Doris, 80, och Anna-Karin, 64, är fattigpensionärer: ”Skam efter ett helt livs slit”

Almedalen: Kvinnors tankar om pensionen

Hon började arbeta redan som 15-åring och efter ett helt liv i många slitsamma låglöneyrken orkade kroppen inte mer. Doris, 80, gick i pension när hon var 64 år.

– Jag hade så ont i både höfter och knän efter ett långt yrkesliv och kände mig sliten. Nu är höfterna opererade. Jag har jobbat som allt ifrån hembiträde och personlig assistent till lastare i gruvan. Jag trivdes jättebra i gruvan men det var ett tungt jobb, där jag bland annat bytte borrstycken som vägde över 20 kilo styck.

Doris är en av Sveriges fattigpensionärer med en total pension på 16 557 kronor före skatt. Där ingår även garantipension och tjänstepension. Inkomsten är inte ens hälften av den lön hon hade som anställd.

– Inte blir det fett. Jag får ut lite mer än 14 000 kronor efter skatt men har ansökt om bostadsbidrag och då blir det lite bättre. Jag bor i en hyreslägenhet, som kostar 7 300 i månaden. Jag och min ena dotter bor nära varandra och brukar äta lunch tillsammans varje vecka.

Kännbar inflation

Om Doris behöver köpa nya glasögon eller gå till tandläkaren måste hon först försöka spara ihop till utgiften. Sådana extra utgifter blir en belastning för ekonomin.

Från barndomen lärde jag mig att leva med små marginaler

Doris

Doris säger att hon rättat mun efter matsäck, letar extrapriser i matbutikerna och funderar ibland två gånger om hon verkligen har råd att lösa ut sina mediciner.

– Jag tänker att jag kanske klarar mig utan medicinen. Jag klarar mig ekonomiskt tack vare att jag redan från barndomen lärt mig att leva med små marginaler och att hushålla med resurserna. Jag växte upp i en stor syskonskara i Överkalix. Vi var 12 syskon och föräldrarna var småbrukare. Det fanns inget överflöd men jag hade en jättefin och kärleksfull barndom.

Doris säger att de ständigt ökande matpriserna har varit kännbara.

– Maten är så väldigt dyr nu. Kaffe har man knappt råd att köpa. Jag är ensamstående men har en liten katt. Även kattmaten är dyr, men hon är ett så fint sällskap. När inflationen varit hög har alla priser ökat.

– Min hyra har gått upp med 1 000 kronor under de två år som jag bott här. Vi har ännu inte fått veta hur mycket hyran ökar i år, men jag håller tummarna att det bara blir en mindre höjning den här gången.

Trots att pensionen är låg känner sig Doris rik, men på ett annat sätt än mätt i pengar.

– Närheten till barn och barnbarn är min rikedom. Och att få vara frisk! Dessutom finns det många, särskilt kvinnor, som har det ännu sämre än jag. Jag träffar många andra fattigpensionärer när jag går på PRO-träffarna. Det är synd och skam att människor som jobbat och slitit hela livet ska behöva få en fattig ålderdom.

Två är en fördel

Anna-Karin, 64, som egentligen heter något annat, är aktiv i Facebookgruppen Fattigpensionärer. Sett till hennes inkomstpension, 12 500 efter skatt, skulle hon själv räknas som fattig, om det inte var för att hon sett om sitt hus i tid.

– Trots att jag har universitetsutbildning och haft en hyfsad lön så är min pension väldigt låg. Om jag hade litat på det allmänna pensionssystemet skulle jag varit fattig som en kyrkråtta, säger Anna-Karin.

Hon tackar ett arv och en smart planering för att livet fortfarande rymmer guldkanter.

– Jag och min man har drivit ett aktiebolag i några år. Vi har valt att inte ta ut lön för att som pensionärer kunna ta utdelning i stället. På så vis drygar vi ut pensionen. Så länge vi är två är det också en fördel. Hade jag varit ensam och inte planerat framåt skulle det inte gå runt. Jag känner kvinnor som tvingats flytta till en etta och tigga om bidrag. Det är förnedrande och många skäms.

Anna-Karin säger att man inte ska lita på att pensionssystemet tryggar den framtida ekonomin.

– Jag gick i pension vid 63 och innan dess kontaktade jag Pensionsmyndigheten i god tid vid ett par tillfällen. Första beskedet var att jag måste fortsätta jobba tills jag blir 67. Senare fick jag veta att det bara skulle ge mig 500–600 kronor mer varje månad. Eftersom min man är äldre, 72 år, är tiden mer värd. Det funkar eftersom vi själva planerat för att överleva.

Pensionslöften bröts

Många oroar sig för den kommande pensionen – och det med all rätt. Den senaste mätningen, som gjordes på personer födda 1957 och som gick i pension vid 65 års ålder, visar att den genomsnittliga allmänna pensionen motsvarade 43 procent av slutlönen.

– Innan pensionssystemet gjordes om och infördes 1999 hade de flesta en allmän pension som motsvarade 61 procent av slutlönen. Då lovade ansvariga politiker att det nya systemet skulle vara minst lika bra, men så har det inte blivit, säger Håkan Svärdman, pensionsexpert på Folksam.

Han pekar på att det kraftiga fallet genom 20 årskullar i stället blivit ett svek mot många som arbetat hela livet och bidragit till skattesystemet.

Kvinnor är den grupp som drabbats hårdast. Kvinnor födda 1957 får efter skatt i snitt 15 600 kronor i allmän pension, inklusive garantipension (i 2024 års priser). Siffran avser medianvärdet för alla kvinnor i årskullen.

– Då ska man veta att fattigdomsgränsen 2024 låg på 16 363 kronor. Faktum är att det gamla ATP-systemet, som baserades på de 15 bästa inkomståren, hade varit bättre för kvinnor. Dessutom kan man inte få garantipension eller bostadstillägg förrän efter riktåldern, som i dag ligger på 67 år, säger Håkan Svärdman.

Männens genomsnittliga allmänna pension efter skatt, inklusive garantipension, ligger på 17 410 kronor. De klarar sig alltså över fattigdomsgränsen.

Kvinnor är ofta hemma längre med barn och arbetar i högre utsträckning deltid under småbarnsåren. Det slår direkt mot den framtida pensionen i det nuvarande systemet.

– De som har tjänstepension klarar sig oftast över fattigdomsgränsen, men det finns fortfarande många som saknar tjänstepension helt eller bara haft den under en begränsad tid.

4 åtgärder för att höja pensionerna

Den allmänna pensionen, som skulle vara ett skydd mot fattigdom, räcker alltså inte. Men varför har det blivit så här?

– Man behöver arbeta minst 40 år för att få en rimlig pension. Frågar du politikerna säger de att svenskarna jobbar för lite och går för tidigt i pension. Frågar du mig är pensionsavgiften för låg. År 2005 sänktes den från 18,5 procent av lönen till 17,21 – och det räcker inte, säger Håkan Svärdman.

Han pekar också på orättvisan i att den som arbetat och betalat skatt i 30 år inte får nämnvärt högre pension än den som aldrig arbetat. Garantipensionen är inte kopplad till arbetsinsats.

Håkan Svärdman menar att fyra åtgärder skulle kunna höja pensionerna, både för kommande generationer och för dem som redan gått i pension:

• Höj pensionsavgiften till 18,5 procent. Det skulle även kunna göras retroaktivt för dagens pensionärer.

• Fördela överskottet i systemet till pensionssparare och pensionärer – dagens förslag till “gas” är för svag.

• Se över garantipensionen och premiera arbete genom att höja nivån för dem som jobbat och betalat skatt.

• Slopa avkastningsskatten på tjänstepensioner.

Att pensionärer inte får ta del av den lägre skatt som jobbskatteavdraget ger är ett svek

Håkan Svärdman, pensionsexpert på Folksam

Genom att införa de tre första åtgärderna skulle pensionen kunna höjas i genomsnitt med cirka 3 000 kronor direkt.

– Att pensionärer inte får ta del av den lägre skatt som jobbskatteavdraget ger förvärvsarbetande är också ett svek, säger Håkan Svärdman.

Han påminner om att löftet var att pension skulle beskattas som lön.

– I dag gynnas pensionärer av lägre skatt först efter riktåldern. Och den är ofta för hög för att man ska orka arbeta fram till den, särskilt i fysiskt tunga yrken.