Bioaktuella Siw Malmkvist om tunga sorgen: ”Har nästan blivit värrre”
Nu kommer filmen om hennes långa karriär i såväl Sverige som Tyskland.
– Först undrade jag varför man ville göra en film om mig. Men visst, jag har hållit på längre än många andra, säger hon.
Den 3 september är det premiär för den drygt två timmar långa Filmen om Siw som kommer att visas på ett stort antal biografer runt om i Sverige.
I ett par år har regissören Stina Gardell följt den folkkära sångerskan Siw Malmkvist mycket nära och resultatet är ett finstämt och kärleksfullt porträtt av en av våra största artister.
Inför premiären på vita duken fick vi en pratstund med en sprudlande pigg, men också lite nervös, 88-åring.
– Premiärkvällen ska jag se filmen på Maxim i min gamla hemstad Landskrona. Det känns speciellt och det kittlar lite i magen. Fast jag har stått på scen i hela mitt liv är jag inte van vid att vara huvudpersonen i en dokumentärfilm som ska visas på bio, berättar Siw Malmkvist.
Filmade på resorna
Allas fick en förhandsvisning av filmen före premiären och kan konstatera att Siw sannolikt inte behöver vara orolig för hur den kommer att tas emot av publiken. Den är på många sätt en hyllning till en artist som underhållit generationer av svenskar under sina många år som schlagersångerska och skådespelare.
Det är också ett tidsdokument om ett Sverige, och Europa, i förändring, från tidigt 60-tal fram till våra dagar. En stor del av filmen utgörs nämligen av hennes egna filmer som hon tog med sin Super 8-kamera under sina resor genom Sverige och till Tyskland och USA.
– Jag skaffade tidigt en filmkamera. Varför jag blev intresserad av att filma vet jag inte riktigt, men Super 8-kameran hängde med på alla mina resor. Jag filmade bland annat i Berlin strax efter att muren byggdes 1961. Du kan tro att det var spännande.
– Jag filmade även i Harlem när jag besökte New York. Jag fattar inte hur jag vågade. Området var på den tiden känt för att vara farligt.
Saknaden efter Fredrik
I filmen om henne berättar Siw även om en del saker som hon aldrig pratat om tidigare, men även om saknaden efter sin livskamrat Fredrik Ohlsson som hon levde tillsammans med i över 50 år och som hon tidigare berättat om för Allas.
I höst är det två år sedan Fredrik dog.
– Tomheten och saknaden efter honom har nästan blivit värre. Det har blivit så tyst. Och jag saknar att kunna prata med honom. Det händer ofta att jag ser något när jag är ute på stan och tänker att det ska jag berätta när jag kommer hem. Men så kommer jag på att han ju inte finns där längre.
Jag saknar att kunna prata med honom
I en scen får vi följa hur Siw efter Fredriks död flyttar från deras stora gemensamma lägenhet till en mindre lägenhet och hur hennes barn Tove och Henrik hjälper henne att gå igenom alla minnessaker, tidningsartiklar och filmer.
I filmen antyder hon också att hon nästan ångrar att hon flyttade. Men det håller hon inte fast vid i dag.
– Nej, den lägenheten var alldeles för stor för bara mig. Och jag tror att tystnaden och tomheten blivit ännu värre om jag bott kvar där utan Fredrik.
Vann sångtävling
En bärande del i Filmen om Siw handlar om hennes uppväxt under enkla former i ett barnrikehus i Landskrona och hennes längtan om att få ta studenten och sätta på sig en studentmössa.
Så blev det aldrig och det har följt henne genom livet.
– Egentligen fattar jag inte varför jag har haft dåligt självförtroende, men så har det på något sätt alltid varit. Jag har varit rädd att jag inte skulle räcka till, att jag inte skulle vara bra nog.
– Det här med att jag inte har tagit studenten har gjort att jag känt mig mindre bildad. Som om all bildning satt i studentmössan.
Därför är det lite paradoxalt att en ung Siw Malmkvist anmälde sig själv till en sångtävling hemma i Landskrona eftersom hon inte hade råd med inträdet på fem kronor.
– De som deltog i tävlingen fick komma in gratis så därför ringde jag och förställde min röst och sa ”Goddag, jag ringer för att anmäla en flicka som heter Siw Malmkvist. Hon är duktig och sjunger riktigt bra”, berättar hon och fortsätter med ett skratt.
– Egentligen var det ganska modigt gjort av mig. Jag kommer fortfarande ihåg exakt hur telefonkiosken jag ringde från såg ut och var den låg. Vi hade nämligen ingen egen telefon hemma.
Det här är Siw:
Namn: Siw Malmkvist.
Ålder: 88 år.
Yrke: Artist.
Familj: Barnen Tove, 62, och Henrik, 52, och sex barnbarn.
Bor: I Stockholm.
Som alla räknat ut vann Siw. Året var 1955 och talangtävlingen hette ”Flugan”. Vinsten innebar att hon i unga år fick åka land och rike runt och sjunga med olika dansorkestrar. I filmen får vi se hur hon bläddrar i gulnade tidningsklipp och minns tillbaka.
På 50-talet turnerade hon med Arne Domnérus och hans orkester och fick uppträda på den redan då legendariska jazzklubben Nalen i Stockholm. På den tiden hade den ord om sig att vara ”syndens näste”.
– Det var spännande att komma dit, säger hon.
Genombrottet
Några år efter vinsten i talangjakten fick Siw sitt stora genombrott som värdinna i Lennart Hylands populära tv-program Stora famnen. 1959 vann hon också Melodifestivalen med Augustin som blev hennes första hit. Men den fick hon inte framföra i den internationella finalen i Cannes eftersom det redan var bestämt att Brita Borg skulle göra det.
Det debaclet fick hon på sätt och vis kompensation för när hon året därpå fick sjunga Alla andra får varann i Eurovisionschlagerfestivalen – en låt Inger Berggren och Östen Warnerbring vunnit med i Melodifestivalen. Hon kom på tionde plats.
Jag har varit rädd att jag inte skulle vara bra nog
Vid samma tid fick hon ett stort genombrott i dåvarande Västtyskland där hon hade flera storsäljare som Danke für die blumen och Die Liebe Ist ein seltsames Spiel och där hon än i dag är en av de populäraste utländska artisterna.
– Jag kunde ingen tyska, men jag var bra på att härma fonetiskt.
En stark scen i filmen är när hon åter får träffa en av sina gamla samarbetspartners i dåvarande Västtyskland.
– I Tyskland är det kanske inte så många i den yngre generationen som vet vem jag är längre, men de känner igen sångerna jag sjöng.
Hemma i Sverige fick Siw sin största succé med Tunna skivor som toppade försäljningslistorna i sju veckor och som med sina drygt 97 000 sålda exemplar sålde 17 000 skivor bättre än hennes näst största succé Läs inte brevet jag skrev dej.
Lill-Babs och jag var vänner i 65 år
Hon var dessutom den första svensk som låg på amerikanska Billboard-listan. Under sju veckor 1964 låg hon på listan med Sole Sole Sole som hon sjöng på italienska tillsammans med Umberto Marcato.
Långa vänskaper
Men det var inte bara som sångerska som Siw blev folkkär. Hon har varit filmstjärna i såväl Sverige som Danmark. Vem minns inte hennes gestaltning av Pippi Långstrump eller Emil i Lönneberga som hon turnerade land och rike runt med tillsammans med bland andra Brasse Brännström och sambon Fredrik Ohlsson i mitten av 90-talet.
– Emil i Lönneberga var faktiskt en av de få föreställningar där jag och Fredrik arbetade tillsammans.
Bland hennes andra skådespelarroller kan nämnas rollen som Eivor i Varning för Jönssonligan. Hon har även spelat i musikaler på bland annat Nöjesteatern i Malmö och Chinateatern i Stockholm och hon har spelat med Sven Wollter i olika sammanhang. Hennes meritlista är som sagt mycket lång.
För drygt 20 år sedan gjorde hon en comeback i Melodifestivalen när hon 2004 sjöng C’est la vie tillsammans med Towa Carson och Ann-Louise Hanson. Nio år senare var de tre tillbaka i Melodifestivalen, men den här gången bara som öppningsakt.
I flera år turnerade Siw Malmkvist tillsammans med Lill-Babs och Ann-Louise Hanson och de kallade sig ”Tre Damer”. På alla resor följde filmkameran med och Siw dokumenterade allt hon såg. Hon till och med ställde sig på scen för att filma publiken.
– Vi tre hade fantastiskt roligt tillsammans. Jag klippte ihop en dvd med alla filmsnuttar jag tagit på och med oss genom åren som jag gav till Ann-Louise. Den blev över två timmar lång.
Efter att Lill-Babs gick bort 2018 fortsatte de båda andra att uppträda tillsammans.
– Lill-Babs och jag var vänner i 65 år. Varför skulle hon dö för? Det var alldeles för tidigt.
En mindre känd del av Siw Malmkvist långa liv som vi får se i filmen är åren i slutet av 50-talet när hon bodde i Umeå och jobbade som kontorist på Bilkompaniet.
Men hennes skivbolag krävde att hon skulle bosätta sig i Stockholm med närhet till inspelningsstudios och skivbolagens kontor och det var där hon senare träffade sin blivande livskamrat Fredrik Ohlsson.
– För mig var han först bara den där pappan till Tommy och Annika i Pippi Långstrump som inte ens kunde kasta pil. Sedan upptäckte jag att han var mycket, mycket mer, säger hon med ett skratt.
Vi får också stifta närmare bekantskap med Siw Malmkvists talang för att måla akvareller. Vid sidan av hennes intresse för att filma har hon dessutom alltid haft med sig färg och penslar på sina turnéer.
Målar akvareller
I våras kom hennes bok Från mitt köksbord där man får se flera av hennes målningar och läsa små anekdoter om hennes karriär och liv. För två år sedan ställde hon ut ett stort antal av akvarellerna i Pumphuset vid Borstahusens småbåtshamn i norra Landskrona.
– Jag har tyckt om att rita och måla sedan jag var barn, säger hon.
I avslutningsscenerna i filmen får vi se hur Siw med hjälp av sin son Henrik designar sin egen studentmössa med en personlig text i bandet och hur hon sedan med den på huvudet sjunger med i studentsångarna.
– Det har alltid varit min dröm att få ta på mig studentmössan till Valborg och gå ut och sjunga. Nu har jag fått göra det, säger Siw innan det är dags att avsluta vår intervju.