Oskar red 110 mil genom Sverige: ”Har aldrig känt mig mer levande”
Drömmen om att få leva som cowboy blev verklighet förra sommaren. Tillsammans korsade Oskar Öhrström och Ivory – en 17-årig welsh cob – den svenska fjällkedjan, från Grövelsjön i Dalarna till Treriksröset i norr, en sträcka på hela 130 mil. Äventyret var inte bara en fysisk utmaning, utan också ett sätt att fördjupa relationen mellan häst och ryttare.
Nu har snart ett år gått sedan det storslagna äventyret, och Oskar beskriver det som sitt livs största upplevelse. Under 52 dagar färdades han och Ivory genom höga fjäll, vidsträckta myrar, forsande älvar och snötäckta toppar. Den mäktiga naturen blev både en prövning och en källa till inspiration.
– Oh ja, många gånger skrek jag rakt ut: ”Yihaaa!” Jag har aldrig känt mig så levande, och ibland slog det mig – är det ens möjligt att det kan vara så här vackert? säger Oskar.
Utmaningarna var många när Oskar och Ivory red över fjällen
Tillsammans har de genomfört något som ingen häst- och ryttarkombination tidigare gjort. Utmaningarna i fjällen var många, men med varje mil som passerade fördjupades deras relation. De tog sig över steniga partier där varje steg krävde noggrannhet, uppför branta klippor där uthålligheten sattes på prov och genom forsande älvar där vattnets kraft påminde dem om naturens obeveklighet.
En dag korsade de en smal hängbro där vinden slet i dem så hårt att det kändes som om den ville dra ner dem. Ändå tog de sig vidare – och varje övervunnen prövning stärkte tilliten mellan dem. För Oskar blev resan inte bara en fysisk utmaning – utan också en inre resa. De öppna fjällvidderna gav utrymme för reflektion, och tiden med Ivory och naturen var inget annat än magisk.
Idén om att korsa den svenska fjällkedjan väcktes redan när Oskar köpte Ivory. Hon var då 14 år, och vid första mötet kände han att hon hade ett alldeles särskilt hjärta. Under många år hade han tillbringat tid i fjällen och insåg att det här var ett äventyr de kunde uppleva tillsammans. Målet var enkelt men utmanande: att rida från Dalarna till Treriksröset – och bli den första att genomföra hela sträckan till häst.
Det här är Oskar
Namn: Oskar Öhrström.
Ålder: 36 år.
Bor: Västjämtland
Gör: Hovslagare och äventyrare.
Instagram: oskarohrstrom_fjallryttaren
Det skulle inte bara bli en fysisk prövning, utan också en möjlighet att dokumentera resan och föreviga den för framtida generationer. När Oskar presenterade idén för ett produktionsbolag var intresset stort, och snart påbörjades arbetet med dokumentären Fjällryttaren, som senare sändes på SVT Play.
– En utmaning var att filma allt. Jag var tvungen att bära med mig kamerautrustning, batterier och stativ – samtidigt som jag skulle fokusera på Ivorys behov och vår egen säkerhet. Det fanns inga eluttag i fjällen, så jag var beroende av att ha med mig tillräckligt med ström i powerbanks. Att fånga de magiska ögonblicken samtidigt som jag var mitt i dem var en balansgång – men det var värt det, berättar Oskar.
Packa lätt och rätt för både häst och människa
Förberedelserna inför resan var noggrant genomtänkta. Den största utmaningen låg i att packa rätt – att få med sig allt nödvändigt utan att överbelasta Ivory. Oskar planerade rutten i detalj och gick igenom varje etapp för att få en uppfattning om hur lång tid olika sträckor kunde ta. Han visste var han kunde köpa mat längs vägen och skickade i förväg paket med proviant till utvalda stopp för att underlätta färden. Trots detta ville han inte låsa sig vid en strikt tidtabell.
Det viktigaste var att lyssna på Ivory och hennes behov
– Det viktigaste var att lyssna på Ivory och anpassa mig efter hennes behov. Vi skulle följa naturens tempo, inte pressa oss för att hålla ett schema, säger Oskar.
Den 12 juni 2024 gav de sig av, fyllda av både nervositet och förväntan.
– Jag minns den första dagen så väl. Vi stod vid startskylten för det Gröna bandet i Dalarna, och jag visste att nu var det dags. Jag klappade Ivory på halsen och sa: ”Nu kör vi.” Det var som om vi båda förstod att vi stod inför något stort, berättar Oskar.
Främlingar välkomnade dem med öppna armar
Den första dagen blev en prövning. Redan vid starten tappade Oskar sin regnjacka och tvingades vända tillbaka för att hämta den. Samtidigt rev han sönder ena packväskan. Naturen visade snabbt att även den bästa planeringen inte kan förbereda en på alla små utmaningar som dyker upp längs vägen.
– Det var en spännande start, skrattar Oskar. Men vi visste att i naturen kan man inte ta något för givet.
Längs färden mötte de främlingar som, trots sina egna upptagna liv, välkomnade dem med öppna armar. Många bjöd in dem att dela en måltid, erbjöd en varm bastu eller gav dem en plats att sova. Oskar blev djupt rörd av människors generositet, något han inte hade förväntat sig i den utsträckningen.
– Det var en påminnelse om hur goda människor kan vara, säger han.
Under resan mötte de också andra vandrare som följde deras äventyr på sociala medier. Vänner till Oskar anslöt sig vid olika etapper för att göra dem sällskap, vilket blev en extra motivationskälla – särskilt för Ivory. Under en månad följde även Oskars tjej med.
– Det var verkligen en fin upplevelse att rida tillsammans med andra på vissa delar av vägen, säger Oskar.
I naturen kan man inte ta något för givet
”Jag visste att welsh cob-hästar är starka och uthålliga”
Men resan var långt ifrån enkel. Steniga partier var svåra att passera, och Oskar var alltid noga med att hitta den säkraste vägen för Ivory. I blockterräng var risken för skador stor, och de fick ofta tänka om, vända tillbaka eller välja en alternativ rutt för att skydda hästen. Men varje gång de klarade en svår passage kände de en enorm lättnad.
– Jag visste att welsh cob-hästar är starka och uthålliga, men jag blev ändå imponerad av Ivorys kapacitet. Hon är både lugn och modig – precis den typen av häst som klarar den här sortens utmaningar. Hennes stabila temperament gjorde att vi kunde lita på varandra i de svåraste situationerna, säger Oskar.
När de korsade myrmarker var Oskar extra vaksam, ständigt beredd att agera om något skulle gå fel. Ofta valde de att vada genom älvarna i stället för att ta sig över osäkra hängbroar. Det iskalla vattnet var både en fysisk utmaning och en uppfriskande kontrast till de långa dagarna i sadeln.
– När vattnet var isande kallt skämtade jag och sa att vi åtminstone blev rena, säger Oskar med ett skratt.
Men det var inte bara de fysiska utmaningarna som gjorde resan tuff. När de närmade sig nationalparkerna Sarek, Stora Sjöfallet och Abisko fick de besked om att ridning inte var tillåten inom dessa områden. Deras ansökan om dispens hade avslagits, vilket tvingade dem att ta en annan väg. Det innebar att deras färd förkortades till 110 mil i stället för de planerade 130, men de släppte besvikelsen och fortsatte framåt.
– Jag förstår varför regler finns, men restriktionerna för hästar på stigar som redan är vältrafikerade hade kanske kunnat vara mer flexibla, säger Oskar.
När de till slut nådde Treriksröset 4 augusti blev det en överväldigande stund. Oskar kramade om Ivory, och när hästen rörde vid den gula gränsmarkeringen insåg han att äventyret var över.
– Det kändes overkligt, säger Oskar med tårar i ögonen. Jag trodde inte att det skulle vara så känslosamt, men det var det verkligen. Vi hade genomfört något stort, och jag är så otroligt stolt över oss båda.
Djup vänskap mellan häst och människa
För Oskar och Ivory var detta mer än bara en långritt. Det var en resa som fördjupade deras vänskap och visade hur starkt bandet mellan människa och häst kan bli när de arbetar mot ett gemensamt mål. Deras förtroende och samspel var avgörande för att resan skulle lyckas.
– Jag vet att vår nära kontakt var det som gjorde den största skillnaden när det var som tuffast. Ivory litade helt på mig, och när vi stötte på svårigheter var det som om hon kunde läsa mina tankar. När jag var lugn, blev hon lugn.
Oskar har också lärt känna sig själv på ett djupare plan och fått nya insikter om livet. Det som kanske kan låta som en kliché har blivit hans sanning – att livet ska levas, för man vet aldrig när det är för sent. I dag jobbar han inte lika mycket, utan ser till att arbeta för att leva, i stället för att leva för att arbeta.
Nästa äventyr är redan i planeringsstadiet – en ny resa där han och Ivory får ta ytterligare ett steg och skapa fler oförglömliga minnen.
– Resan genom fjällvärlden har verkligen gett mersmak, och jag märker hur längtan efter nya äventyr växer dag för dag. Idéer har börjat ta form – och nästa äventyr närmar sig.