Barnen bytte sjukhus mot Mello: ”Målet var att bli så bra så jag orkade”

11 oförglömliga stilar vi minns från Mello

Meja sitter på andra raden i Coop Norrbotten arena i Luleå. Så nära scen att de nästan kan se porerna i ansiktet på de välsminkade artisterna.

– Jag hejar på Meira Omar och Maja Ivarsson, säger Meja.

Hon har åkt från Boden tillsammans med sin pappa Fredrik för att gå på genrep av deltävling nummer 1 i Melodifestivalen 2025.

– Tennessee Tears är också bra, påpekar hon.

Och som om Meja är värsta musikproffset så blir det just hennes två favoriter som går vidare till final medan Tennessee Tears går till Andra chansen.

Det var genom välgörenhetsorganisationen Min stora dag som Meja fick chansen att klä upp sig i finkläder och åka och titta på Melodifestivalen i arenan.

– Mats på lekterapin gav mig biljetter, säger Meja.

Hon berättar att lekterapin är en plats hon tycke om att vara på när hon besöker sjukhuset. Hon gillar att rita, pyssla och framför allt hoppa i bollhavet.

För ett par år sedan tillbringade hon en hel månad på sjukhuset efter att en tumör upptäckts i hjärnan.

– Jag fick sovmjölk, säger Meja som sövdes i åtta timmar för att läkare skulle kunna genomföra biopsi (provtagning på tumörvävnaden).

Lyckligtvis visade det sig att tumören är godartad, men den sitter på hjärnstammen och går inte att operera bort.

I dag är Meja en sprudlande glad tjej och går i skolan. Hon kan bli lite hjärntrött och behöver pauser, men annars går det bra.

På nätterna orsakar tumören andningsuppehåll och därför har hon personal som vakar över henne i rummet hela natten. Meja tycker mycket om de kvinnliga vårdarna som växlar om att ta hand om henne.

– En gång hade jag en kille där men det gillade jag inte!

Liam, 9 år, Furulund: Träffade andra barn med diabetes

Liam har haft tur i oturen. Av någon anledning bokades han in att gå på deltävlingen uppe i Umeå.

– Men jag bor ju i Skåne, säger Liam.

Som tur var löste det sig på bästa tänkbara sätt. I stället för att se på en deltävling som det var tänkt, fick Liam åka upp till Stockholm och gå på själva finalen av Melodifestivalen i Nationalarenan.

Vem som skulle vinna hade han redan bestämt på förhand.

– Kaj, säger Liam som gjorde en fin skylt som han tog med upp på tåget.

I sin kupé mötte han ett annat barn som också skulle upp med Min stora dag.

– Men hon hejade på Dolly Style.

Liam fick diabetes typ 1 när han var sex år gammal. Hans mamma Elaine Widtfelt märkte hur sonen plötsligt var ovanligt törstig och drack jättemycket vatten. Sedan dess har mycket av familjens liv kretsat kring Liams sjukdom. Något han är ganska ensam om att ha där hemma i Furulund.

– I min klass har ingen diabetes, säger han.

Men när han var uppe i Stockholm med Min stora dag träffade han två andra barn med diabetes typ 1.

– Vi hörde det där pipande ljudet, men den här gången kom det inte från Liams pump. På något sätt kändes det bra att höra det från någon annan.

– Och att Liam fick känna att han inte är ensam om att ha diabetes, och jag fick chansen att prata med de andra föräldrarna, säger Elaine.

På finalen var det så hög musik att de där pipen inte hördes, dessutom var Liam så uppslukad av allt spännande som hände på scen. Mamma Elaine försökte korrigera blodsockret så mycket det gick.

– Jag tycker mest om att vara låg för då får jag äta Dextrosol, säger Liam.

Som säkerligen ingen i Sverige har missat var det gruppen Kaj från Österbotten som vann finalen. Och nästan lika många såg den snygga skylten som en pojke i publiken höll upp. Kameran zoomade nämligen in Liam.

– Pappa och mina syskon såg mig hemma på tv:n, de tog en bild, säger Liam stolt.

Att gå och se Melodifestivalen live var något alldeles extra, tyckte både Liam och mamma Elaine.

– Det var mäktigt att se ­Liams ögon lysa upp. Jag tror han aldrig kommer glömma detta, säger Elaine.

Liv, 12 år, Tranås: Scarlet är favoriterna

Husqvarna garden kokar av vrål och musik. Det är genrep av deltävling nummer fem och på tredje raden sitter Liv med sin mamma Åsa Tjäder Brodd.

Livs favoriter är de tuffa och gotiskt sminkade brudarna i Scarlet.

Men vem som vinner är egentligen inte så viktigt, den stora segern för Liv är att hon faktiskt sitter här. Det är inte självklart.

Ett par veckor tidigare genomgick hon en tuff magoperation.

– Ett mål var att bli så pass bra att jag orkar gå och se Mellorepet, säger hon.

– Jag hade ganska ont, men jag hade kul.

När Liv var sex år fick hon cancer och en intensiv behandling med operation och cellgift påbörjades. Strålningen skadade tarmarna så pass mycket att det har krävts två operationer för att reparera och koppla om dem.

När Liv kom tillbaka till skolan efter sin Mellolördag, berättade hon om allt roligt hon varit med om. Men att förklara att hon fått biljetterna av just organisationen Min stora dag var lite svårare eftersom de andra barnen inte är insatta i den värld av sjukhusbesök som blivit Livs verklighet.

– Hennes mående går upp och ner, just nu är det helt okej, berättar mamma Åsa.

Liv och familjen är tacksamma att de haft samma personal på sjukhuset under alla år. Deras närmaste sjuksköterskor Ann-Charlotte och Anna-Lena på sjukhuset i Jönköping har funnits där i alla lägen.

– Ja, all vårdpersonal vi mött både i Jönköping och Göteborg är helt fantastiska, säger Åsa.

Trots att Liv varit borta från skolan mycket på grund av cancern har det gått bra i skolan.

– En vanlig biverkning av cancerbehandling är hjärntrötthet och koncentrationssvårigheter, men du har som tur är sluppit det, säger mamma Åsa och ler mot sin dotter.