Lästips:Träning och motionNär hjärtat svikerPsykologiBlodtryckMag- och tarmproblemFästingar

Carins man tog sitt liv: "Han trodde att han gjorde oss en tjänst"

27 sep, 2023 
Per-Ola Ohlsson
Carin sitter med kaffekopp i köket med foto på Niklas.

För ett drygt år sedan begick Carin Thurfjells livskamrat Niklas självmord. Nu börjar hennes egen kamp för att överleva sorgen och ta hand om deras tonårige son.
– Det känns som om Niklas är i rummet bredvid, säger hon.

För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Tidigt en morgon förra året tog Carin Thurfjells man livet av sig. Han klarade inte längre att leva med den depression som han periodvis levt med under några år.

Se också: Frida Boisens mamma tog sitt liv: "För att hämnas på mig"Brand logo
Se också: Frida Boisens mamma tog sitt liv: "För att hämnas på mig"

– Han trodde att han gjorde mig och vår son en tjänst eftersom han kände sig otillräcklig. Ibland kan jag vara riktigt förbannad på honom för det, säger Carin, 57, och torkar bort en tår som rinner ner för kinden.

Carin sitter i köket med sin fluffiga, söta katt.
Carin med sonen Axel, 15, och en gullig katt, i Ängelholm i Skåne.

Månaderna före självmordet var han sjukskriven på heltid.

– Han hade arbetstränat vid två tillfällen och försökt jobba ett par timmar om dagen. Han var på väg till jobbet den där morgonen och min teori är att han kände att han inte längre klarade av att försöka, säger Carin.

Annons

Niklas jobbade på Lindab i Grevie

Vi sitter vid köksbordet hemma hos Carin i lägenheten i Ängelholm där hon bor med sin 15-årige son Axel. Hit flyttade de i början av förra sommaren – några månader efter självmordet.

Carin har hela tiden varit öppen med makens depression och trots att det är smärtsamt berättar hon om vad som hände den hemska marsmorgonen 2022.

– Det hjälper mig att berätta om det som hände. Det var därför jag redan dagen efter hans död gick ut på sociala medier och skrev om sorgen som drabbat oss.

Om självmord

● Självmord är ett stort folkhälsoproblem,särskilt bland unga män.

● 1 505 människor tog sitt liv under 2021. Av dessa var 1 058 män och 447 kvinnor.

● Förekomsten av självmord har i Sverige gradvis minskat sedan 1970. I åldern 15–29 år har dock självmorden ökat under de sista decennierna.

● Den åldersgrupp som har högst självmordsrisk är personer i övre medelåldern, 45–64 år(Folkhälsomyndigheten).

● Risken för självmord (säkerställda och osäkra)varierar betydligt mellan olika delar av landet.Under perioden 2014–2018 var förekomsteni Västerbottens län som lägst och i Gotlandslän som högst.

Källa: Mind.se

Morgonen den 16 mars förra året behövde Carin inte vara lika tidigt på jobbet som vanligt, och hon tog en halvtimmes extra sovmorgon. Hennes man Niklas däremot hade börjat arbetsträna igen på sin arbetsplats Lindab i Grevie i nordvästra Skåne och var uppe tidigt.

Annons

– Jag vaknade halv sex och hörde att han stod i duschen. Själv låg jag kvar i sängen och slumrade ytterligare drygt en timme, berättar hon.

När Carin steg upp var det tomt och tyst i huset. Niklas handduk hängde på tork och hon tog för givet att han kört till jobbet.

– Efter ett tag såg jag att hans telefon låg kvar på köksbänken.

Niklas sitter på en sten i naturen och ser fridfull ut.
Niklas flyttade från Skåne till Norrbotten för att leva tillsammans med Carin.

Det förbryllade Carin och en klump av oro började sprida sig i hennes mage. Den förvärrades vid halvåtta-tiden när hans chef, som blivit orolig när Niklas inte dök upp på jobbet, ringde och frågade var han var.

– Hans chef och jag bestämde att vi skulle köra från respektive håll och leta efter honom. Jag ropade på Axel att vi måste åka och leta efter pappa. Det var då jag upptäckte att Niklas även lämnat sina glasögon hemma.

Annons

Med en olustig känsla av att något inte var som det skulle tog Carin nycklarna och gick för att öppna garaget. Hennes oro förvärrades när hon såg att Niklas bil stod kvar. Det som sedan hände kommer hon aldrig att glömma. Synen som mötte henne när hon öppnade dörren till förrådet bredvid garaget har för evigt etsat sig fast på hennes näthinnor.

Hade jag kunnat förhindra hans död?

– Jag gav ifrån mig ett avgrundsvrål. Jag bara skrek och skrek. Det fick Axel att komma rusande och jag skrek åt honom att hålla sig borta.

Carin ringde sedan 112. Hon minns att larmoperatören bad henne stanna kvar i telefonen till räddningstjänst och ambulans kom hem till dem.

Strax därefter kom räddningstjänsten, ambulanser och poliser.

– Det var fullt med folk på gården och alla var så vänliga och snälla. De försökte trösta mig och Axel, kramade om oss och sa flera gånger att det inte var mitt fel, att jag inte hade kunnat förhindra Niklas självmord.

– Det var också min första fråga till rättsläkaren – om jag hade kunnat förhindra Niklas död. Han hade läst Niklas journal om hans depressioner och misslyckade försök med olika antidepressiva mediciner och sa lugnt: ”Det är inte du som har gjort fel, Carin.”

Annons

Läkaren pekade sedan på sig själv och fortsatte: ”Det är jag och min profession som har misslyckats här. Det är vi som hade kunnat rädda honom.”

Viktigt stöd från Jenny som är präst

Mycket av det som sedan hände den dagen är som en dimma för Carin. Hon minns att hon ringde Niklas bröder och hans biologiska pappa. Hon såg också till att Axel fick se sin pappa – men bara på avstånd.

– Blåljuspersonalen var fantastisk. De var kvar länge och tog hand om oss. Mina systrar åkte till Skåne så fort de kunde och kom hem till oss, liksom min svägerska. En släkting från Kristianstad kom med sin kusin Jenny som är präst.

Jenny blev viktig för Carin.

– Som präst var hon i sin rätta miljö. Till henne kunde jag ställa alla de jobbiga frågorna.

Carin och Niklas tittar in i kameran och ser glada ut.
Carin och Niklas träffades på nätet. ”Jag var fascinerad av att en sex år yngre man var intresserad av mig”, minns Carin.

Carin valde att dagen därpå skriva om Niklas död på sociala medier.

– Jag skrev att man bara kunde höra av sig så skulle jag svara på frågor. Sedan började telefonen ringa. Det ringde och det ringde och för varje gång jag fick berätta om det som hänt skapade det en förståelse hos mig själv. Min terapeut säger att det hjälper mig att bearbeta traumat i och med att jag hela tiden sätter ord på mina känslor.

Annons

Carin och Niklas hade varit ett par i drygt 20 år när han dog. De träffades på nätet i februari 2001. Hon bodde då i Luleå där hon arbetade som lärare på en folkhögskola, han bodde i Helsingborg.

– På den tiden var det inte så avancerat på nätet. Vi hade till exempel inte lagt ut några bilder på oss själva så vi visste inte hur den andre såg ut. Jag var fascinerad av att en sex år yngre man var intresserad av mig.

Efter en vecka började de prata i telefon med varandra och efter ytterligare ett par månader reste han från Skåne upp till henne i Norrbotten.

– I ryggsäcken hade han med sig en spettkaka. Han ville imponera på mina föräldrar och det gjorde han verkligen, minns Carin och ler.

Niklas med sonen Axel i knäet.
Niklas med sonen Axel.

Det var inte bara föräldrarna som skåningen Niklas imponerade på. Carin blev förälskad, och i juli samma år blev de sambos i hennes lägenhet.

Annons

– Jag kunde inte flytta från Luleå på grund av mitt jobb, men han var beredd att lämna Helsingborg.

Ett år senare gifte de sig i Gammelstad utanför Luleå.

– Niklas hade motorcykel när vi träffades och pappa som alltid varit motståndare till motorcyklar blev helomvänd. De två trivdes tillsammans. Niklas blev som en son i huset.

Niklas trivdes verkligen med livet och sitt arbete i Norrbotten. Carin började senare arbeta som verksamhetschef på ABF Norr. 2007 föddes deras son Axel och allt såg ljust ut.

– Vi pratade alltid om att vi någon gång skulle flytta till Skåne, och när min mamma dog 2014 hade vi ingen familj kvar i Luleå. Sommaren därpå flyttade vi.

Hypoglykemi, depression och panikångest

I början var allt idylliskt. De bodde i ett hus i ett naturskönt område vid Rössjöholm utanför Ängelholm. Carin beskriver det som rena paradiset, men mörka moln hade börjat dyka upp på deras himmel.

– Sommaren 2017 började Niklas få konstiga symptom, framför allt när han kände sig stressad. Det visade sig att han drabbats av hypoglykemi, lågt blodsocker, som är raka motsatsen till diabetes, säger Carin och fortsätter:

Annons

– Om man får i sig för mycket socker tokproducerar kroppen insulin och effekten blir den samma som för en diabetiker. Men det finns ingen medicin mot hypoglykemi – blodsockerhalten kan bara rättas till med kosten.

Samtidigt fick Niklas panikångestattacker och samma höst var han sjukskriven åtta veckor för sin första allvarliga depression.

Carin sätter blommor i minneslund i Tågsskö kyrka.
Carin i minneslunden vid Tåssjö kyrka utanför Ängelholm. ”Jag brukar säga att jag har en man. Han är bara lite död.”

För Carin blev hennes makes sjukdom en tung belastning, samtidigt som hon hade fått ett nytt jobb som nationell samordnare på ABF:s förbundsexpedition i Stockholm och det gemensamma ansvaret för sonen Axel.

– Det hände några gånger att jag fick avbryta resor och vända tillbaka hem, berättar hon.

Niklas började jobba igen och livet fungerade på ytan rätt bra.

Annons

– På grund av hypoglykemin var Niklas tvungen att sluta med att cykla långlopp och träna inför dem. Det var ett av hans stora fritidsintressen och han sörjde det mycket.

Enligt Carin blev Niklas stresskänslig periodvis på grund av dåliga arbetsförhållanden. Han bytte jobb och det blev riktigt bra när han började på Lindab i Grevie. Tyvärr kom det in stressmoment även där det sista året, vilket påverkade honom mycket.

Skrev om sjuk partner på Facebook

Till slut insåg han själv att det inte gick längre och sjukskrev sig i december 2021. Men det tog tid innan han fick tid hos en läkare och det stressade honom ytterligare.

– Han ville börja jobba igen och arbetstränade ett par perioder, men det höll bara några dagar.

Vid årsskiftet fick Carin nytt jobb på ABF i Åstorp, vilket innebar att hon inte behövde pendla så långt längre. Men det hände vissa dagar att Niklas fick följa med henne till jobbet för att han inte klarade av att vara ensam.

– Då sa jag till honom vid något tillfälle att jag inte tänkte bli medberoende. Vi hade en period som bara kan beskrivas som helvetet på jorden. Niklas till och med slutade prata och skrev lappar eftersom han inte kunde utrycka sig på annat sätt.

Annons

– Resten av mitt liv kommer jag att brottas med frågan om jag kunnat förhindra hans självmord genom att säga eller göra något annat.

Några veckor före hans död fick Carin läsa hans läkarjournal och förstod hur självmordsbenägen han var.

– Det var då jag skrev första gången på min Facebooksida om hur tufft livet var som partner till en person med psykisk ohälsa. Niklas läste det jag skrev och godkände att jag la ut inlägget.

Carin går utanför kyrkan i Ängelholm.
Genom att prata och skriva på sociala medier om det som hänt bearbetar Carin sitt trauma.

Dagen efter sin 50-årsdag började Niklas arbetsträna på nytt.

– De sista veckorna i sitt liv satte han ord på sina känslor. Han berättade att varje morgon kändes svart och att han inte orkade längre. Vi pratade mycket och jag sa till honom varje kväll att det skulle bli ljusare dagen därpå.

Annons

Carin var orolig för vad han skulle göra och sa till honom att alltid ha mobiltelefonen på sig så att hon kunde nå honom,

Hon trodde att han kommit över det värsta – ända tills hon såg att han lämnat telefonen hemma den där morgonen i mars.

Det känns som att han är i rummet bredvid

Vi som mist partner i suicid-grupp

Förutom vänner och bekanta, sina nästan dagliga utlägg på sociala medier och samtalen med sin terapeut har Carin fått stöd via sin familj och sina kollegor. Hon är numera med i gruppen ”Vi som mist partner i suicid” på Facebook.

– Det jag saknade själv den första tiden direkt efter Niklas död var någonstans att vända mig. Jag hade behövt läsa artiklar, böcker och intervjuer med andra som förlorat en partner i suicid.

– Facebook-grupper finns för allt, även för oss som förlorat en partner. Men det är en sluten grupp och inget offentligt. Det jag saknade var något som man kan hitta när man googlar. Men det verkar som det fortfarande är tabubelagt att prata om det.

Det är av just den anledningen Carin ställer upp på den här intervjun.

– Det här är vad jag själv hade behövt läsa efter Niklas självmord.

Carins fokus nu ligger på att ta hand om sonen Axel.

Ibland har hon fortfarande svårt att förstå att Niklas inte lever längre.

– Det känns som om han är i rummet bredvid. Att han ska slå upp ögonen och säga, ”jag skojade bara”. Jag brukar säga att jag har en man. Han är bara lite död.

Här finns hjälp att få

• Jourhavande medmänniska:08-702 16 80

• Jourhavande präst: 112, fråga efter jourhavande präst

• Mind Självmordslinjen:chatt via mind.se, telefon 90101

• Bris, för den som är under 18 år: 116 111

• Ring 112 för akut vårdeller hjälp

Annons