig och styra upp saker.

Det hon känner sig mest nöjd med, eller ser som sin största fördel i jobbet som programledare, är att hon lyckas vara så okontroversiell fast hon ofta säger precis vad hon tycker:

– I det medieklimat vi har, med sociala medier och allt, är det väldigt lätt att bli angripen, att folk är elaka mot en, men det händer inte mig. Klart jag då och då får elaka människor efter mig, men förhållandevis sällan. Det verkar som att jag inte riktigt provocerar folk så mycket, utan enkelt glider fram.

Hon fortsätter:

– Jag tror att det är lätt att gilla mig för de flesta generationer. Barn tycker att det är roligt när jag är med i Bäst i test. Äldre kvinnor tycker att jag är frodig och go och gubbar tycker jag är lite snabb. Jag upplever att folk inte hatar mig så mycket som jag känner att de borde, berättar Linnéa med ett kärleksfullt skratt.

Fick drömjobbet tidigt

Det är närmast en konst att inte göra sig till ovän med folk i sociala medier som offentlig person.

– Självklart blir folk sura på Facebook, men förhållandevis marginellt med tanke på att jag vevar rejält alla håll. Men jag lägger alltid in mig själv som den största tönten i det jag pratar om. Skämten är på min egen bekostnad. Jag lägger också in brasklappar som ”Nu är jag väldigt fördomsfull, så jag kommer säkert få en massa människor efter mig när jag säger det här”. Om man hela tiden ligger steget före låter folk en vara. De kan hänga med, skratta åt sig själva. Man får vara retoriskt strategisk när man vevar i radio.

Det är svårt att inte avundas henne. För dessutom säger Linnéa sig vara otroligt bra på att skaffa precis det hon vill ha i livet på ett privat plan, något hon är stolt över:

– Vill jag ha ett jobb så skaffar jag det. Vill jag ha en viss sorts relation skaffar jag mig det. Vill jag ha en sommarstuga så skaffar jag mig en. Jag ser till att lösa mitt liv så som jag vill ha det.

Hon vet inte riktigt hur hon gör det. Folk brukar fråga vad som är hennes drömjobb. Hon svarar att hon fick det, blev programledare på radio, redan vid 24 års ålder, men flikar mer allvarsamt in:

– Det är också ganska tomt, blir ganska meningslöst att inte ha något att drömma om.

Linnéa tänker efter. Hur gör hon egentligen för att få allt hon vill ha?

– Jag tror det är en kombination av tur och extrem hängivenhet. Min bostadskarriär är till exempel extrem. Jag har jobbat mig upp från en liten etta i Bandhagen till en lägenhet i den storlek jag vill ha på Södermalm i Stockholm bara för att jag gav mig fan på det. Jag har kämpat hårt för det, samma sak med jobben. Sedan tror jag också att jag charmat mig igenom livet. Man vinner väldigt mycket på att vara trevlig, gullig och rolig. Det är verkligen mitt bästa tips. Med att vara trevlig, gullig och rolig kommer man svinlångt. Det kan nästan upplevas som manipulativt ibland, men är det så fel?

Programledaren är ateist: För mig är det bara dumheter

Sedan hon fick drömjobbet har hon förutom att skaffa sig exakt den lägenhet hon velat ha också förverkligat drömmen om att skaffa sommarstuga. En dröm hon har just nu, men som inte förverkligats, är att skaffa hund:

– Jag tror dock att jag är för lat för det, jag vågar inte riktigt skaffa hund. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag ha två golden retrievers i bakluckan inom två års tid, för vill jag ha något löser jag det.

Du jobbar med universum skulle man kunna säga?

–Haha. Ja. Men nu känner jag mig väldigt skrytig och förmäten, för samtidigt är jag driven av självhat. Jag misslyckas med många saker också, är ingen übermensch, men när jag verkligen, verkligen vill något blir det så av någon anledning. Jag jobbar med universum som du säger.

Det är med viss ironi som Linnéa håller med om att hon jobbar ”med universum”, för hon ser sig inte som någon andlig person. Tvärtom har hon alltid kallat sig ateist och vuxit upp i en nästan aggressivt ateistisk miljö:

– Det finns inte ens på kartan att det skulle finnas en högre makt eller spöken, andra sidan, Feng Shui eller vad det nu skulle kunna vara. Det är för mig bara dumheter, och det tror jag att jag har med mig från min uppväxt. Jag är nyfiken på andra som håller på med det, slår inte ner på dem och hånar dem, men kan själv inte köpa att det finns något annat än det vi ser framför oss. Det kanske är osmart. Vad vet jag?

Framtidsdrömmarna: ”Lägger ingen värdering”

Som ateist ser hon det inte som att det finns någon mening med livet. Linnéa har heller aldrig riktigt förstått frågan om meningen med livet, för hon tycker inte att frågan i sig förklarar på vilket sätt den undrar.

Hon tar som exempel att det är väldigt lätt om man frågar ”Vad är meningen med livet?” att folk är snabba med att slänga ur sig ”Barnen”, ”Att äta god mat och dricka goda viner” eller ”Uppleva saker och resa”. Och på ett djupare plan kan hon inte riktigt greppa frågeställningen:

– Den där känslan av ”Vad är meningen med allt?” som många människor beskriver ... Jag tror inte riktigt att min intelligensnivå når dit. Jag har aldrig riktigt förstått vad den tomheten handlar om. Det finns väl massvis med saker att göra på dagarna som gör dig eller någon annan glad? Måste det finnas en mening? Vi råkade födas och nu ska jag äta köttbullar. Vad är problemet?

Så tänker hon efter, försöker se det hela ur ett annat perspektiv:

– Jag har hittills inga barn och är osäker på om det kommer att bli några. Men om jag inte skaffar barn, vad ska jag då göra? Jag undrar om det är samhällets normer som påverkar mig att känna så eller om det är något biologiskt inom mig. Eller är det någon form av andlighet? Det är väl det enda som kan ge mig en känsla av meningslöshet, men då är det mer frågan om hur jag ska hitta något meningsfullt resten av mitt liv om det bara är jag. Jag tror inte det är så andligt, handlar mer om att jag blir uttråkad och undrar vad ska jag fylla mitt liv med.

Vi pratade drömmar tidigare. Brukar du minnas vad du drömmer?

– Jag minns det på morgonen, glömmer sedan bort det. Det är väl så det ska vara tänker jag. Och jag drömmer så sjuka saker att jag lägger ingen som helst värdering i mina drömmar.

Men du drömmer alltså inte om att skaffa barn?

– Det verkar inte så, men sedan vet man ju aldrig hur det blir.

Samtalet glider över till passioner, vad Linnéa brinner för i livet. Det är mer än något annat att få bjuda vänner och närstående på middagar. Hon förklarar:

– Jag finner en enorm glädje i att vara värdinna. Som när jag firade julafton hemma hos mig med åtta personer. Jag hade lagat all mat, dukat efter en inredningstidning dagen innan. Jag är tokig i att få öppna dörren med en shotsbricka och en partyhatt på huvudet, blir galen av glädje av att få laga mat till andra, sitta ner vid ett bord, äta och prata skit.

Programledaren spinner vidare:

– Sedan vill jag ha det fint hemma. Dom dagar jag är ledig lägger jag mycket tid på att gå i second hand-affärer och leta. Det började när jag var utbränd för några år sedan. Då brukade jag och min farsa åka runt till olika gruppboenden eller platser för arbetsträning där de kanske hade en loppis och ett litet vegetariskt kafé. Och det gör jag extremt mycket på min lediga tid fortfarande. Jag går runt i lugna folkglesa second hand-lador och tittar på porslin.

Förutom att laga mat till folk och gå på loppis så blir hon lycklig av att gå i livsmedelsbutiker utomlands. Hon älskar att hitta någon konstig polsk choklad som hon inte vet vad det är för något:

– Eller att gå på en matmarknad i södra Frankrike utanför Nice, se någon trevlig makrill, peka på den och glatt säga: ”Jag tar två stycken. Merci!”. Sedan åka hem till ett hus man hyrt med några kompisar, laga mata och dricka ett glas rosé under ett mullbärsträd. Det är en peak i livet. Och att bada i havet. Det gör mig riktigt lycklig.

Så vill Linnéa Wikblad bli ihågkommen

När Linnéa får den lättsamma frågan vilka två historiska personer hon skulle välja att bjuda på fika om hon kunde, så tycker hon inte alls att det är någon lätt fråga, utan tvärtom. Hon irriterar sig på att man lätt låter så jobbigt präktig när man försöker svara på den.

– Det här blir också ett sånt där duktigt präktigt svar, men jag säger det ändå. Jag är lite nyfiken på Selma Lagerlöf, vill veta mer om hennes kärleksliv. Jag tänker just på hbtq-personer för länge sedan – jag blir nyfiken på hur det var, och då menar jag inte bara att bli förtryckt, att det sågs som att det man gjorde var olagligt eller att man hade en sjukdom, utan hur var det att komma på det och hur hittade man likasinnade? Hur hittade Selma och hennes brutta varandra? Hur vågade de närma sig varandra?

Hur vill du själv bli ihågkommen efter din död?

–Som en avgörande historisk figur så klart. Jag vill ha en helsida i Dagens Nyheter, jag är väl inte ödmjukare än så? Jag undrar om jag hittills… Alltså nu borde jag ju vara en nyhetsflash i varje fall. Om jag dör så blir det en flash.

Jag menade främst hur du vill bli ihågkommen som människa av dem som står dig nära, men jag förstår att du tolkade det så med tanke på vad vi pratade om innan.

– Ursäkta. Det är svårt ibland, för min offentliga roll och min person går så mycket ihop. Det är det märkligaste med att jobba med det jag gör, att ens personlighet är en produkt man säljer. Och så ska man samtidigt försöka ha någon form av integritet. Det kan bli knöligt, men jag omformulerar mig… Jag skulle vilja ihågkommen som en generös och varm person. Sedan skulle det vara härligt att ha ett eget recept som människor kom ihåg mig för. Som Kajsa Warg eller en Wallenbergare.

Kanske en Linneaklämma?

– Ja. Där har du drömmen. Det skulle jag vilja. Och sedan skulle jag vilja begravas utan att ha gjort för många arga eller ledsna.

Sexlivet när man blir äldre - Monica och Tino från "Hotell Romantik"