Faysa Idle var måltavla i gängkrig: Jag är trött på att vara tyst

Se också: Allers Brott med Leif GW Persson

Juryn framhåller Faysa Idles mod att sätta sin egen säkerhet på spel för att belysa viktiga frågor.

– Att förlora människor har blivit en del av min verklighet.

Priset delas ut av Plan International Sverige i samarbete med Veckorevyn, och Allas träffade Faysa precis när hennes uppmärksammade bok Ett ord för blod kommit ut.

Det hon gör genom att skriva om sin verklighet trotsar alla regler. Det går emot tystnadskulturen, hur kvinnor ska uppföra sig, emot lojaliteter med vänner och familj.

Boken handlar om att befinna sig bakom de svarta rubrikerna om gäng och skjutningar. Faysa Idle ger en bild av ett Sverige som är ett laglöst land i landet, med helt andra regler än samhällets vanliga, och där makt och status mäts i kriminalitet.

– Orden har räddat mig. När jag och mina tjejkompisar blivit trakasserade och känt oss maktlösa gentemot männen har jag tänkt: En dag kommer jag att vilja skriva om det här. Jag är trött på att vi kvinnor hamnar i skuggan och ska vara tysta.

Många runt omkring Faysa anser att hon borde hålla tyst, och inte sprida sin historia. Men i förordet skriver hon: ”Vem ska annars berätta om alla systrars och mammors oerhörda smärta? Vi som drabbats av våldet fast vi är oskyldiga?”

Hur vågar du berätta så här öppet?

– För att jag redan levt i en tillvaro som skadat mig så mycket. Jag har hotats till livet utan anledning, människor runt mig har dött. Jag har inte skrivit för att kasta sten på någon, utan för att berätta vad som händer. Jag är inte ensam, och jag har inget att skämmas för. Många kvinnor är i värre situationer, men vågar inte prata. Jag skriver för döttrar, systrar och mammor.

Faysa är full av energi, stolt och upprymd över boken när vi ses. Orden nästan snubblar över varandra.

Hon är ett av sex syskon – fyra bröder och en syster – uppvuxen i Tensta utanför Stockholm med somaliska föräldrar. Pappan var ofta på resande fot och bor nu i Somalia. Mamman beskriver hon som familjens klippa, en ”lejoninna” med flera jobb och dessutom med känsla för ord, sång och poesi.

Som barn var Faysa tystlåten och tyckte om att vara för sig själv, men samtidigt en rebell.

– Jag var den jobbiga ungen, den som ifrågasatte och inte ville rätta mig efter reglerna.

Faysa bestämde sig för att ingen skulle få försöka kuva henne igen. Samtidigt hade hon perioder där hon mådde dåligt, hon var arg och ledsen och tyckte att livet kändes meningslöst.

Faysas bror en av ledarna i gängkriget

Faysas tonårstid kom att präglas av att en av hennes storebröder, i boken kallad Bilal, blev en av förgrundsgestalterna i ett av de kriminella nätverk som växte fram. För hela omgivningen blev den två år yngre Faysa ”Bilals syrra” snarare än en egen person.

Från 2017 hårdnade klimatet, främst mellan två av de kriminella nätverken. Fler skjutningar, allt mindre respekt för människoliv. Kriminaliteten tog sig in i vardagen. I hemmet hade storebrodern väskor fyllda av kontanter, familjen fick uppleva poliser som rusade in och gjorde husrannsakan. Människor runt henne blev tvungna att välja sida.

– Gängen blev som två fotbollslag, fast det var inte medaljer som var insatsen, utan döden.

I takt med det hamnade även Faysa i farozonen.

– Min brors problem blev så stora att det påverkade oss. Vi blev måltavlor, vi skulle skadas. Det gick inte att lita på någon längre. Folk fick höra ”Ha inte med Faysa att göra, det kan vara farligt”. Klart att de inte ville umgås med mig. Men jag har aldrig ens varit med i något gäng, eller valt sida på något sätt! Fattar du?

Det märks att Faysa blir upprörd när hon tänker på hur hon blandades in i rivaliteten mot sin vilja. Hon säger att attityderna hårdnat mycket bland de kriminella under de senaste åren.

– Det handlar inte längre om män som vill döda varandra, utan folk bryr sig inte längre om ifall en mamma skadas, en syster skadas, eller en bror. Det kvittar om man har normala yrken och inte är med i leken, man kan råka illa åt ändå. De bryr sig inte.

Faysa Idles storebror dödades

En av dem som drabbats utan att vara med i något nätverk är hennes ena storebror, som dödades.

– Jag pratade med honom precis innan han mördades, han kom in i mitt rum. Han var på väg för att möta en vän, men kom aldrig tillbaka. Vi skulle ses efter mitt jobb, men vi sågs aldrig mer. Sådana händelser gör något med en. Det har ärrat mig. Jag kan ha svårt att knyta an till människor för jag tror att de ska försvinna.

Faysa har själv haft ett pris på sitt huvud – 100 000 kronor för den som mördade henne bara för att hon är Bilals syster. När hennes bror gifte sig var tre unga killar, fortfarande i tonåren, på väg i en bil för att skjuta brudgummen och hans familj – bland andra Faysa – under själva bröllopsfesten. De stoppades av polisen en kort stund innan de hann fram.

Trots allt detta pratar hon om sin bror med kärlek. För henne har han också alltid varit den som bryr sig, en människa som hon har starka band till. När detta skrivs sitter han i häkte.

– Men jag ser ju också en annan bild av min bror, som jag älskar.

Medan politikerna diskuterade vad som skulle göras eskalerade kriminaliteten allt mer. Faysa beskriver det som att hon kände sig maktlös, inlåst i en bubbla av hat och hot.

Hur har du klarat av att människor nära dig har mördats?

– Det blev så att jag bara försökte gå vidare utan att gå in djupare i situationerna, jag ville inte tänka på att den och den inte lever längre. Men när ditt eget kött och blod hamnar där på vägen, när din ena bror har varit med om flera mordförsök, när du aldrig vet om han lever eller inte... Till slut påverkas ditt psyke.

Sett för mycket död – behövde psykologhjälp

2022 hade det samlats för många trauman inom Faysa. Hon hade sett för mycket död, varit för stressad och pressad av allt runt omkring henne.

– Inget löste sig, problemen la sig aldrig, det blev bara värre och värre. Jag klarade inte mer, jag bara måste bryta. Jag hade alltid setts som stark, men till slut gick inte längre.

Hon sökte hjälp och går i dag hos en psykolog. Hon har flyttat och ägnar sitt liv åt skrivandet, som hon började med på allvar för några år sedan. När hon la ut en dikt på Instagram och fick massor av följare insåg hon att poesin kunde bli hennes väg.

Hon började uppträda och har läst sina dikter under en manifestation utanför riksdagen. Nu är hon också ute och lär barn att uttrycka sig genom poesi.

Går det att stoppa utvecklingen av kriminaliteten, och i så fall hur, tror du?

Faysa gör en kort paus. Hon ser lite ledsen ut.

– Det är en för stor fråga för mig. Jag vet bara att det här är vad det är, och det är så här vi har blivit. Det är så många som kommer med olika lösningar, men jag har inga svar. Många av de kriminella personerna vill fortsätta, de mår bra av det, de vill inte ha jobb, de vill inte ha samtal. Jag vet inte vilken förändring som skulle behövas.