Nästan alla äter kräftor på fel sätt – så här ska du göra egentligen
Kräftpremiär – äntligen är det dags att frossa i dessa små röda delikatesser. För oss svenskar är kräftor mer än en måltid, det är en fest och en tradition som är djupt rotad likt både jul och midsommar – där allt runtikring som tillbehören och dekorationen ofta tar mer plats än måltiden.
Denna lilla röda krabat spelade även en betydande roll 1922 i samband med folkomröstningen för alkoholförbud i Sverige. ”Kräftor kräva dessa drycker” var nej-sidans slogan inför valet. Mannan bakom var ingen mindre än Albert Engström. Med det sagt. Kräftan är en del av vår folksjäl. Kräftor är allvar.
Man får inte slarva
Jag älskar kräftor, och jag älskar kräftor mer än allt runtomkring. Visst är det fint med pyntade bord, men larviga kräfthattar, pinsamma haklappar och annat trams tycker jag inte hör till. För att äta kräftor är blodigt allvar och ska inte göras utklädd eller förlöjligad.
Detta är det kanske inte alla som förstår. Men än värre är kräftätare som slarvar, om inte vet hur man ska angripa denna delikatess. Att ätandet inte är att frossa, det är en ritual, och den tar tid – det kan jag lova.
Jag blev lärd hur en kräfta ska ätas innan jag kunde gå känns det som. Mamma var den pedagogiska och mycket tydliga, på gränsen till stränga läraren – så här alla slarviga, frossande kräftätare, kommer en steg för steg guide i hur du ska äta din kräfta:
Så äter du kräftor – sju steg
1. Steg ett är sörpla, och jag säger som Emil i Lönneberga, det ska höras att man äter kräfta. Doppa gärna kräftan i spadet en extra gång. Och sug i dig.
2. Sen är det dags att lyfta skalet, skär inte av huvudet genom skölden som många tror, det både slabbigare och mycket svårare! Lyft skalet försiktigt så att hela innandömet stannar kvar på kräftan och du bara har ett fint skal i handen. För detta skal ska skrapas ut och det delikata smöret är det första du äter.
3. Sen gäller det att med stadig och försiktig hand lyfta upp gallan. Längst fram på kräftan känner du två små hårda knölar. Ta ett varsamt grepp där och lyft. Gör du rätt har du nu avlägsnat gallan och allt annat man inte vill äta.
4. Nu är det dags att sörpa i gen, smöret med spadet. Är det andra man avnjuter.
5. Vilken ordning man sen tar klor och stjärten i är faktiskt valfritt, hör och häpna. Jag börjar med klorna. Här gör nästan alla fel och bara bryter av klon och pillar ut köttet. Fel fel fel. Börja med benen som leder till klon. Bryt av dessa och bit försiktigt ut köttet ur benen med framtänderna. Sen är det dags för klon, och detta är både pilligt och tålamodskrävande om klorna inte är stora. Men det är inte tillåtet att hoppa över klorna, hur små de än månne vara.
6. Så kommer vi till det som många tror är det enda man äter på en kräfta, stjärten. Denna typ av kräftätare är inte välkommen till mitt bord! Skala stjärten, ta bort strängen på ryggen – sen kan man göra två val. Spara ett gäng stjärtar och gör din egen macka, då kommer många runt bordet bli avis. Men det är tillåtet vill jag säga. Annars är det bara att hugga in och njut ad stjärten. Belöningen för det arbetet du lagt ner.
7. Till sist kommer en av de viktigaste reglerna i
kräftrituralen. Skalen.
Man får inte ha en rörig tallrik där allt
ligger huller om buller. Sköldarna ska radas upp snyggt och prydligt på din
tallrik, resten av skalen är det fritt fram att slänga löpande. Det är lag på
att man med en snabb blick ska kunna avgöra hur många kräftor var och en har
ätit. Rättvisan är helig och viktigaste regeln.
Tänk dig själv, om du sitter vid ett bord, och är den enda som vet hur en kräfta ska ätas, du har bara fått i dig en enda kräfta när de andra är inne på sin tredje eller fjärde! Så får du inte sällskapet att ta till sig någon av ovanstående punkter. Tumma aldrig på denna!