Finfika! Klassiska koppar att spana efter
Verdi
Dekoren saknas i förteckningarna över Stig Lindbergs omfattande produktion vid Gustavsberg och Verdi lever ett tillbakadraget liv bortom storheter som Berså och Spisa Ribb. Men de fjärils- liknande blommorna är inte att ta miste på – mer lindbergsk kan en kaffekoppsdekor knappast bli. Här har den dessutom överförts på modell L1 som Lindberg formgav 1954 och som burit många välkända mönster genom åren. Enligt stämpeln i botten tål koppen maskindisk, så vi gissar att den tillkommit under 1970-talet.
Chess
Signe Persson-Melin (f 1925) formgav Chess för Boda Nova 1971. Servisen med helvita koppar och fat och brunglaserad utsida på skålar och kannor blev en framgång och tillverkades långt in på 1990-talet. Och visst är den fin? Formren, funktionell och samtidigt elegant på ett sätt som kännetecknar den populära formgivaren.
Kobolt
Keramikern Karin Björquist (1927–2018) gick tidigt sin egen väg på Gustavsberg. Hon visste vad hon ville och lät sig inte rubbas. Mellan 1950-talets Vardag och 1990-talets celebra Nobel hann hon formge ett stort antal serviser, bland annat Kobolt med genomtänkt form och vacker djupblå dekor. Kobolt producerades vid Gustavsberg 1958–72. Material: fältspatporslin med tryckt dekor.
Mobile
Servisen, formgiven för Rörstrand av keramikern Olle Alberius (1926–93), har börjat uppmärksammas på nytt efter de första framgångsåren. När Mobile presenterades 1968 var den ännu en av de okonventionella satsningarna som skapades med 1960-talets framgångsvindar i ryggen och en ung, talrik publik för ögonen. Cirklar var högsta mode och den lättsamma dekoren slog an. Men produktionen lades ner 1975. Då var den stora krisen redan ett faktum och Alberius hade gått över till glasindustrin och Orrefors. Mobile är tillverkad i fältspatporslin med tryckt dekor.
Stella
Stilfulla Stella är ett verk av Sven Erik Skawonius (1908–81) för Karlskrona Porslinsfabrik, där han medarbetade under olika perioder från 1933 till 1967. Skawonius var en mångsidig konstnär som även arbetade med scenografi, textil, glas och silver. Han föredrog mjuka linjer och rena ytor och Stella är ett utmärkt exempel på hans sparsmakade formgivning. Servisen tillverkades i fältspatporslin och producerades även med en smal guldkant på koppar och fat.
Guldstjärna
Tulpaner eller tulpanliknande blommor var ett vanligt tema hos Wilhem Kåge (1889–1960) som föredrog enkla mönster framför ymnighet på bruksporslinet. Och hans dekorer håller än. Bara ibland kan det återhållna penndraget kännas lite småtråkigt. Men Guldstjärna är allt annat än tråkig. I de breda banden som även pryder koppens insida finns små guldstjärnor insprängda – som om en god fe varit där med sitt spö. Servisen producerades framgångsrikt vid Gustavsberg 1923–60. Materialet är benporslin med tryckt och målad dekor.
Bellis
Det här blommorna blir man glad av! Färgsprakande, våryra och fulla av skratt paraderar de på modell 498, formgiven av Arthur Percy för Karlskrona Porslinsfabrik. Men det var konstnären och keramikern Eva Bladh (1927–2012) som ritade dekoren och gjorde servisen till en storsäljare. Bellis är tillverkad i fältspatporslin med målad och tryckt dekor.
Amanita
Ibland träffar formgivaren mitt i prick. Det gjorde, bokstavligt talat, Helmer Ringström (1916–210) vid Gefle Porslinsfabrik när han skapade Amanita med vita prickar mot röd, blå, gul eller grön fond. Ringström var dekoratör vid Gustavsberg innan han 1944 kom till Gefle där han blev verkmästare för dekoravdelningen. Han ritade många mönster men Amanita, som producerades i åtta år, är den mest kända. Materialet är flintgods, så granska skicket noga före köp. Ibland har den vita insidan missfärgats.
Grand
Grandiosa Grand från Gefle Porslinsfabrik förknippas ofta med Arthur Percys formgivning, men modellen har ingen känd upphovsman. Den kopierades troligen från en utländsk förlaga. Däremot skapade Percy den gråblå dekoren som fick namnet Grand och producerades 1943–57. Och det var Percy som låg bakom den gulglaserade föregångaren Rex i samma modell, tillverkad 1939–43. Porslinsfabrikerna återanvände gärna sina gamla modeller. Det var bara dekorerna som skiftade – och namnen med dem. Material: flintgods med handmålat guld.
Berså
Näst intill uttjatad, men ändå charmig! Numera vet många att dekoren till Berså är tecknad av Krister Karlmark som praktiserade vid Gustavsberg ett par somrar under slutet av 1950-talet och inte av Stig Lindberg (1916–82). Karlmark ritade olika varianter på Lindbergs begäran och det var Stig som valde blad … och gjorde ett gott val visade det sig. Så på sätt och vis är dekoren ändå hans. Det var så det gick till många gånger, och inte ens en ”tusenkonstnär” kan hinna med allt! Berså producerades 1960–74 i flintgods eller benporslin med kromotryckt dekor.
Lillemor
Vi möter den då och då på antikhandlarens porslinshyllor, Arthur Percys flintgodskopp Lillemor, mönstrad med bladrankor som går i och ur varandra så finurligt att man uppfattar dem som snedställda rutor. Den producerades vid Gefle Porslinsfabrik åren 1951–64 och blev en av de där ”trygga folkhemskopparna” som fylld med hett nybryggt kaffe kunde lindra de flesta sorger och bedrövelser.
Holland
Wilhelm Kåge skapade en rad formsäkra serviser. Efter mer än 30 år som konstnärlig ledare vid Gustavsberg lämnade han en rik produktion efter sig. Här syns oemotståndliga Holland i vitt flintgods med mörkblå tulpan och fin uddbård längs insidans kant. Den enkelt tecknade blomdekoren är ett återkommande tema i Kåges tidiga serviser. Holland producerades 1923–52.
Blå Blom
En klassiker med en särskild plats i våra hjärtan och den modell som producerats längst, från 1874 till 2006 utan avbrott. Servisen började tillverkas vid Gustavsberg och hette ursprungligen Blå upphöjda blommor med anledning av den pålagda blomdekoren i blå porslinsmassa. Från början förekom den endast som kaffe- och teservis, men efterhand tillverkades den även som matservis med tallrikar och terriner.
Koka blå
Efter revolutionerande Blå eld presenterade Hertha Bengtson (1917–93) Koka blå i ett enkelt och kraftfullt utförande med enbart en bred rand som dekor på det mönstrade godset. Det fiffiga med servisen var att delarna kunde tas direkt från spis och ugn, något som Hertha Bengtson själv åkte ut till kundkretsen och förevisade. Koka blå producerades vid Rörstrand 1956–88. En brun version fanns också 1967–81. Materialet är reliefmönstrat fältspatporslin med målat band.
Grön Anna
En riktig gammal trotjänare i ymnig nyrokokodräkt. Grön Anna eller Gröna Anna förknippas helt korrekt med Rörstrand men det var på Göteborgs Porslinsfabrik hon föddes 1898, samma år som fabriken invigdes på Hisingen. I början trycktes dekoren i blått, Grön Anna blev inte grön förrän en bit in på 1900-talet och det var först i en priskurant från 1915 som namnet togs i bruk. Då tillverkades även en lila variant. Göteborgsfabriken blev inte gammal, redan 1914 köptes den upp av Rörstrand men Göteborgsstämplarna behöll man fram till 1926. 1939 stängdes fabriken i Göteborg men Grön Anna tillverkade till 1943. Efter några decenniers uppehåll kom under 1960-talet en nyproduktion.
Old Höganäs
När det skira och sköra på 1960- och 1970-talen fick lämna plats för mer rubusta och oömma former blev Old Höganäs med sin enkla pärlstavsdekor en storsäljare. Den formgavs dock redan 1955 av John Andersson för Andersson & Johansson i Höganäs. John Andersson (1899–1969) började vid keramikverkstaden i tonåren och gick från att vara lärpojke till att vid 25 års ålder bli konstnärlig ledare för verksamheten. Den här koppen av högbränt lergods tillverkades även i brun- och gultonad glasyr och belönades 1961 med utmärkelsen Svensk Form – God Form.
Vinranka
Välkända och älskade Vinranka, formgiven av Arthur Percy 1939, blev en av Gefle Porslinsfabriks största succéer någonsin. Den visades för första gången i flytande blått på världsutställningen i New York 1939 och blev snabbt en storsäljare. Året därpå producerades servisen även med röda och svarta vinrankor.
Primeur
Denna skönhet formgavs av ingen mindre än Signe Persson-Melin för Rörstrand 1980. Primeur tillverkades i tre versioner: i vitt fältspatporslin med en smal brun rand som dekor, med en tryckt yttäckande streckdekor i blått och så den här guldskimrande som producerades för export. Den har en streckdekor i polerguld, en metallisk ytbeläggning som innehåller guld och kräver efterbränning innan den poleras.
Cupola
Mannen bakom servisen från 1985 för Rosenthals Studio-Line är den italienske formgivaren och arkitekten Mario Bellini (f 1935). Den eleganta koppen hade i Bellinis tappning inte den svarta dekoren. Den är ett fabrikstillägg signerat Yang. Versionen med dekor kallas Cupola Nera.
Foto: Erik Karlsson, Lars Cato
