Gunnels butik firar 90 år – går mot strömmen: ”Jag måste få göra på mitt sätt”

Så syr du din egen scrunchie

Butiken ligger bara en kort promenad från kommersen vid köpcentret Ringen i Stockholm, men kontrasten är slående. Förutom den lilla ringklockan som pinglar till i dörren är här tyst och lugnt, belysningen är dämpad och det hörs ingen skvalande musik. Vid första intrycket känns det som om tiden har stått stilla.

Nåja, kanske inte helt till sedan 1936 då butiken öppnade här på Ringvägen, men på Parella underkläder finns flera spår av svunna tider. Som den småblommiga tapeten inne på kontoret, förmodligen uppsatt någon gång på 70-talet, och den stora köpmansdisken i trä och glas som andas 1900-talets mitt.

– Det kom in en kund som sa ”tänk att få handla över disk, precis som det ska vara”. Då blev jag lite rörd, det är ju det jag vill bevara, säger Gunnel Lindkvist, 76, som drivit Parella sedan millennieskiftet.

Att handla över disk var vanligt i Sverige fram till 1940-talet. Idén om självbetjäning, där kunden plockar varorna själv utan hjälp av en anställd, kom från USA och ledde till både lägre personalkostnader för butiksägarna och högre konsumtion.

För Gunnel Lindkvist går kvalitet före kvantitet. Efter ett helt arbetsliv inom konfektions- och textilbranschen har hon en träffsäker blick för hållbara material och bekväma plagg. Här säljer hon noga utvalda produkter, som bomullsstrumpor, trosor, jeans, baddräkter, nattlinnen, ullkoftor och inte minst den bygelfria bh:n som är Parellas signum.

Mamma hade affär

Många av Gunnels kunder uppskattar den personliga servicen, som de sällan får hos de stora klädkedjorna. Om någon kommer in och säger att ”köpa bh är det värsta jag vet” tänder Gunnel till.

– Då plockar jag fram en bh och ber dem prova. Sedan säger de ”men hur kunde du veta min storlek genom att bara titta på min rygg?” Tja, jag har ju gjort det några gånger, jag behöver inget måttband, säger Gunnel och skrattar. Det gör mig lite yrkesstolt. Det är det som sporrar mig.

Gunnel Lindkvist har ett smittande skratt och alltid en spännande anekdot på lager. Att hon hamnade i klädbranschen är inte så konstigt. Hennes mamma var skräddare och ägde klädaffärer i Örby söder om Stockholm, där Gunnel växte upp. En av dem hette Linella, efter ”Lindkvist”.

– Jag minns hur jag gick dit efter skolan och insöp atmosfären. Mamma satt ofta och sydde och gjorde ändringar medan jag gjorde mina läxor. Det var väldigt rofyllt och trivsamt.

Gunnel utbildade sig vid textilinstitutet i Borås 1974. När hennes mamma gick i pension sålde hon affären, trots att Gunnel, då 29 år, gärna ville ta över. Gunnel var för ung, tyckte hon, och ville inte att hon skulle bli så låst.

I stället praktiserade Gunnel på olika butiker i stan, bland annat på en klädaffär som låg i närheten av Parella.

– När kunderna frågade om underkläder tipsade jag dem om Parella, trots att jag inte hade satt min fot där. Jag tyckte butiken kändes gammalmodig med sina plastblommor i fönstret, men skickade dit dem ändå, säger hon och skrattar.

En frisk fläkt

Genom åren har hon bland annat arbetat på NK, PUB och varit butikschef på Skölds i Klarakvarteren. På klädtillverkaren Anders Westerlind AB arbetade hon som säljare mot butik.

– Det var ett av Sveriges mest framstående klädföretag och ledande inom bland annat kjolar från den egna syfabriken i Göteborg. Där hade jag många roliga år, bland annat fick jag följa med fru Birgitta Westerlind på klädmässor i Paris, minns Gunnel.

Säljarna hos Westerlinds fick ofta sitta med när nya kollektioner skulle tas fram.

– Vi visste ju vad kunderna ville ha, och de lyssnade på våra synpunkter. Det var en oerhört lärorik och rolig period i mitt liv.

Det plingar till i dörren. Gunnel får ett stort leende på läpparna när kunden och vännen Lena Risberg kliver över tröskeln. Hon tittar ofta in, även om hon inte behöver köpa något.

– Gunnel är som en frisk fläkt. Man får energi när man kommer in här, för hon skiner alltid som en sol. Jag hade tänkt köpa en sådan där dagsljuslampa, men jag kan ju bara gå in på Parella i stället! säger hon och får Gunnel att skratta.

– Titta här Lena, jag har fått in andra färger av de här ullbyxorna du köpte. Dem måste jag få fresta dig med!

Inga sociala medier

Genom åren har Lena köpt allt från nattlinnen och strumpor till baddräkter och bh. Men det är inte bara sortimentet som lockar.

– Parella är ju en pärla, det är ju bara att se sig omkring här! Och Gunnel är helt outstanding.

Som Södermalmsbo har Lena sett många butiker komma och gå, efter covid-pandemin var det flera som gick under.

– När jag hör om människor som testar plagg i butik för att sedan gå hem och handla på nätet blir jag irriterad. Vill man ha en levande stadsdel måste man handla i sitt närområde och betala lite mer för kvaliteten. Jag uppmanar ofta till det i lokala Facebook-grupper, säger Lena, som också har tipsat sina följare på Instagram om Parella.

Själv lockar Gunnel till sig kunder via av annonser i lokaltidningen och medlemstidningen Senioren, och många kommer hit på rekommendation. Att synas på sociala medier är ingenting för Gunnel, som heller inte har någon webbshop.

– Men jag skickar gärna varor till kunder som ringer hit och beställer. Häromdagen skickade jag faktiskt ett paket till en kund i Japan som varit här och handlat. Men Facebook och sådant, nej tack. Jag brukar säga att jag är analog. Jag måste få göra på mitt sätt, annars blir det inte bra. Parella bygger bara på lust och glädje.

Har föryngrat sortimentet

Den 90 år gamla underklädesbutiken öppnade samma år som huset på Ringvägen byggdes, då under namnet Ejco. Gunnel har räknat ut att butiken bara har haft tre ägare före henne. När hon tog över verksamheten bytte hon namn från Parella korsetter till Parella underkläder.

Men hur hamnade hon då här, i den omoderna butiken som hon skickade kunder till som ung praktikant? Ja, det måste man nog kalla ödet.

– Det var min mamma som gick förbi här en dag och tänkte ”vad är det här för en söt affär?” och gick in. Då överhörde hon ett samtal mellan en kund och butiksbiträdet, som verkade handla om att affären var till salu.

Gunnel var då i 50-årsåldern och hennes mamma visste att det var hennes dröm att ha en egen butik. När hon berättade att det var samma känsla på Parella som på Linella åkte Gunnel dit och hängde på låset.

– När jag kom in kände jag bara: ”Här måste jag vara.”

Så blev Gunnel Lindkvist ägare av sin lilla pärla. Sedan dess har hon föryngrat sortimentet och gjort butiken till sin, inte minst genom de personligt skrivna små lapparna i skyltfönstret.

Fyra dagar i veckan håller hon öppet. Ibland tar hon ledigt, som när hon åker på ”textilresor” med bästisen Marie, som hon lärde känna på textilinstitutet i Borås. Stängt på grund av sjukdom är det dock sällan.

– Älskade Parella håller mig frisk! Jag är så glad och lycklig här, och har så roligt. Jag står och stampar hemma på morgnarna, tills min man säger: ”Ska du inte ge dig i väg nu!?”

Skulle det krisa har hon en backup.

– Jag har en flicka som är några år äldre än jag, Agneta. Hon har också jobbat i branschen hela sitt liv och hjälper gärna till, vilket känns jätteskönt.

Känner sig aldrig ensam

Parellas 90-årsjubileum firas 23 oktober med ballonger i butiken och 90 kronors rabatt på ett bh-köp. Dessutom kommer Lena vara där med sin senaste bok Svikna löften till försäljning. Som författare skriver hon bland annat historiska romaner om Södermalm.

– Boken utspelar sig vintern 1939, och jag har skrivit in att en av karaktärerna går in här i butiken, som då hette Ejco, och köper sig ett par mamelucker”, berättar Lena.

Får Gunnel välja kommer hon stå här även vid 100-årsjubileumet, kanske med lite mer hjälp av Agneta.

På frågan om hon inte känner sig ensam när hon står här själv hela dagarna utan kollegor brister Gunnel ut i skratt.

– Verkligen inte, jag har ju alla mina gulliga kunder! Dessutom behöver jag de lugna stunderna för att hålla ordning och göra beställningar. Nej, jag har så roligt och får många underbara möten här. Jag har verkligen funnit min plats på jorden. När jag hänger ut flaggan och öppnar för dagen tänker jag: ”Jag behöver ju inte gå på teater – snart börjar föreställningen!”