Trådfint! Nils Strinnings hylla slog världen med häpnad

Nils Strinning

Nils Strinning, String Furniture exporterade hyllsystem och hyllor till ett tjugotal länder. Stringhyllorna tillverkades av små specialistverkstäder i Sverige av järn från LKAB i Norrbotten.

Foto: OLLE SEIJBOLD/TT
Stringhyllan är som Saab, semlor och mellanöl – en riktig svensk klassiker. Och den får ständigt nya beundrare.

När de unga satte bo på 1950- och 1960-talen skruvades nyinköpta String-gavlar in i ännu fuktiga lättbetongväggar och fylldes med böcker av Vilhelm Moberg och afrikanska figuriner. Stringgenerationerna har i sitt dna en sträng av faner och plastklädda stålpinnar. Många minns hur härligt läskigt det var att som liten gnaga bort plasten, som smakade så bittert.

Fler tips i Loppis Julspecial: Beställ här – skickas fraktfritt (reklamlänk från Allas shop)

”Nya FN-skrapan i New York inreddes med Stringhyllor och på Milanotriennalen 1954 fick hyllan guldmedalj”

Stringhyllan var lättsam och praktisk. Den skruvades ner, följde med i flyttar och genom livets skiften. Föräldrars prydnadssaker byttes mot cd-skivor och dvd:er. I antikbutiker med inriktning på 1900-talet har det alltid varit bra åtgång på Stringhyllor. Nya generationer nosar upp farmors coola retrostil.

Nils Strinning (1917–2006), bördig från gården Strinningen utanför Härnösand, studerade på KTH i Stockholm. Han ville bli arkitekt, men gillade inredningen mera än husen. Överallt fanns nya material som utvecklats i rustningsindustrin, speciellt inom flygvapnet.

Strinning hade uppfunnit ett diskställ av ståltråd, Elfa. Han byggde också en bokhylla, och enligt String-myten fick han idén till det stegformade systemet när han satt på toaletten. Han rusade ut därifrån och skissade upp hyllgaveln. Hans närmaste medarbetare var skolkamraten och frun Karin, kallad Kajsa. Hon är en viktig, men ibland bortglömd kraft i String-sagan. Det var hon som gav stålgaveln dess vänliga övertoner i böjar och vinklar och som tecknade de reklambilder som fäste String-idén hos de unga familjebildarna.

Klassisk String. Det här etikettmärkta exemplaret från 1950-talet har två hyllplan, två gavlar och en tidningshylla. På Stadsauktion Sundsvall värderade man alltihop till 800 kr.

Foto: Auktionshuset
Foto: Auktionshuset

Den egentliga String föddes 1949, då Bonniers folkbibliotek utlyste en tävling om en folkbokhylla. Strinnings hylla vann tävlingen bland 194 insända bidrag. Hyllans käcka slogan ”Fantisera, variera, kombinera String” ljöd som en uppmaning till det moderna livets alla möjligheter. Den lilla prisvinnaren kunde växa till en hel vägg, med skrivbord och andra tillbehör. Efter något år hade 40 000 gavlar sålts. Intresset spreds utomlands.

Fler tips i Loppis Julspecial: Beställ här – skickas fraktfritt (reklamlänk från Allas shop)

”Nya FN-skrapan i New York inreddes med Stringhyllor och på Milanotriennalen 1954 fick hyllan guldmedalj”

Den nya FN-skrapan i New York inreddes med Stringhyllor och på Milanotriennalen 1954 fick hyllan guldmedalj. Systemet utvecklades med nya bredder och höjder, och hyllor som kunde stå fritt i rummet. I takt med Stringhyllans succé började den också plagieras. Minst 100 olika plagiat har spårats.

År 1962 fick Nils Strinning äntligen patent på sitt system och det sägs att 32 fuskfabriker fick stänga. Paret Strinning fick fyra barn under dessa år och lämnade efter tio år Sverige för skatteparadiset Schweiz, där de ritade en villa tillsammans 1966.

Vill du njuta av favoritkoppen mer än när du fikar är Stringhyllan en utmärkt plats att förvara den på.

Foto: TT

Det lite sorgliga i Nisse Strinnings karriär är att han inte lyckades följa upp ”hylljäveln”, som han själv kallade den, med något lika bra. Nya fiffiga, snygga system dök upp, men inget skrällde till: Continent, 2 Punkt, Tandem, Kam, Trombon och Tingotek. Han ville förnya stolen, sängen och bordet, men det ville sig inte riktigt.

Visst är det något bekant över stålbenen. Bordet från mitten av 1900-talet är en annan av Nils Strinnings skapelser. Skivan är i teak och fotavsluten i mässing. Hos Gomér & Andersson klubbades det för 3 000 kr för ett par år sedan.

Foto: Auktionshuset

Många floppar. Pengar och tid rann bort. String förblev Strinnings lycka och förbannelse. Den ursprungliga hyllan tillverkades fram till 1971, då den gled ur fokus som något lite nött och tröttsamt. På 1980-talet började 1950-talets föremål debutera på auktionsmarknaden.

Fler tips i Loppis Julspecial: Beställ här – skickas fraktfritt (reklamlänk från Allas shop)

En ung Knut Knutson gjorde på Bukowskis en specialutställning om Strinnings verk, som turnerade till svenska museer. Strinning kämpade med sina idéer. Grythyttan tillverkade hans industriella stålstol High-Tech.

Strinnings bord i bok fick en värdering på 2 000 kr hos Stockholms Auktionsverk förra året.

Foto: Auktionshuset

Äventyret med Stringhyllan – som hade tagits upp igen på 1980-talet, lagts ner och vaknat igen – slutade i konkurs 2004. Året därpå uppsöktes han, då 87 år gammal, av entreprenörerna Peter Erlandsson och Pär Josefsson, som ville göra något åt hyllans trista öde. Strinning ritade snabbt String Pocket, en behändig minihylla, mer som ett väggsmycke än ett system.

Tamburen hemma hos Nisse Strinning i Saltsjöbaden 1954.

Foto: TT

Tamburen hemma hos Nisse Strinning i Saltsjöbaden 1954.

Foto: TT

Se också: Fyra tips för loppis-shopparen

Det blev Nisse Strinnings sista design – och äntligen en lyckträff. Han dog året efter. För att få den retrostämplade Stringhyllan att passa i modern inredning

färgades hyllorna monokroma. Så återföddes String och tog 2000-talets hem i besittning. Snart kom ett otal varianter i olika träslag, färger och tillbehör. Sagan om Stringhyllan lever vidare.

Tamburen hemma hos Nisse Strinning i Saltsjöbaden 1954.

Foto: TT

Klassiska serviser: Vackra tallrikar i porslin

Bästa tipsen till en hållbar jul med Loppis julspecial

Mer inspirerande innehåll från allas.se: