Jag testade vegetariska 80-talsreceptet – smakade barnmat men ändå gott

5 godissorter vi minns från förr

Tidningen Året runt, en del av allas.se, fyller 80 år, så redaktionen bestämde sig för att provlaga recept från alla årtionden för att maxa nostalgin.

Att välja ut ett historiskt recept från Året Runt var inte så svårt för mig som inte äter rött kött. I dag är det inte ovanligt med vegetariska recept i tidningen, men om man blickar bakåt är det kött som dominerat.

Till min förtjusning hittade jag en vegospecial i ett januarinummer från 1986, med 15 ”härliga, nyttiga, gröna middagsrätter” (se receptet i faktarutan i slutet av artikeln).

Valet föll på svampdolmar med blomkåls- och paprikapuré. Den där purén lät inte så lockande, men eftersom jag aldrig gjort kåldolmar blev jag sugen på att testa.

Under inhandlingen reflekterade jag lite över matpriserna. Vad kan blomkålen ha kostat 1986? Förmodligen inte 47 kronor kilot som i dag. Nåväl, det är ju i alla fall nyttigt!

Inget vanligt salt

Det första jag gjorde när jag kom hem med de tunga kassarna var att koka råriset. Dock i 13 minuter som det stod på paketet i stället för de 40 som receptet angav. Var det ett annat sorts ris på den tiden, eller skulle det helt enkelt vara överkokt?

Under tiden kokade jag upp en stor kastrull med vatten och la därefter i vitkålshuvudet. Hur länge skulle vitkålen koka innan jag kunde skala av bladen? Fanns det risk för att det kunde gå sönder?

Jag behövde inte oroa mig, det tog inte lång tid innan jag försiktigt kunde börja lossa bladen med en grilltång.

Jag la de ångande bladen på en handduk och hoppades att de inte skulle hinna bli styva igen innan rullningen.

Därefter var det bara att börja hacka. Jag stekte svampen torr innan jag la i smöret, så att det fick suga in ordentligt.

La över på ett fat och värmde på resten av grönsakerna. I receptet finns inget vanligt salt, så här var det soja som fick ge smak.

Osaltad, smaklös barnmat

När jag blandat ihop råris, svamp och grönsaksmixen började det roliga – att rulla dolmarna! Kålbladen kunde kanske fått ligga i det heta vattnet en stund till, men de kändes nog lagom mjuka.

Vissa kålblad var lite mindre och jag undrade hur det skulle gå att få ihop dem, men det visade sig vara lätt som en plätt. På med fyllning, vika över den tjocka sidan av kålbladet, vika in kanterna och sedan rulla ihop dem. Voilà!

Medan dolmarna tillagades i ugnen började jag med purén. Jag insåg nu att hacka är det som tar mest tid med detta recept.

Under matlagningens gång tänkte jag på all tid som husmödrar och småbarnsmammor tillbringat i köket genom tiderna. Kåldolmar är klassisk husmanskost, men inget man slänger ihop på en kvart efter jobbet.

När purén var mixad och klar smakade jag av. ”Smaklös, varm barnmat” var de första ord som poppade upp i mitt huvud.

Inte heller här användes vanligt salt, bara buljong och örtsalt, vilket i min mening inte var tillräcklig för att framhäva smaken. Men men, bara att tugga i sig.

Purén får bli soppa

Cirka 2,5 timme från det att jag började laga maten var kåldolmarna färdiga i ugnen. De såg riktigt smarriga ut.

Eftersom det inte framgår i receptet om jag skulle servera någonting till åt jag dem endast med purén som tillbehör, på äkta lchf-vis. Också det nyttigt kanske?

Kåldolmarna var goda, men purén gav jag inte mycket för. Den får nog frysas in och bli soppbas någon gång i framtiden. Nästa gång jag äter kåldolmarna blir det med kokt potatis, gräddsås och lingonsylt!