Isabelle sa upp sig från kontorsjobbet – följde sin dröm: ”Det är här jag hör hemma”

"Välkommen tillbaka när du är klar med barnafödandet" – chefens kommentar på graviditeten

Så länge Isabelle Strömberg kan minnas har hon velat stå på scen, sjunga och dansa. Sedan kom livet emellan. Det kunde slutat där. Men en tuff lillasyster såg till att hon tog tag i drömmen.

– Det var mycket musik i mitt hem när jag växte upp och vi gick ofta på föreställningar och konserter. Jag upptäckte att jag ofta blev genuint påverkad av historierna och det var där min längtan efter att stå på scen själv växte fram, berättar Isabelle Strömberg.

Hon hade två yngre syskon, men var den som helst ställde sig upp och showade för släkten så snart hon hade möjlighet. Förebilderna hade hon själv sett sjunga och dansa, som i uppsättningen av Singin' in the Rain i Stockholm.

– Jag älskade den showen.

Det var inte helt oväntat att hon valde musikinriktning redan på högstadiet och därefter valde att gå på Musikalgymnasium. Isabelle ansågs lovande och fick en av huvudrollerna i den sista slutproduktionen innan studenten.

– Vi satte upp Fame så det var en hel del dans också och det kändes underbart att få rollen även om just dans inte var min starkaste gren.

När dagen för studenten kom och alla skulle springa ut slet hennes musiklärare tag i henne precis innan. Han ville säga något viktigt.

– Lova mig att aldrig sluta med det här, sa han till mig och jag lovade honom det. De orden lever kvar i mig än i dag och har betytt jättemycket. Sedan bröt jag löftet ganska snabbt, säger Isabelle.

Hon kände att det nästan var självklart att man inte skulle jobba och livnära sig på något kreativt – det var ju omöjligt.

– Jag var ju bara en liten kort tjej, vem skulle vilja se mig på scen – så tänkte jag nog.

Intensiva år

Hon ställde in sig på att leva ett mer normalt liv – i alla fall enligt normen. Hon började jobba i en butik och gick senare över till att jobba på en ekonomiavdelning.

– Det var så långt från mig man kunde komma. I butik träffade jag i alla fall kunder och var social. Kontor var verkligen helt fel, där fanns det inget utrymme för att vara kreativ och det gjorde att jag nästan tappade livsgnistan helt.

Men det var ett stabilt jobb.

Privat hade hon en parter och efter sex år tillsammans ville de köpa en bostad ihop. De flyttade ihop 2013 och första barnet kom 2015, andra barnet 2017 och tredje 2019.

– Det blev ganska intensiva år. Jag var mammaledig mest hela tiden kändes det som och allt kretsade kring det. Det var så livet blev i stället. Jag ångrar inte mina barn naturligtvis, jag älskar dem av hela mitt hjärta, men att gå tillbaka till kontorsjobbet efteråt var hemskt. Det var inte jag, förklarar Isabelle.

Fick danslektioner i present

Som tur var träffade hon sin lillasyster varje vecka. De gick på promenader – långt ifrån allting hemma och långt från jobbet, bara för att kunna andas och prata om livet.

Det var vid ett av dessa tillfällen som systern plötsligt frågade rakt ut:

– Vad vill du bli när du blir stor? Om du får drömma fritt.

– Efter en stunds tanke svarade jag till slut musikalartist och då sken hon upp som en sol. Men hon blev också tuff och sa till mig att kolla upp detta så det inte bara blev en dröm. Hur blir man musikalartist, vilka utbildningar är bäst, berättar Isabelle.

Hon följde uppmaningen och hittade olika utbildningar och skolor, varav två av de bästa låg i Göteborg och Stockholm.

Men det var ändå svårt att komma igång. Hon hade gått hemma länge och livet som mamma och kontorsarbetare var knappast till glädje för dansförmåga, smidighet, styrka och sångröst.

Men hennes lillasyster hade en lösning även på det lilla problemet och gav Isabelle danslektioner i 30-årspresent. Nu kunde hon inte komma undan.

Efter en tid vågade Isabelle söka sig in på Stockholms treåriga utbildning för musikalartister, men konkurrensen var tuff och hon kom inte in.

– Man skickar först in filmer, sedan väljer de ut de som får komma på audition och efter det blev jag bara reserv. Det var tråkigt och jag var verkligen besviken, mest på mig själv.

Gav inte upp - trots motgångarna

Nu är inte Isabelle en person som ger upp så lätt. Hon frågade vad hon saknade och förstod att det främst var dansen. Hon blev rekommenderad att börja en förberedande utbildning och det gjorde hon.

Det var en tvåårig musikalutbildning, men hon gick bara ett år, sedan sökte hon in igen och den här gången gick allt bra. Hon kom in 2022 då hon var 33 år.

– Jag var så glad över att ha kommit in. Det blev både gråt och skratt och lite champagne.

Samtidigt skulle det bli en tid med extremt mycket dans och obligatorisk närvaro. Inte lätt för en trebarnsmamma.

Men hon hade gjort sitt val. Innan hade hon haft något av dödsångest och tänkt på hur hon skulle känna det om hon hamnade på dödsbädden utan att ha följt sin dröm. Inte ens försökt och gett sig själv en chans.

Sedan skulle själva utbildningen skulle bli kämpig – det visste hon. Isabelle var en av de äldsta och hade ett annat liv jämfört med de andra eleverna.

– Jag tror det är bra med livserfarenhet i det här jobbet när man ska gestalta människor, men man behöver hjälp med det praktiska.

Hjälpen kom från hennes mamma framförallt.

– Hon tog vabben väldigt ofta när jag fick problem med min närvaro.

Hennes sambo var stöttande, men det var en stor omställning. Hittills hade hans karriär och företag varit i fokus. Plötsligt var allt annorlunda. Det ledde till slut till separation.

Nu stod Isabelle ensam som förälder varannan vecka. Det var tufft och utmanande, men hon tänkte inte ge upp.

– Jag kände att jag måste vara en förebild för mina barn. Att följa sina drömmar är något jag vill att de ska ha med sig.

Fick huvudrollen i slutproduktionen

I skolan skämdes hon till en början för sin spegelbild i danssalen. Mycket tid skulle tillbringas där och det var svett och träningsvärk. Timmar efter timmar med balett, jazz, stepp, street och andra danser var precis vad hon behövde, men samtidigt var det ingen lätt resa.

– Vi hade fantastiska lärare som tur var, säger Isabelle.

Klassen bestod av tre killar och 16 tjejer. Alla peppade varandra.

– Enda gången jag upplevde lite sura miner var när vår sista avslutningsshow skulle rollbesättas. När vi fick veta vilka roller vi tilldelats blev det till en början en del missnöje och kanske missunnsamhet.

Isabelle fick ännu en gång en av huvudrollerna. Det var hon glad över, men framförallt var det chansen att jobba med en riktig och proffsig storproduktion som gjorde att det pirrade i kroppen.

– Vi blev behandlade som proffs och vi hade en producent som jobbat med stora namn. Det var helt fantastiskt att repetera tillsammans med hela gruppen och verkligen skapa något, berättar hon.

Då hade Isabelle gått igenom tre år av allt från dansträningar till teoretiska lektioner i musikalhistoria och psykisk hälsa.

– Det som påverkade mest var förstås att jag blev ensam, att vi skilde oss. Det var i slutet av november 2023, så mitt i utbildningen. Jobbigt, även om det nog hade växt fram under en längre tid.

Det blev även en ekonomisk stor skillnad när hon blev tvungen att flytta till ett eget boende. Hon höjde sitt studielån till max och fick hålla en tajt budget. Hon har nu en trea där hon själv sover i garderoben och där barnen får dela på två rum.

– Men vi umgås ändå mest allihop i det stora rummet och har det mysigt. Jag ångrar ingenting. Jag har skulder i dag, men det var otroliga år på utbildningen, år som gett mig så mycket.

– Jag tror mina barn hellre vill ha en lycklig förälder, än en rik.

Alla tre har dessutom ärvt ett intresse för det kreativa och de har show flera gånger i veckan.

Svårt att få jobb efter utbildningen

Däremot har det varit svårt för Isabelle att komma ut i verkligheten efter avslutningen i juni. Det finns inte många jobb i branschen även om det blir fler och fler uppsättningar.

– Tyvärr är jag lite utestängd från mycket eftersom jag har barnen varannan vecka. Många från klassen jobbar på kryssningar, utomlands på semesterorter och de kan söka jobb över hela Sverige. Det är svårare för mig. Jag kan inte direkt ge mig ut på turné heller.

I stället har Isabelle tills vidare satsat på att sjunga på bröllop, begravningar och dop. Hon skriver också på egna föreställningar och har många idéer.

– Kanske kommer jag nå min dröm att stå på scen regelbundet i någon show, men tills dess får jag göra det bästa av situationen. Att ha kurser för barn hade jag gärna satsat på under tiden. Man får ha is i magen, konstaterar hon.

Isabelle går på auditions och hoppas på att få en roll. Kanske får hon spela sin drömroll en dag – Kristina i Kristina från Duvemåla.

– Eller någon roll i Chess. Framförallt vill jag komma tillbaka till den där känslan jag hade när jag fick gå upp på scen under tre kvällar på raken under avslutningsshowen i våras. Höra publikens jubel och applåder. Den känslan vill jag ha.