June köpte sin första katt på 70-talet – nu har hon 20 000: ”I bästa fall går jag plus minus noll”

Bygg enkel kattkoja - av en tröja

Att kliva in på Sofiehills kattmuseum i Tungelsta är som att få en sockerchock. Fast inte av godis utan av katter. Från golv till tak, i montrar och vrår syns katter av alla de slag. Det är katter av porslin, stengods, glas, plast, metaller, keramik, trä...

Några är små som tumnaglar, andra är stora och majestätiska eller gulliga och piffiga. Mest iögonfallande är nog den stående katten vid namn Sofie.
Hon är tillverkad i papier maché, har långa fladdrande ögonfransar, förkläde och håller fram en bricka. Hon är ungefär lika lång som June, som har tillverkat henne.

– Jag är väldigt stolt över min skapelse. Det tog lång tid att göra henne och hon blev tyngre än jag hade trott. Men jag tycker hon passar bra här i entrén där hon välkomnar besökarna, säger June med ett leende.

Började med en prydnadskatt – nu är samlingen med tusentals katter ett museum

Hon pekar på en annan stor och mycket färgglad katt som hon fått av Peter Siepen.

– Han hade sett den i ett skyltfönster och fick efter mycket tjat köpa loss den. Sedan bodde den hos honom i många år, tills jag fick ta över den. Det är så det brukar vara. Folk hör talas om mig och frågar om jag vill ha eller köpa deras katter eller samlingar. Jag säger i princip aldrig nej!

June berättar att hon har fått många kattdonationer från när och fjärran genom åren. Både från privatpersoner och kattförbundet Sverak. Det var när hon födde upp och ställde ut rasen helig birma som hon blev medlem.

June föddes i byn Murjek i Lappland och det var här hennes kärlek till katter väcktes. Hon var så liten att hon knappt minns det själv, men hon brukade sova i katten Sissis korg.

– Jag var tokig i Sissi och ville alltid vara nära henne, säger hon och berättar att hon föddes med dubbelsidig höftfluxation, som tyvärr inte åtgärdades som den skulle.

– Jag liksom vaggade fram och blev mobbad i skolan. Men Sissi dömde inte, hon älskade mig som jag var. Hon var min bästa vän.

Katter sägs ha nio liv och det hade sannerligen Sissi, för flera år innan hon dog av ålder blev hon vådaskjuten genom halsen.

– Pappa ville avliva henne. Men jag vägrade och faktum är att hon återhämtade sig!

Kärlek vid första ögonkastet

På 70-talet flyttade June till Stockholm och det var här hon köpte sin allra första prydnadskatt. En katt i naturlig storlek tillverkad av snäckor. Det blev startskottet till den enorma samling hon har i dag.

Hon träffade sin man Rolf – som inte alls tyckte om katter. Men June fick honom att ändra uppfattning. 1980 fick de en dotter och då tog kattsamlandet ny fart, nu med dottern som ursäkt. Junes syster fick också en dotter och tillsammans samlade de på sig mängder av prydnadskatter.

– När min syster gick bort i cancer fick jag överta hennes samling, säger June och visar runt i muséet.

Fram tills för åtta år sedan hade hon hela samlingen i hemmet. Hon och maken hade länge pratat om att bygga om det gistna gamla förrådet på tomten till ett kattmuseum, men det sköts av olika anledningar upp. Tills den dag då maken gjorde slag i saken. Resultatet blev fenomenalt och numera bor katterna här bakom glasdörrar.

Det är obegripligt hur allt får plats, för muséet är inte jättestort. Det är fascinerande att vandra runt bland alla kattiga föremål – här finns även tavlor, bonader, smycken och annat kattrelaterat.

Blicken flackar mellan hyllorna där katterna står prydligt uppställda efter färg, typ och märke. Här råder minutiös ordning och reda. June har katalogiserat och fotograferat alla föremål så att hon vet exakt när och av vem hon köpt eller fått dem och vem som är tillverkare.

– Jag köper mycket på e-bay. Som den här till exempel, säger June och pekar på en stor vit porslinskatt som står uppe på en hylla.

– Men jag insåg att den inte ska stå så högt för man ser inte ansiktet på katten. Så jag ska nog ha den på golvet i stället. Jag är väldigt petig och vill att det ska vara perfekt.

Så där håller hon på dagarna i ända. Hon älskar att tillbringa tid i muséet med att pyssla, ordna, kategorisera och placera ut katterna så att de exponeras så fördelaktigt som möjligt. Det handlar inte bara om färgskalor och märken utan också om estetik.

Målet är att hålla öppet några timmar om dagen cirka tre dagar i veckan. Men som det är nu får man ringa och be June öppna muséet. De flesta som kommer in i lokalen står bara och gapar av häpnad. Intrycket är överväldigande: Det är som att träda in i en alldeles unik värld av och med prydnadskatter.

– Folk kan tillbringa timmar här, de går runt och tittar på precis allt. Det finns hela tiden något nytt att upptäcka och ibland väcker katterna minnen till liv. ”Åh, en sådan hade min mormor!”

Någon favoritkatt har June svårt att utnämna på rak arm. Men hon är väldigt förtjust i de japanska, svarta Harvey Knox-­katterna.

– De har så uttrycksfulla ögon, nästan som levande katter. Ögonen tillverkas med en speciell teknik, berättar hon.

Lisa Larsons katter är välkända och populära och June har en fin samling av dem – men de är inte hennes personliga favoriter.

Dubletter till salu

Dyrgripar då, finns det några sådana? Det beror förstås på vad man menar med dyrgrip, men värdet på några av de knallblå italienska Rimini Blu-katterna är runt 6 000 ­kronor.

– De är väldigt vackra tycker jag. Det dyraste jag har betalat för en kattsamling är 20 000 kronor. Men då ska man komma ihåg att det ingår dubbletter, som jag säljer vidare. Så i bästa fall går jag plus minus noll, konstaterar June och visar avdelningen vid ingången där alla katter bär ett nummer. De är alla dubbletter och till salu.

En katt som ligger June varmt om hjärtat är en antik kisse på hjul. Den står i den nya utbyggnaden, där inriktningen är mera barnanpassad med dockskåp och en sektion med Garfield.

– Jag tror att jag lekte med den när jag var barn. Jag har ett svagt minne att jag drog omkring en katt på hjul och titta där, det finns en ögla för ett snöre. Så den är garanterat från 50-talet eller kanske ännu äldre!

Sist June räknade sina katter var de cirka 16 000, men många samlingar har tillkommit sedan dess. Några planer på att sluta samla har hon inte.

– Nej, jag fortsätter så länge jag tycker det är kul. Det finns väl en och annan som anser att vissa katter inte platsar här, som Garfield till exempel. Men vadå, det är ju en katt! Jag är alltid öppen för att ta emot nya, unika kattskatter.

Matte även till riktig katt

Prydnadskatter i all ära, men äkta vara är förstås något annat. June äger en kisse som för ögonblicket inte syns till någonstans, trots att den vanligtvis brukar dyka upp när matte är i muséet.

– Jag planerar att skaffa en katt till, så att min nuvarande får en kompis!

På grund av sin funktionsnedsättning har June genom hela livet haft svåra ryggproblem och smärtor. Hon har tidigare arbetat som barnskötare och haft kattuppfödning, men kroppen sa ifrån och sedan många år är hon sjukpensionär.

– Jag lever för mina katter. Samlingarna och muséet är det roligaste jag vet och gör att jag får användning av min kreativitet. Att tillbringa tid härinne gör mig glad och får mig att må bra!