Pippi har varit både hyllad och ifrågasatt – nu fyller världens starkaste flicka 80 år
Men mot ålder funkar inga piller.
Nu firar Astrid Lindgrens mest kända figur 80 år!
Att Astrid Lindgren skrev Pippi Långstrump vet väl varenda unge, för att travestera henne själv. Men visste du att det var hennes dotter Karin som kom på Pippi?
För så var det. Det var på vintern 1941 och Karin var sju år gammal – och sjuk i lunginflammation. Hon låg hemma och hade tråkigt och ville bli underhållen, och på den tiden, före tv, mobiler och datorspel, betydde det att mamma skulle läsa eller berätta.
Till sist sa en rätt trött och sliten Astrid uppgivet ”men vad ska jag berätta om?”
– Berätta om Pippi Långstrump, sa Karin.
Och så kom Pippi till. Varifrån hon fick namnet har Karin aldrig kunnat förklara, det ”kom bara flygande” till henne.
Men Astrid berättade, och berättade. Det blev märkvärdiga historier som Karin, och så småningom även hennes kusiner och kamrater kom att älska. En flicka med ett så märkligt namn som Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, måste naturligtvis leva ett märkvärdigt liv.
Inspirerad av Karins kompis
Historierna om Pippi är naturligtvis Astrid Lindgrens och bara hennes. Liksom den allra första bilden av Pippi, som pryder boken Ur-Pippi.
Astrid hämtade sin inspiration ur verkligheten – och broderade fritt.
Historien förtäljer att Pippi inte är helt olik en av Karins skolkamrater, Sonja, som också hade vackert rött hår och alltid var det vildaste barnet på barnkalasen. Men det fanns också en annan påhittig, egensinnig och rödhårig flicka som var inspirationskälla: Anne på Grönkulla, som var en av Astrids favoritböcker.
I Furusund där familjen Lindgren hade sommarhus hade en ung flicka en sommar hyrt ett hus som kallades ”Ofärdiga villan”. Om hon, har författaren Lennart Hellsing berättat, hade en häst som stod bunden på verandan. Något stall fanns inte och en av grannarna som gick förbi och undrade kikade in på den ofärdiga villan med hästen på verandan var Astrid.
Tillsätt berättartalang och fantasi – och Pippi Långstrump, världens starkaste flicka var född.
Bonnier tyckte boken var för kontroversiell
Vad Karin inte visste var att mamma Astrid skrev ner historierna om Pippi. Det hade med en annan sjukdomshistoria att göra, för på vårvintern 1944 halkade Astrid på en isfläck i Vasaparken nära lägenheten där de bodde och föll så illa att hon stukade foten.
När hon blev sittande hemma skrev hon den första boken om Pippi Långstrump. Den 21 maj 1944 fick Karin Boken om Pippi Långstrump i present på sin 10-årsdag. Karin fick originalet i en ask, prydd med Astrids egen illustration av en vinkande Pippi.
Det var inte bara Karin som fick boken. Ett par veckor tidigare hade Astrid skickat ett manus till Bonniers förlag – tillsammans med ett långt brev där hon bad om ursäkt för Pippis ovanliga beteende. Brevet slutade med en försäkran om att hennes egna ”otroligt väluppfostrade små gussänglar till barn inte rönt något skadligt inflytande av Pippis uppförande”.
Manuset till Pippi skickades runt på förlaget
Ungefär samtidigt som Bonniers läste Pippi fick Rabén & Sjögren läsa det betydligt mer beskedliga manuset till Britt-Marie lättar sitt hjärta. Flickboken om Britt-Marie vann andra pris i förlagets tävling och blev Astrid Lindgrens debut som författare – men genombrottet kom med Pippi Långstrump ett år senare.
Manuset till Pippi Långstrump valsade runt i fem månader på Bonniers innan Astrid fick svar, som började med en ursäkt för att det dröjt så länge:
”Det har berott på att vi gärna skulle ha velat ge ut er bok och manuskriptet har därför fått vandra runt inom förlaget för läsning, vi har försökt ändra våra planer så att ert manuskript skulle kunna passas in, men tyvärr förgäves.”
Det sägs att det slutgiltiga beslutet fattades av Gerhard Bonnier som många år senare erkände att han tyckte att boken var för kontroversiell och att han inte vågade ge ut den.
Om han hade läst Astrid Lindgrens insändare i Dagens Nyheter några år tidigare så hade Gerhard Bonnier kanske inte varit så överraskad av hur Astrid Lindgren lät Pippi ta ut svängarna.
I sin insändare skrev Astrid:
”Det är inte lätt att vara barn, nej! Det är svårt, väldigt svårt. Vad innebär det då – att vara barn. Det innebär att man måste lägga sig, stiga upp, klä på sig, äta mat, borsta tänder och snyta sig, när det passar dom stora, inte när det passar en själv. Det innebär att man måste äta hårt bröd när man hellre skulle vilja ha limpa …”
“Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur”
Med andra ord allt det där som Pippi fullkomligt struntar i när hon tar sig rätten – makten – att leva precis som hon vill.
Astrid avslutade insändaren med:
”Mina barn, om jag får några, kommer i alla fall inte att få höra några söndagsskoleberättelser.”
Astrid var en mamma som hellre lekte än uppfostrade
Astrid var redan tvåbarnsmamma, trots att det inte låter så i insändaren. Lasse föddes 1926 och Karin 1934. Astrid hade starka åsikter om barnuppfostran och lekte hellre än uppfostrade.
Vi minns väl alla klokskapen: ”Ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv.”
Nu ska vi fira, så det brakar i hela Villa Villekulla”
Året efter debuten med Britt- Marie lättar sitt hjärta, 1945, hade Rabén & Sjögren en pristävlan för barn-böcker. Dit skickade Astrid in det omarbetade Pippi-manuskriptet – och vann första pris.
Boken om Pippi Långstrump, som kort och gott hade titeln Pippi Långstrump, landade på bokhandelsdiskarna inför julen 1945 och har genom åren blivit en inspiration för miljontals människor. Hon har kallats en symbol för frihet och styrka. För snällhet, mod och rättvisa.
Pippi gjorde succé både i bokhandlarna och bland recensenterna. Dagens Nyheter kallade boken för ”Rena rama skojet” och tycker att Pippi är ”urlustig” och bör bli klassisk. Recensenten verkar också ha förstått Astrid Lindgrens kärlek till barn eftersom hon skriver att boken "har en stor uppgift att fylla som säkerhetsventil åt vanliga barn i en vanlig värld, där friheten gunås är ganska begränsad”.
”Ja, tiden går och man börjar bli gammal. Fram på höstkanten fyller jag tio år, och då har man väl sett sina bästa dar”
Svenska Dagbladet kallar boken ”ett fyrverkeri av lustigheter och tokerier” och Pippi för en flicka som är en ”finkänslig och hygglig liten själ”.
Men alla var inte charmade. En professor och litteraturkritiker vid namn John Landquist kallade Pippi ”osmaklig” och tyckte att hennes upptåg var ”mekaniskt och fantasilöst hopkokade tokerier som saknar sammanhang med ett barns själsliv”.
Kaffekalaset, där Pippi ju äter gräddtårta med bara händerna, var enligt professorn exempel på ”sjukliga tvångsföreställningar”.
Ur-Pippi var revolutionär
Just kafferepet retade fler. Astrid berättade att hon fick brev från en förälder som indigerat skrev att "inget normalt barn äter upp en tårta på ett kafferep".
– Det är ju sant, kommenterade Astrid. Inget normalt barn lyfter en häst på rak arm heller. Men om man kan det, så kan man kanske också sätta i sig en hel tårta.
Kanske tur då att varken professorn eller den ilskna föräldern läst Ur-Pippi, den som Astrid först skrev och som dottern Karin fick födelsedagspresent. Den gavs ut 2007 när Astrid skulle ha fyllt 100 år, om hon levat. I den får vi möta en Pippi Långstrump som får den egensinniga Pippi som vi lärt känna att framstår som mild och väluppfostrad.
Ulla Lundqvist som skrev en doktorsavhandling om Pippi uppskattade att en tredjedel av det ursprungliga manuset var omskrivet, en del för att förbättra språket och annat för att ge en mer nyanserad bild av Pippi, som enligt Ulla Lundqvist fick ”en ny blygsamhet och ömhet, och även en liten touch av melankoli”.
När Pippi översattes till franska var det just hennes förmåga att lyfta en häst som översättare fastnade på – och ersatte hästen med en ponny.
Astrid hade som alltid svar på tal. Hon bad förläggaren att visa henne ett foto på en fransk flicka som lyfter en ponny – eftersom hon skulle ha en trygg framtida karriär som tyngdlyftare.
Har blivit kallad rasist
Pippi har fram till i dag översatts till 80 språk och sålts i över 70 miljoner exemplar. I forna Östttyskland, DDR, ansågs boken så kontroversiell att den fick säljas i hemlighet, enligt forskaren Lisa Källström.
Först 1975, hela 30 år efter att böckerna getts ut i Sverige kom de i liten upplaga i Östtyskland där den såldes under disk, och bara till partilojala.
– Jag har inte menat ett enda dugg. Med vare sig Pippi eller någon annan bok.
Pippi har omväxlande beskrivits som varmhjärtad, medkännande, snäll, smart, generös och lekfull. Långt senare, i en annan tid och ett annat samhälle än det som rådde när Karin Nyman var liten och Astrid Lindgren hittade på berättelserna har hon kallats kolonial, rasist och queer.
Men Astrid ville bara underhålla, sin dotter Karin, hennes vänner och oss andra – och kanske ingjuta lite mod i oss.
– Jag har inte menat ett enda dugg. Med vare sig Pippi eller någon annan bok. Jag skriver för att roa barnet i mej själv och kan bara hoppas att på det sättet även andra barn kan få lite roligt, har hon sagt.
Och:
– Om jag överhuvudtaget har haft någon särskild avsikt med Pippi-figuren utöver att roa mina späda läsare, så har det varit detta – att visa dem att man kan ha makt utan att missbruka den, ty av alla konststycken i livet är det tydligen det svåraste. Överallt missbrukas makt.
Karin Nyman har numera ett vuxet perspektiv på sin barndomens Pippi-saga:
– Pippi är ett nioårigt barn som är totalt oberoende av alla vuxna. Hon är starkare än dem och behöver inte deras pengar. Det kunde ha gjort henne odrägligt självbelåten och hånfull mot andra, och i stället har hon blivit snäll, generös och modig. Hon behöver aldrig göra något hon inte vill för att andra vill det och aldrig visa respekt för något hon inte tycker är värt respekt bara för att andra tycker att det ska respekteras. Ett unikt läge för ett barn! Hon vill leka med sina jämnåriga i fred.
– Jag tror att det är hela kärnan i berättelsen, och det som är det oemotståndligt tjusande för barn. Sedan är det en rolig bonus att Pippi är en extrarolig ljugberättare, hon säger aldrig något banalt och tråkigt.
– Grunden för Pippis personlighet är ”stark” och hon kan aldrig besegras. Blir hon utmanad är det hon som vinner, det kan aldrig finnas minsta oro för motsatsen. Och när hon har vunnit säger hon aldrig ”haha”.
Stark, mäktig och grundsnäll med andra ord. Precis vad världen behöver mera av.