Karin Herslow: Det är farligt att gå på loppis – jag har blivit en samlare

5 saker att tänka på när du går på loppis

Jag gissar att i de allra flesta av oss så bor det en liten samlare. Kanske inte så organiserad som riktiga samlare som vet allt om vartenda föremål i sin samling, och hur man bäst gör fler fynd till den. För att inte tala om dem som vet hur man ökar värdet på den. Man har ju läst en del om hur värdefulla de där små Pokemonkorten är!

Själv tillhör jag den sortens samlare som plötsligt upptäcker att jag samlar på något. Jag fick en gång en söt gräddkanna efter min mormor. Så kom den tid då jag jobbade med antiksidorna i Hemmets Veckotidning. Ibland skulle man plocka ihop ett gäng saker som skulle lånas hos antikhandlare för att fotograferas. Och när jag då gick där i butikerna och skrotade och försökte välja ut saker som skulle intressera så många läsare som möjligt, ja då hände det att jag snubblade över en och annan gräddkanna. Hm, någon kanske jag köpte när jag skulle lämna tillbaks prylarna jag lånat. Vips, så hade jag en samling på närmare ett dussin gräddkannor.

Sen var det fullt i skåpet. Någon gav jag bort till en kompis, i några gräddkannor satte jag en liten tuva violer eller en påsklilja och gav bort till påsk. Någon gick sönder och till sist hade jag bara en kvar och därmed ingen samling längre.

Mer än fem är en samling

På senare tid har det varit pyttesmå söta glasvaser som hamnat i min ägo. Det är farligt att gå på loppisar där det säljs prylar för trädgård och inredning! Men håller man sig till högst fem stycken är det väl ändå ingen samling? Det tycker jag man kan ha som norm, och nog balanserar jag på slak lina, men vas nummer sex har jag lyckats undvika. Hittills.

Lite annorlunda är det med vykorten. Jag samlar inte rubbet, som den farbror som var med i ett antikprogram. Han brydde sig vare sig om vy, värde eller eventuellt värdefulla frimärken. Han tyckte alla vykort var jättefina och jag tror han kunde fyllt en jänvägsvagn med dem. Sälja något vykort? Nej, det kunde han absolut inte.

Ställer ut sina vykort

För min del är det mer om jag går på museum eller nån utställning. När jag var ung köpte vi affischer i parti och minut, men utrymmet på väggarna är trots allt begränsat. Så nu köper jag oftast något vykort av en tavla jag gillar.

Vykorten blir dock liggande på hög, men nu har jag kommit på vad jag ska göra. I vårt hus har det en gång stått kaminer, så till exempel i sovrummets ena hörn är det inte rakt där väggarna möts. Det har funnits en nisch för kaminen, som gör att ena ”väggen” är ungefär 30 cm bred. Där har jag nu min egen konstutställning. Jag hänger ett par vykort i taget, och så sätter jag slutdatum för utställningen och byter ut konsten. Om ett kort är extra fint kan jag förlänga hängningen för just den tavlan. Ah, det är så himla roligt – jag njuter så av min konstsamling.

Och det är en idé med potential. När jag är varm i kläderna och har fått till ett bra urval kanske jag ska börja bjuda mina väninnor på vernissage när jag bytt ut verken. Måhända en skvätt sherry? Eller en lunch? Kostnaden för mina konstinköp tillåter ju en ganska generös inramning av mina vernissager!