Från kaos till succé – Gustavsbergs porslin fyller 200 år
5 saker att tänka på när du går på loppis
År 1821 köpte grosshandlare Johan Herman Öhman godset Farsta-Gustavsberg på Värmdö utanför Stockholm. Han hade arrenderat godset i tre år, men beslutade sig för att bo permanent på sina nya ägor, knappt två mil utanför stan. På den här tiden var Värmdö nästintill obefolkat, men på somrarna levde skärgården upp med adliga sommargäster.
I Gustavsberg hade man sedan 1640-talet bedrivit tegelbruk, men nu hade grosshandlare Johan Herman Öhman nya idéer.
Vid tegelbruket flöt Kvarnströmmen från den högre belägna Kvarnsjön och försåg fabriksområdet med vatten, en förutsättning för både tegeltillverkning – och porslin.
Bruksorten ligger också vid Farstaviken som gjorde att det var optimalt för att skeppa och ta emot varor, samt locka arbetskraft som enkelt kunde ta sig från stan med båt.
1825 beviljades Öhman av kommerskollegium att få ”inrätta och driva fabrik för allehanda porcellainer”. Gustavsbergs Porslinsfabrik var därmed född, även om det skulle dröja två år innan det första porslinet brändes.
Av dålig kvalitet till en början
Tyvärr var det första porslinet av dålig kvalitet. Tysk tillverkningsmetod och lera användes och i Kvarnströmmen rådde det vattenbrist.
Ett tillfälligt – och primitivt – vattenkraftverk sattes upp, drivet av oxar, men företaget blödde pengar. Öhman hade låtit bygga 36 fabriks- och bostadshus och kassan sinade snabbt. Han försökte att rädda sin fabrik men 1828 gick det inte längre och han blev avsatt som disponent för det numera så kallade Gustafsbergs Fabriksbolag.
Karl Hammarstrand tog över och han förstod vikten av modern vattenkraft. 1932 skaffade han en tio hästkrafters ångmaskin att använda vid torka.
Tyvärr höll även Hammarstrand fast vid den tyska metoden vilket gjorde att mängder av porslin blev tvunget att kasseras och det fanns inte någon vidare lönsamhet i företaget.
1838 såldes fabriken till familjeföretaget Godenius & Co och fabriken döptes om till Gustafsbergs Fabriks Intressenter.
Gustavsbergs konstnärer – ett urval
Förutom badrumsinredning förknippar nog många Gustavsberg med de många konstnärerna som har formgivit i dag känt porslin.
- Lisa Larson (verksam 1954-1980 samt var konstnärlig ledare för Keramikstudion i Gustavsberg från 1992 fram till sin död 2024). Larsons keramikfigurer är omåttligt populära och finns i dag i vart och vartannat hem.
- Stig Lindberg var konstnärlig ledare vid Gustavsberg mellan åren 1949 och 1957 samt 1972 och 1980. Berså är en av hans mest kända designer.
- Karin Björquist var en svensk keramiker och formgivare som verkade i över 45 år (1950-1986) på Gustavsbergs Porslinsfabrik. Hon räknas vid sidan av Wilhelm Kåge, Lisa Larson och Stig Lindberg till Gustavsbergs mest betydande formgivare och keramiker.
- Tyra Lundgren (verksam 1940-1950). Hon har framför allt gjort sig känd för sina fågelmotiv.
Nu kom nytt blod till fabriken, i form av kunniga engelska yrkesmän. Leran importeras också från engelska Cornwall, vilket fortfarande görs i dag.
I Sverige blåste förändringens vindar och vi gick från att vara ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Gustavsbergs Porslinsfabrik var inget undantag utan låg snarare i framkant när det kom till modern teknik. Den tidigare tio hästkrafters ångmaskinen byttes ut mot en med 30 hästkrafter.
Wilhelm Odelberg räddade fabriken
Men återigen drabbades fabriken av ekonomiska svårigheter och 1850 låg den ute till försäljning – igen. Tyvärr fanns få intressenter så Samuel Godenius tog ensam över fabriken, med eget kapital.
Godenius moderniserade fabriken ytterligare och 1864 lanserade han äkta benporslin, den mest slagtåliga typen av porslin vilket satte Gustavsberg på kartan. Fabriken var den enda i Europa, utanför England, som tillverkade benporslin.
Samuel Godenius tillsatte sin dotters man, löjtnant Wilhelm Odelberg som disponent, och trots att han bara var 25 år var han en exceptionellt god ledare. Under hans tid blomstrade både bruksorten och fabriken. 1878 tog han också över som ägare av fabriken.
Tillvaron var trygg och välordnad för var och en som föddes på Wilhelm Odelbergs domäner
Tidningen NordenIndustritidningen Norden höll inte tillbaka när de beskrev Gustavsberg och Wilhelm Odelberg 1941.
”Tillvaron var trygg och välordnad för var och en som föddes på Wilhelm Odelbergs domäner. Han behövde aldrig frysa, svälta eller gå arbetslös. Wilhelm Odelbergs barnmorska hjälpte honom till världen, läkare och sköterskor såg till att han inte dog i förtid.”
”I brukets folkskola erhöll den blivande porslinsarbetaren det kunskapsmått som anstod hans plats i Wilhelm Odelbergs värld, och präst och länsman såg till att hans själ hölls ren från utsocknes inflytelser.”
”När han gifte sig fick han ett bosättningslån på 100 kronor, som han inte behövde betala igen så länge han stannade på bruket. Han fick ett barntillägg å 5 kronor i månaden för varje barn, han bodde gratis i Wilhelm Odelbergs hus och när han blev oförmögen till vidare arbete pensionerades han på brukets bekostnad.”
1924 avled Wilhelm Odelberg och hans söner hade redan tagit över. Billigt porslin hade börjat att importeras till Sverige. Dessutom höjdes kraven på fabriksarbetarnas bostadsstandard vilket gjorde att fabriken ännu en gång lades ut till försäljning och Kooperativa Förbundet tog över 1937.
Succé med sanitetsporslin
Under Kooperativa Förbundets ledning kom Gustavsbergs Porslinsfabrik att börja tillverka plastprodukter, men också toaletter, tvättställ och badkar – vilket blev fabrikens räddning. Utedassens tid var förbi, nu skulle alla ha Gustavsbergs toaletter, handfat och badkar.
När de så kallade miljonprogrammen byggdes under åren 1965 till -75 var det en stor efterfrågan på Gustavsbergs badrumsinredning och företaget gjorde succé!
Det gick dock inte lika bra för livsmedelsporslinet. I slutet av 1980-talet blev 1 000 anställda varslade och fabriken gjordes om till tre olika bolag. Gustavsberg Porslin AB slogs ihop med finska Wärtsilä och 1993 flyttade badkarstillverkningen till Tyskland. 1991 såldes porslinstillverkningen till finska Hackman.
Om det inte vore för det kommunala bolaget Värmdö Produktion och Utveckling AB skulle det inte bedrivas någon tillverkning av hushållsporslin i Gustavsberg i dag.
Familjen Juhlin driver fabriken i dag
1994 lämnade Hackman Gustavsberg och det kommunala bolaget tog över med formgivaren Siv Juhlin i spetsen.
Efter ytterligare tre ägarbyten är det fortfarande familjen Juhlin som driver fabriken. Sivs son Oskar Juhlin är vd och delägare, och i februari i år stod det klart att riskkapitalfonden Oryx Turnaround blir ny huvudägare, med 30 investerare.
Vi kan nu ta en färdriktning och komma dit vi vill
Oskar Juhlin, vd för Gustavsbergs porslinsfabrikNu ser Oskar Juhlin ljust på framtiden.
– När jag kom hit var fabriken som en trasig båt med hål överallt och jag fick börja med att laga skrovet. 2023 var skrovet helt och vi kunde lägga ut färdriktningen men vi saknade en motor. Nu har vi fått en motor i båten och det är lättare att vara skeppare. Vi kan nu ta en färdriktning och komma dit vi vill, säger han till lokaltidningen Nacka Värmdö Posten.
De har de senaste åren återlanserat klassiskt porslin, vunnit fina designpriser och blivit kunglig hovleverantör.
De är Nordens enda tillverkare av benporslin och Sveriges enda porslinsfabrik.
Lisa Larson på bio
Just nu kan du se dokumentären Farmors leriga händer - en film om Lisa Larson på bio. Filmen är gjord av Lisa Larsons barnbarn Emilia Ekman Larson.