Samuel Fröler: ”Jag tog inte chansen – det kan jag ångra”
Vi känner honom som den vänlige skärgårdsdoktorn Johan Steen – men vad få vet är hur skådespelaren Samuel Frölers privatliv påverkades av serien och kändisskapet som följde med den.
– Det var mycket keps och solglasögon på. Och jag åkte inte buss, det var mycket taxi, säger han.
– Allt det där var så dubbelt. Vi hade miljoner tittare, men samtidigt var allt så centrerat kring mig. Jag fick ta all uppmärksamhet, det var tveeggat. Nu tycker jag att det är härligt, men då… Den där känslan när jag skulle ut på morgonen och inte kände mig så fräsch.
Året var 1998 och Samuel Fröler hade tillsammans med sin regissör Richard Hobert rest till filmfestivalen i Venedig för att tala om filmen Ögat. Tv-serien Skärgårdsdoktorn var en megahit på SVT och Samuel Fröler en megakändis hemma i Sverige, något som han hade minst sagt kluvna känslor inför.
Så när jag såg honom komma gående på en gata på festivalön Lido gömde jag mig bakom en busshållplats och när han kom i jämnhöjd ropade jag ljudligt ”men titta, där går ju skärgårdsdoktorn”. Samuel Fröler hoppade högt. Detta påminner jag honom om när vi nu nästan 25 år senare träffas på en restaurang i centrala Stockholm. Samuel Fröler kommer inte ihåg denna lilla incident, men han säger att det under många år var svårt för honom att tackla berömmelsen.
– Det var att folk tittade som var det värsta. Men jag har aldrig upplevt några övertramp. Då kan det ju vara ännu roligare när någon som hört min röst från scenen – ofta en yngre publik – kommer fram och tackar för att jag gjorde rösten i Shrek.
Skärgårdsdoktorn ligger flera decennier tillbaka i tiden, och det vi möts för att tala om denna dag är en annan tv-serie, Strandhotellet, som finns på Viaplay. Serien bygger på en idé av Camilla Läckberg och handlar om ett stort strandhotell på västkusten.
Samuel Fröler
Ålder: 65 år.
Familj: Hustrun Susanne, barnen Eira, Arvid och Malte, samt de vuxna barnen Jakob, Amanda och August.
Bor: I Stockholm.
Yrke: Skådespelare.
Meriter i urval: Skärgårdsdoktorn, Tre kärlekar, Ögat, Den goda viljan, Enskilda samtal, Till det som är vackert, Nobel, Störst av allt, Det som göms i snö, The playlist, En doft av paradiset.
Aktuell: Med tv-serien Strandhotellet (Viaplay) och Tiden är vårt hem på Stockholms Stadsteater.
Patriarkal hotellägare
Samuel spelar hotellets ägare Werner, som med sin nya unga hustru planerar att dra sig tillbaka. Men vem ska ta över – sonen Sebastian eller dottern Petra? I närheten finns ett annat hotell, som drivs av Werners exhustru och hennes nye man Egil. Fiendeskapet är stort mellan Werner och Egil, och när Egil faller ihop på Werners 60-årsfest uppstår stor dramatik.
Lägg till det att Werners son Sebastian och Egils dotter Julie fattar tycke för varandra, trots att båda har partners på varsitt håll. Och Werners dotter Petra vill skaffa barn med sin flickvän. Allt uppbyggt för en rad intriger, med trådar som kan leda till många säsonger även efter de avsnitt som nu spelats in.
– Jag tror nog att det redan diskuteras kring en fortsättning, säger Samuel.
Kan det finnas en risk i att skriva på för något som kan hålla på i flera år – det kan ju göra att du missar andra potentiella jobb?
– Visst är det en risk, men det står i mitt kontrakt att jag inte behöver vara med i en eventuell fortsättning. Nej, den möjligheten finns ju alltid, en skådespelare som inte vill vara med längre kan bli utskriven ur manus genom en olycka eller liknande.
Nu känns något sådant avlägset för Samuel Fröler. Han har trivts med produktionen, även om den med sexton avsnitts inspelning på sju veckor var mycket intensiv. Han säger:
– Jag tyckte det var kul att för första gången få spela en patriark. Det har jag aldrig gjort förr. Han är inte elak, men han är hård.
Som den ärrade patriark han även är som skådespelare, säger han att det var en förutsättning att han fick vara med och påverka karaktären.
– Absolut. Det fanns en hel del i ursprungsmanuset som jag ville ändra, för att göra honom mer trovärdig. Det fanns en del som inte höll rent logiskt. Och varje kväll träffades vi skådespelare och regissörer för att gå igenom morgondagen. Tempot gjorde att vi kunde vara rädda för att inte hinna med allt, jag gjorde uppåt tio scener om dagen. När jag gjorde Tre kärlekar så filmade vi kanske högst tre minuter färdig film per dag.
Har gjort många roller
Den serien, Tre kärlekar, skriven och regisserad av Lars Molin, kom 1989 och var Samuels debut framför kameran – han var redan då anställd vid Stockholms stadsteater. Serien blev en stor publik- och kritikersuccé, och han fick snart det prestigefyllda jobbet att spela Ingmars Bergmans pappa i den av Bille August regisserade Den goda viljan, där Pernilla August spelade den kvinnliga huvudrollen.
Filmen visades vid filmfestivalen i Cannes och vann Guldpalmen. Pernilla August vann priset för bästa kvinnliga skådespelare, och flera jurymedlemmar ville ge det manliga skådespelarpriset till Samuel. Så blev det inte.
– Nej, året före hade juryn gett tre priser till filmen Barton Fink, och efter det bestämdes att en film i fortsättningen inte fick vinna så mycket. Jag tänkte inte så mycket på det då, men nu i efterhand känner jag att det hade varit fantastiskt.
Den goda viljan var både tv-serie och biofilm, och när den hade möjlighet att bli nominerad till utdelningen av The European Film Awards sa Ingmar Bergman stopp.
– Han sa att det gick inte, den var inte en film, det var en tv-serie. Och när det var tal om att få den nominerad till en Oscar, satte han stopp för det också ...
Framgångar i internationella festivaler leder ofta till att skådespelare och regissörer får lockande erbjudanden från utlandet. Det fick även Samuel, och trots att han varit med i en rad utländska produktioner, märks det att han ångrar att han inte satsade på att ta vara på en del av dessa erbjudanden, att han inte ”smidde medan järnet var varmt”.
– Jag var över i Los Angeles flera gånger, men bara några dagar åt gången. De ville att jag skulle vara kvar, träffa producenter, sitta på ett hotellrum och vänta på att någon skulle ringa.
– Men det var inget för mig. Jag hade små barn och jobbet på teatern, och kände inte för det där med att sitta och vänta. Jag kanske skulle tänkt annorlunda, men familjen har alltid spelat en oerhört stor roll. Det var en som hade en agentur som jag träffade som var oerhört entusiastisk och sa att ”vi ska göra dig till den nye Rutger Hauer”, och ville kontraktera mig. Men så blev det inte, och det där kan jag ångra. Han var så entusiastisk, kanske lite för mycket?
Ingen karriär i Hollywood
Men även om det inte blev en Hollywoodkarriär så blev det en framgångsrik sådan i Sverige med mängder av tv-roller och filmroller i Norden.
– Jag är nöjd med min karriär, den har gått upp och ner, men jag har alltid haft teatern. I vår spelar jag mot bland andra Helena af Sandeberg i Lars Noréns Tiden är vårt hem, en pjäs som visar att Norén också kunde vara rolig.
– Teatern är nödvändig för att jag inte ska stagnera. Där tvingas man till utveckling, mer än på film tror jag. Man använder kroppen och de fysiska uttrycken på ett annat sätt, och jag är också nyfiken på språket och på publikkontakten.
Familjen bor i centrala Stockholm, och Samuel har alltid varit mån om att skydda sin familj och att inte tala för mycket om den. Det negativa med att bli uppmärksammad och uttittad sitter hårt i honom,
– Jag har alltid varit mycket restriktiv, jag har tackat nej till de flesta magasins- och tävlingsprogram. Familjen har varit en skyddad sfär. Som alla barn till skådespelande föräldrar har Samuels barn varit med på en del inspelningar. Det verkar dock inte ha lett till ambitioner att gå i pappas fotspår.
– Nej, möjligtvis Eira. Men de två yngre grabbarna sjunger istället, de går på Adolf Fredriks musikskola.
Han har sagt upp sig från Stockholms stadsteater, ska jobba där året ut och sedan frilansa. Men några planer på att sluta jobba har Samuel inte:
– Jag har ju fortfarande försörjningsplikt. Lite oro finns det, även om det torde bli flera säsonger av Strandhotellet.
– Merparten av rollerna går till de mellan 25 och 45 år. De roller man blir erbjuden är oftast biroller. Å andra sidan är det många som inte har några jobb överhuvudtaget ...
Samuel greppar sin gymväska. Han gjorde relativt nyligen en ögonoperation, där ögats naturliga lins ersattes med en plastlins. Det har medfört att han varit tvungen att avstå från häftiga kroppsrörelser en tid, men nu kan Samuel cykla iväg mot den första träningsrundan på flera veckor.